.hvartill egentligen en iorotad förderflig fåfänga och narraktigbet i hela fruntimmernas umgängsIf, hvilken numera icke har sin like i något annat civiliseradt land, är skulden. Vi anse denna artikel förtjena intagas i dess helbet, så lydande: En bedröflig erfarenhet är den öfverbandtagande bleksjukan hos våra uppväxande flickor. Alt utreda de många orsakerna till denna alltför vanliga företeelse är ej ändamålet med denna uppsats; den skall blott i korthet påpeka, huru nutidens flickuppfostran, långt ifrån att söka qwväfva eller upprycka detta förhanden varande sjukdomsfrö, tvärtom gifver åt detta frö en jord, hveri det rotar sig, växer till, frodas och slutligen bär en bitter frukt. Ej så sällan träffas bleksotssymptomer hos flickor vid 40 å 414 års ålder, men vanligast börjar den vid 12—435 år. — Dessa år äro flickans strängaste pensionstid. Hennes intellektuella förmögenbeter tagas nu i anspråk, för att förvärfva kunskaper, eller åtminstone initiera sig i en mängd af vetandets grenar, vida öfver hvad hon nu kan redigt fatta och förstå; med ett ord hon underkastas en öfverdriven själsansträngning, för att vinna societetstalanger: jemte läsningen skall hon lära sig all nutidens ciannlåtssömnad, bvaribland broderiet och tapisscri-sömmer, som upptager henne flere timmar af dacen, sittande i krökt ställning vid bågen, ej obetydligt bidraga att hämma den fria utvecklingen ef hennes kropp; samma följd har äfven en för långt drifyen fortepiano-spelning. — Vid 44 års ålder har hon 4 om ej 2:ne gånger lärt sig dansa. Danslektionen upptager under 4V, månad flere timmar dagligen; flickan uttröttas vid hvarje lektion, så att hennes muskler slappas, i stället för att viana i styrka och utveckling. Men flickan bör lära att dansa, för att, som det heter, få ställning på sig; hvad som danslektionerpa i den vägen ej förmått utföra, ersättes genom snörlifvet oeh planchetiten. Fiickan skall nemfligen nu både i paryr och hållning modelleras till blifvande dame. Redan nu lemnas henne tillträde till en och annan offentlig bal; hon ser huru flickor, några år äldre än hon sjelf, men nu educerade och med mera salongsvana, blifva föremål för allmännare uppmärksamhet och fjäsas af balens lejon; så kanske utsås i det oskyldiga sinnet fåfångans och egenkärlekens första frö, genom den lält uppstående tanten: äfven jag skall om några år blifva balens arottning,; härunder hvilar modrens öga med välbehag på den sig som dame redan artande unpga flickan, för att ej säga barnet. Sjukdomen — låvgt ifrån att genom en med hvyarandra paralelt gående kroppens och själens utveckling, genom ett helsosamt utbytande af kammarluften emot den friska landtluften, jemte andra nödiga försigtighetsmått, motverkas, — har nu vid flickans 44:de år genom gynnsamma momenter blott slagit djupare rötter. Låtom oss Du följa denna flicka vidare. — Efter sin första nattvardsgång anses hon educerad och har nu anspråk på att komma med, som det heter. Flickan bör roa sig medan hon är ungp, säger modren, ech nu börjas nöjenas tid. Efter en korrt hvila under sommaren, upptagen af förberedelser för den blifvande höstoch vintersäsongen, uppträder flickan i fulla blomman af sin fägring på första balen, välförtjent af all den uppmärksamhet hon der röner. Den ena balen aflöser den andra; mercndels en och ofta 2:ne sådana i veckan. Med af sjukdomen försämrad blod i sina ådror genomyakar hon således många nätter i den rikt eklärerade, af flere hundrade personer uppfyllda, qvafva danssalen, hvars förskämda och syre:attiga luft gilver ökad näring åt hennes chrono-anemiska tillstånd. Dansens behag gör, att bon ej frågar efter hvad hennes krafter tåla; tala med en sådan flicka på balen om hennes dans, och af hennes svar skolen j snart erfara buru ifrigt hon längtar, alt från den långsamma och tråkiga francaisen få kasta sig in i den yrande galoppaden eller den sprittande polkettan, för att sedan, uttröttad, men stödjande sig vid en säker, god, valsörs arm, få njuta af den vällustiga valsen. Modrens spejande öga och lyssnande öra vaka förgäfves öfver hvad balens galanta och eleganta kavaljerer under tysta hyviskningar framjollra i den oerfarna flickans öra. Hennes lifliga inbillningskraft öfverretas, böjelser vakna, som ännu borde slumra, det enkla begäret efter dansens nöje föres på afvägar, — passionen väckes. — Neka sedan denna flicka ett sådant nöje — och hon gråter! Mellan balerna upptages hennes dag af stillasittande vid bågen eller fortepianot, för att kunna lysa i enskilda kretsar. Det öfriga af dagen, och detta ofta nog drygaste delen deraf, egnas åt läsningen af romaner, icke alltid efter det bästa urval. På detta sätt griper det onda omkring sig och får ytterligare näring af en genom romanläsningen öfverspänd fantasi. Snart börjar utseendet vittna om allmän svaghet, den ringaste ansträngning tröttar, nerv-systemet börjar lida, och dessa nu för tiden så gängse neryvsmärtor dröja ej att infinna sig. Så förflyta flera vintrar, — Nu först skall bot sökas, och ofta nog skola Strömstad, Bie, Medevi, Ronneby förgäfves anlitas, för att reparera hvad en felaktig uppfostran i flere år försämrat. Hvad blir nu denna flicka såsom maka och mor? En lättretlig hysterisk qvinna, med, efter några år, en cohort af nerykrämpor. Och en gång hennes dotter? i barndomen, så länge det vegetativa lifvet är rådande, kanske frisk nog, — men strax före och vid pubertetsevolutionen? en fullkomiig afbild af sin mor vid samma tid. Dessa reflexioner hafva blifvit framkallade af en, nu mer än någonsin hos det unga qvinnoslägtet sig företeende fallenhet för ofvanbeskrifna åkommor. Vi uppskatta qvinnans plats inom samhället för högt, för att kunna tiga, der måhända ett ord i sinom tid kan vara tillräckligt för att åt både samhället och familjen rädda det dyrbaraste de ega. Måtte derföre åtminstone någon uppträda med styrka, att trotsa en vanans makt, som, liggande i en skef uppfostran, hotar vårt slägte med ett ondt, som mansåldrar icke kunna utrota ! BESKATTNING PÅ HANDEL OCH RÖRELSE EFTER ANDRA ARTIKELN I BEVILL