Gosselman öfver af henne åt grosshandlanden Sol berg lånte lösörepersedlar uppgjord förteckning til ett sammanlagdt värde af 138 rdr, grosshandlandemr Solberg medgifvit, att han af vinhandlanden Gosselman och hans hustru köpt de uti förteckningen upptagne lösörepersedlar med undantag af en juvel ring, som Solberg dock erkänt sig hafva till föpsäljniog för hustru Gosselmans räkning emottagits: och då Solberg, emot makarne Gosselmans bestridande ej visat att han till dem erlagt betalning för nämnde lösörepersedlar eller tillställt hustru Gosselman den af honom för en juvelring uppburne summa, blef grosshanålanden Solberg, som ej ifrågasatt de å persedlarne satte värden, utom det å juvelringen, hvarför han vid försäljningen förmält sig hafva bekommit endast 28 rår, förpligtad att till uppbördsskrifvaren Wahlherg, såsom, med vinhandlanden Gosselmans inför Kämnersrätten lemnade begifvande, innehafvare af hustru Gosselmans rätt, 88nast utgifva sistnämnde förtecknings återstående innehåll, sedan derifrån blifvit afdragne skillnaden emellan det af hustru Gosselman å juvelringen satte och det af grosskandlanden Solberg medgifne värde, eller 47 rdr, med 91 rdr rgs, jemte 5 procent ränta derå och blefvo rättegångskostnaderna qvittade. Parterna hade ömsesidigt hos Rådhusrätten sökt ändring i Kämnersrättens utslag; och Rådhusrätten har under den 47 Oktober, sedan rätten gillat det af Kämnersrätten fattade beslutet angående Kjellbergs egenskap af återgångsvittne, afgjort saken på det sätt, att, med ändring och uppäfvande af Kämnersrättens dom, rätten ålagt grosshandlanden Solberg, att sig med ed värja. Såsom skäl för detta utslag uppgifves, att som utaf de dels hos Kämnersrätten, dels i utdrag hos Rådhusrätten företedde utaf Solberg till fru Gosselman sflåtne bref, det visar sig att hon under åren 4837, 4838, 4839, 1840 och 1842 uppå hans begäran flerfaldiga gånger och till ej obetydliga belopp försträckt honom penningar, hvarå, så vidt räkningen utvisar, afbetalning först i Augusti egt rum, samt Solberg endest i allmänhet bestridt krafvet, som han påstått vera fullt guldet med de honom i räkning krediterade 8590 rår rgs, senningen vid berörde förhållande icke annorledeg än genom edgång utletas kan. Deremot har Hofrätten upphäft Rådhusrättens dom och gillat Kämnersrättens åsigt.