.hvartill egentligen en iorotad förderflig fåfänga
och narraktigbet i hela fruntimmernas umgängs-
If, hvilken numera icke har sin like i något
annat civiliseradt land, är skulden. Vi anse
denna artikel förtjena intagas i dess helbet, så
lydande:
En bedröflig erfarenhet är den öfverbandtagande
bleksjukan hos våra uppväxande flickor. Alt ut-
reda de många orsakerna till denna alltför vanliga
företeelse är ej ändamålet med denna uppsats;
den skall blott i korthet påpeka, huru nutidens
flickuppfostran, långt ifrån att söka qwväfva eller
upprycka detta förhanden varande sjukdomsfrö,
tvärtom gifver åt detta frö en jord, hveri det ro-
tar sig, växer till, frodas och slutligen bär en bit-
ter frukt.
Ej så sällan träffas bleksotssymptomer hos flic-
kor vid 40 å 414 års ålder, men vanligast börjar
den vid 12—435 år. — Dessa år äro flickans strän-
gaste pensionstid. Hennes intellektuella förmögen-
beter tagas nu i anspråk, för att förvärfva kunska-
per, eller åtminstone initiera sig i en mängd af
vetandets grenar, vida öfver hvad hon nu kan re-
digt fatta och förstå; med ett ord hon underkastas
en öfverdriven själsansträngning, för att vinna so-
cietetstalanger: jemte läsningen skall hon lära sig
all nutidens ciannlåtssömnad, bvaribland broderiet
och tapisscri-sömmer, som upptager henne flere
timmar af dacen, sittande i krökt ställning vid bå-
gen, ej obetydligt bidraga att hämma den fria ut-
vecklingen ef hennes kropp; samma följd har äf-
ven en för långt drifyen fortepiano-spelning. —
Vid 44 års ålder har hon 4 om ej 2:ne gånger
lärt sig dansa. Danslektionen upptager under 4V,
månad flere timmar dagligen; flickan uttröttas vid
hvarje lektion, så att hennes muskler slappas, i
stället för att viana i styrka och utveckling.
Men flickan bör lära att dansa, för att, som det
heter, få ställning på sig; hvad som danslektio-
nerpa i den vägen ej förmått utföra, ersättes ge-
nom snörlifvet oeh planchetiten.
Fiickan skall nemfligen nu både i paryr och håll-
ning modelleras till blifvande dame. Redan nu
lemnas henne tillträde till en och annan offentlig
bal; hon ser huru flickor, några år äldre än hon
sjelf, men nu educerade och med mera salongsvana,
blifva föremål för allmännare uppmärksamhet och
fjäsas af balens lejon; så kanske utsås i det oskyl-
diga sinnet fåfångans och egenkärlekens första frö,
genom den lält uppstående tanten: äfven jag skall
om några år blifva balens arottning,; härunder
hvilar modrens öga med välbehag på den sig som
dame redan artande unpga flickan, för att ej säga
barnet.
Sjukdomen — låvgt ifrån att genom en med hvyar-
andra paralelt gående kroppens och själens utveck-
ling, genom ett helsosamt utbytande af kammar-
luften emot den friska landtluften, jemte andra nö-
diga försigtighetsmått, motverkas, — har nu vid
flickans 44:de år genom gynnsamma momenter blott
slagit djupare rötter.
Låtom oss Du följa denna flicka vidare. — Efter
sin första nattvardsgång anses hon educerad och
har nu anspråk på att komma med, som det
heter. Flickan bör roa sig medan hon är ungp,
säger modren, ech nu börjas nöjenas tid.
Efter en korrt hvila under sommaren, upptagen
af förberedelser för den blifvande höst- och vinter-
säsongen, uppträder flickan i fulla blomman af sin
fägring på första balen, välförtjent af all den upp-
märksamhet hon der röner. Den ena balen aflöser
den andra; mercndels en och ofta 2:ne sådana i
veckan. Med af sjukdomen försämrad blod i sina
ådror genomyakar hon således många nätter i den
rikt eklärerade, af flere hundrade personer uppfyll-
da, qvafva danssalen, hvars förskämda och syre:at-
tiga luft gilver ökad näring åt hennes chrono-ane-
miska tillstånd. Dansens behag gör, att bon ej
frågar efter hvad hennes krafter tåla; tala med en
sådan flicka på balen om hennes dans, och af hen-
nes svar skolen j snart erfara buru ifrigt hon läng-
tar, alt från den långsamma och tråkiga francaisen
få kasta sig in i den yrande galoppaden eller den
sprittande polkettan, för att sedan, uttröttad, men
stödjande sig vid en säker, god, valsörs arm, få
njuta af den vällustiga valsen.
Modrens spejande öga och lyssnande öra vaka
förgäfves öfver hvad balens galanta och eleganta
kavaljerer under tysta hyviskningar framjollra i den
oerfarna flickans öra.
Hennes lifliga inbillningskraft öfverretas, böjelser
vakna, som ännu borde slumra, det enkla begäret
efter dansens nöje föres på afvägar, — passionen
väckes. — Neka sedan denna flicka ett sådant nöje
— och hon gråter!
Mellan balerna upptages hennes dag af stillasit-
tande vid bågen eller fortepianot, för att kunna
lysa i enskilda kretsar. Det öfriga af dagen, och
detta ofta nog drygaste delen deraf, egnas åt läs-
ningen af romaner, icke alltid efter det bästa ur-
val. På detta sätt griper det onda omkring sig
och får ytterligare näring af en genom romanläs-
ningen öfverspänd fantasi.
Snart börjar utseendet vittna om allmän svaghet,
den ringaste ansträngning tröttar, nerv-systemet bör-
jar lida, och dessa nu för tiden så gängse neryv-
smärtor dröja ej att infinna sig.
Så förflyta flera vintrar, — Nu först skall bot
sökas, och ofta nog skola Strömstad, Bie, Medevi,
Ronneby förgäfves anlitas, för att reparera hvad
en felaktig uppfostran i flere år försämrat.
Hvad blir nu denna flicka såsom maka och mor?
En lättretlig hysterisk qvinna, med, efter några år,
en cohort af nerykrämpor. Och en gång hennes dot-
ter? i barndomen, så länge det vegetativa lifvet är
rådande, kanske frisk nog, — men strax före och
vid pubertetsevolutionen? en fullkomiig afbild af sin
mor vid samma tid.
Dessa reflexioner hafva blifvit framkallade af en,
nu mer än någonsin hos det unga qvinnoslägtet sig
företeende fallenhet för ofvanbeskrifna åkommor.
Vi uppskatta qvinnans plats inom samhället för högt,
för att kunna tiga, der måhända ett ord i sinom
tid kan vara tillräckligt för att åt både samhället
och familjen rädda det dyrbaraste de ega. Måtte
derföre åtminstone någon uppträda med styrka, att
trotsa en vanans makt, som, liggande i en skef
uppfostran, hotar vårt slägte med ett ondt, som
mansåldrar icke kunna utrota !
BESKATTNING PÅ HANDEL OCH RÖRELSE
EFTER ANDRA ARTIKELN I BEVILL-