gen bör stå öfver partierna. Derföre, då Allehanda med en viss känslofullhet moraliserar, att 2n publicist, som vill handla i sann konpstituionell anda, siledes icke kan under nåpgot vilkor adoptera, att de redliga och skickpiga rådgifvarne skulle betyda ingenting, utan konungen ensam allt; så nödgas vi med ledsnad säga att såvidt denna lilla föreläsning om en konstitulionel publicist-pligt skall vara framställd såsom en motsatts till syftningen af Aftonbladets artikel, utvisar en sådan tydning, antingen afsigt att missförstå, eller ock en alltför trög fattningsgåfva, hos det nya Allehanda. Men om nu icke blott rådgifvarne sjelfve äro nog litet konstitutionelt sinnade, att öfverallt proklamera, att systemet icke är deras, utan Konungens, att de alldeles icke anse sig böra vara sådona ministrar, som i E.gland och Frankrike o. s. v., utan detta sätt att s: Konungens och rådgifvarnes förhållande till hvsrandra, äfven vinner styrka 2f Konungens personliga yttranden, i stället att, för den konstitutionella andans realiserande, antaga så:om ett nödvändigt supplement till grundlagens ordalydelse, att Konungen sjelf icke betraktar systemet såsom sitt personliga, utan såsom ministrarnes, då komma vi måhända åter på kapitlet om hvad som är. Vill Allehanda nu bafva den godbeten att svara oss upprigtigt, så fråga vi å nyo: Om icke allenast rådgifvirne, utaa äfven Konungen sjelf, göra den tankan gällande, att systemet egen:ligen representerar Konungens personliga åsigter, och att derss endast utgöra ett obetydande bihang dertill; om på grund häraf hela allmänheten likaledes hyser den tron, att det är Konungen som både regerar och styr, och det äfven förhåller sig så i verkligheten, men pressen det oaktadt oupphörligt fortfar att antaga, att systemet är rådgilvarnes, icke konungens, under det redaktörerne sjelfve tro och veta motsatsen; hvad blir då detta annat, än att pressen låtsar eit förhållande äga rum, som icke är i verkligheten, eller med andra ord hvad blir det annat, än att pressen lånar sig till att söka underhålla en illusion? Fatter Allehanda rätt det ofvanstiende, så miste det äfven medgifva, att hela syftningen af Aftonbladets artikel icke varit någon annan, än att komma from sounds to things, från ord till sak, från illusionerna till verkligheten; att visa nödvändigheten af, att reducera det förhållande som är, tll det förhållande som bör vara och ati påpeka, att det i längden kommer ait bära sig minst för den upphöjda ställning monarken bör intaga inom nationen och för hans popularitet, om den absolutistiska fraktionens tolknizg 2f .Henasiyrzndet, vinner styrka äfven genom regentens personliga yttrinden, och denaa position accepteras äfven af den liberala pressen på det sätt, som i Aftonbladets klandrade artikel angifves. Amne! är så ytterst vistigt, att vi nog ännu återkomma dertill, men det ofvenstående torde vara nog denna gången. 247 eneste — 4