gen bör stå öfver partierna. Derföre, då Al-
lehanda med en viss känslofullhet moraliserar,
att 2n publicist, som vill handla i sann kon-
pstituionell anda, siledes icke kan under nå-
pgot vilkor adoptera, att de redliga och skick-
piga rådgifvarne skulle betyda ingenting, utan
konungen ensam allt; så nödgas vi med leds-
nad säga att såvidt denna lilla föreläsning
om en konstitulionel publicist-pligt skall vara
framställd såsom en motsatts till syftningen af
Aftonbladets artikel, utvisar en sådan tydning,
antingen afsigt att missförstå, eller ock en
alltför trög fattningsgåfva, hos det nya Alle-
handa.
Men om nu icke blott rådgifvarne sjelfve äro
nog litet konstitutionelt sinnade, att öfverallt
proklamera, att systemet icke är deras, utan
Konungens, att de alldeles icke anse sig böra
vara sådona ministrar, som i E.gland och Frank-
rike o. s. v., utan detta sätt att s: Konungens
och rådgifvarnes förhållande till hvsrandra, äf-
ven vinner styrka 2f Konungens personliga ytt-
randen, i stället att, för den konstitutionella
andans realiserande, antaga så:om ett nödvän-
digt supplement till grundlagens ordalydelse,
att Konungen sjelf icke betraktar systemet så-
som sitt personliga, utan såsom ministrarnes,
då komma vi måhända åter på kapitlet om
hvad som är. Vill Allehanda nu bafva den
godbeten att svara oss upprigtigt, så fråga vi
å nyo: Om icke allenast rådgifvirne, utaa äf-
ven Konungen sjelf, göra den tankan gällande,
att systemet egen:ligen representerar Konun-
gens personliga åsigter, och att derss endast
utgöra ett obetydande bihang dertill; om på
grund häraf hela allmänheten likaledes hyser
den tron, att det är Konungen som både rege-
rar och styr, och det äfven förhåller sig så i
verkligheten, men pressen det oaktadt oupp-
hörligt fortfar att antaga, att systemet är råd-
gilvarnes, icke konungens, under det redaktö-
rerne sjelfve tro och veta motsatsen; hvad blir
då detta annat, än att pressen låtsar eit för-
hållande äga rum, som icke är i verkligheten,
eller med andra ord hvad blir det annat, än
att pressen lånar sig till att söka underhålla en
illusion?
Fatter Allehanda rätt det ofvanstiende, så
miste det äfven medgifva, att hela syftningen
af Aftonbladets artikel icke varit någon annan, än
att komma from sounds to things, från ord till
sak, från illusionerna till verkligheten; att visa
nödvändigheten af, att reducera det förhållan-
de som är, tll det förhållande som bör vara
och ati påpeka, att det i längden kommer ait
bära sig minst för den upphöjda ställning mo-
narken bör intaga inom nationen och för hans
popularitet, om den absolutistiska fraktionens
tolknizg 2f .Henasiyrzndet, vinner styrka äf-
ven genom regentens personliga yttrinden, och
denaa position accepteras äfven af den liberala
pressen på det sätt, som i Aftonbladets klan-
drade artikel angifves.
Amne! är så ytterst vistigt, att vi nog ännu
återkomma dertill, men det ofvenstående torde
vara nog denna gången. 247
eneste — 4