hvilken slutades dermed, att, sedan sekreteraren
tillkännagifvit sig anse den enda grundlagsenliga
behandlingen af saken i dess närvarande skick
vara, att lägga skrifvelsen till handlingarna,
och sedermera till Konstitutionsutkottet ingifva
ytterligare förslag i ämnet, den nådiga skrifvel-
sen lades till handlingarna. — Motioner väcktes
af Sven Heurlin om afskaffande af de å åt-
skilliga orter brukliga så kallade offer till pre-
sterskapet; af Jan Persson från Stockholms län,
angående postskjutsen; af Lars Larsson från
Elfsborg län samt Appelqvist och Arnold Svens-
son, angående kronobrefbäringen, samt af Lars
Larsson från Elfsborgs län, Olaus Eriksson från
Bohus län, Anders Andersson från Wermland
m. fl. om anslag för sänkning eller urtappning
af åtskilliga sjöar inom olika landskap. — Det
märkligaste af allt, hvad som under detta ple-
num förekom och på länge förekommit, var utan
tvifvel en af Sven Heurlin, uti ett utförligt och
motiveradt anförande, gjord uppgift, som åt-
minstone låter otrolig, nemligen, att biskopen i
Wezxiö förbjudit gymnasii-ungdomen derstädes
att meddela enskild undervisning, och förbehål-
lit denna förmån åt herrar skol- och gymnasii-
lärare. Talaren framställde de så väl ekono-
miska, som fysiska och moraliska olägenheterna
af detta prelatensiska maktspråk. Huru mån-
gen fattig yngling kunde utan konditionerande
skaffa sig utväg att genomgå sin gymnasii-kurs?
Hvad hade utan sådan hjelp blifvit af en Linn,
en Sjögren m. fl.? Dessutom qvarstår ännu
den gamla satsen: docendo discimusp.