TRETTONDZ SCENEN. ALBUQUERQUE. KONUNGEN. SIDONIA (från fonden). Konungen: Kom, don Albuquerque, och se hvilket besynnerligt sken der borta. Kom till det här fönstret, hertiginna. Kan ni säga mig hvad det har att betyda? Albuquerque: Det är mitt hus som brinner. Konungen: Ar det möjligt? Skynda då, bästa hertig! Förlora då idtet ögonblick; du har säkert dernågra dyrbara saker att rädda. Albuquerque: Nej; allsinte, senjor, efter som min hustru är här. (Eftertänkande.) Men tyst, jag kommer ihog, der är ett porträtt af eders majestät, och jag hoppas komma nog tidigt att berga det. Men lugna er, hertiginna, saken är af ingen betydenhet. Huset är gammalt och bofälligt, och jag tror mig ha hört att ni inte tycker om det. Det är således någon af era vänner, som har gjort er den här artighelen. — Efter someders majestät tillåter... (gör ett tecken att han ernar gå). Sidonia: Men jag då, hertig? Albuquerque: Ni, senjora? Konungen (lifligt): Hertiginnan har ju sina rum bredvid drottningens. Albuquerque (med en half ironi): Ack, ers majestät är alltför nådig! (Går genom fonddörren. FJORTONDE SCENEN. KONUNDEN. SIDONIA. I Konungen (visar mycken liflighet under hela lenna scen): Senjora, den här eldsvådan är en olycka, hvaröfyer jag sannerligen inte är i stånd att. sörja, ty den lemnar mig:tillfälle att ett ögonblick få se-er allena. Nu. vågar jag säga, tt himmelen förklarat sig till. min fördel. : Sidonie: Himlen, säger: ers majestät? Konungen: Nå, afgrunden då, som ni beha-, sar; endera har förskaffat mig den sällheten . buller utapföre.)