men om jag vågar göra en anmärkning, excel-
lencia, är det inte något äfventyrligt att så der
hasta med saken? Om kungen till exempel
återkom från den första hänförelsen af sin
vrede...
Olivarez: Ni får sjelf höra.
FEMTE SCENEN.
DE FÖRRE. KONUNGEN (från höger).
Konungen: Nåväl, Olivarez?
Olivarez: Alt är färdigt efter ers majestäts
befallning.
Konungen: Det är godt, låt allt vara gjordt
om en timma. (Till Riubos) Hvar är nyckeln?
Riubos: Här, ers majestät. (Går genom fond-
dörren.)
Konungen (ensam): Och Albuquerque, den
trogne tjenaren, den pålitlige vännen, som kände
Medianas brott och skyddade och dolde det!
Det är bra att han sjelf befriat mig från alla
samvetsagg. (Han går till Sidonias rum och vill
sätta nyckeln i låset, men i detsamma träder
Albuquerque mellan honom och dörren.)
SJETTE SCENEN.
KONUNGEN. ALBUQUERQUE.
Konungen: Du Albuquerque! Hur kan du
vara här?
Albuquerque: Ers majestät, jag fick under
vägen veta, alt Portugal redan i åtta dagar va-
rit förloradt. Er minister har känt det, men
dolt saken för sin konung. Det är skälet, som
för mig tillbaka till Madrid. Men skälet hvar-
före jag så sent på natten vågat nalkas ers ma-
jestäts person utan att vara anmäld...
Konungen: Ja, säg mig det, jag ville just
fråga derefter.
Albuquerque: Jo, jag önskar af ers majestät
erfara, hvad öde ni har ämnat Mediana.
Konungen: Du gör mig frågor, hertig?
Albuquerque: Ja, seojor, min far lärde mig
den grundsatsen: näst Gud är du skyldig din
konung lydnad och vördnad, och näst Gud är
konungen skyldig dig beskydd, råd och exem