— Göthehorgs Handelstidning för d. 14dennes yttrar sig ganska skarpt i anledning af justitieministern hr gr. Posses namnkuaniga förklaring på Riddarhuset, deri exc. sade sig vara förvissad att ständernas beslut i anslagsfrågor icke komma att verka på Hans Maj:ts grundsatser. Har det då kommit så långt, att svenska folket, att dess representanter Rikets Ständer,, skola låta sig sådant sägas af en man, som aldrig under hela sin bana gjort ett offer af mod, verksamhet eller förmögenhet för fosterlandet, utan deremot under jägtandet efter egna fördelar, såsom tjensteman, ådragit landet stora förluster, medelst okloka undsättningsåtgärder såsom landshöfding och bristande tillsyn såsom tullchef, och som nu icke en gång tvekar, att för en lumpen penninginkomst nedsätta rikets första embete genom dess opassande förenande med det högsta hofembetet, under det att han genom tullpensionen lärer tillika vara en nådebrödstagare af staten. Kan väl större bevis finnas på den förnedring, hvartill Sv.rijes Rikes Ständer blifvit bragta, än i dessa dagars uppenbarelser, då de af en sådan minister måste höra sådana förklaringar? Och kan man väl förundra sig, om under sådana förbållanden representanterne anse den Kgl. propositionen om statsverkets tillstånd och behof, med dess öfverdrifna yrkande på anslag och dess åsidosättande af all omsorg för de skattdragandes lättnad, såsom ett bevis, att Regeringen alldeles icke ämnar förverkliga de löften, som Konungen gaf nationen, då han första gången helsade Rikets Ständer ? Detta är mycket bittert och nästan för mycket, så tll vida, som vissa deri vidrörda förhållanden från det förflutna icke behöfde framdragas, för att gifva argumenter angiende yttrandet på riddarhuset. Men oberoende häraf, är det äfven vår öfvertygelse, att hans exc. grefve Posse aldrig kan blifva någon lycklig förste minister,, såsom andra kallat honom, i Konung Oscars regering. Utom det att hanär starkt aristokratisk till sitt innersta, hvilket alltid skall afhålla bonom ifrån att blifva någon ledare eller ledamot i en verkligt liberal ministere, saknar han äfven den dertill nödiga energi och bestämdhet, om man får döma af det hittills sedda, såsom t. ex. hans förfarande både i representationsfrågan mnu, och i tullfrågan under en föregående riksdag, der han lät det prohibitiva partiets påkänning bekomma sig ända derhän, att han kastade yxan i sjön för den gången. Deremot har han från andra sidan en fallenbet att vid vissa tillfällen förlöpa sig af hetta och då vilja imponera, hvarpå händelsen på riddarhuset lemnar ett bevis. Vi tro också, att hr grefve Posse, oaktadt de partierv han i flere fall kan ega genom en icke ringa skarpsinnighet, ett i formen ganska ledigt och klart framställningssätt och Mycken finhet, likväl är en man, som är särdeles egnad att förderfva de saker, hvari han har sin hand med i spelet. Detta är väl blott vår individuella tanka, men framtiden skall visa, om den icke är grundad.