Den bekante preussiske representanten von
Beckerath, som blifvit vald till ledamot af det
förenade ständer-utskottet, hvilket i nästa må-
nad är kalladt att sammanträda i Berlin, har
förklarat, att han icke anser sig kunna vara
ledamot af detta utskott, då det ännu af rege-
ringen anses hafva samma attributioner, som
den förenade landtdagen. Ea annan utskotts-
ledamot från Rben-provinsen, hr Möller, har
slutit sig till Beckersths förklaring, och man
alfvakade med spänd uppmärksamhet hvad be-
slut de öfriga ledamöterne kund2 komma att!
fatta.
SCHWEIZ.
Förorten har genom en officiel not under-
rättat de utländska makterna om söndringsför-
bundets lyckliga upplösning och underkastelse.
Regeringsrådet i Bern har beordrat de re-
dan aftackade tropparne att åter hålla sig
marschfärdiga. Denna, under alla tecken till
en återställd fred, så krigiska befallning ansågs
åsyfta frågan om Neufchatel. Man trodde dock
att någonting vidare i samma riktning icke
komme att ega rum, under afvaktan på Preus-
sen3 yttrande öfver edsförbundets svar på den
preussiska noten (infördt i Aftonbladets går-l:
dagsnummer). Pet fanns äfven en annan an-
ledning för edsförbundet, att hela vintern hålla .
sin vapenmakt färdig, nemligen den ovanliga
verksamhet som jesuitorden utvecklar för att!
återvinna.en för sig oskattbar terräng En-!
ligt en unier kriget uppfångaid ordenskorre-
spondens, betrakta de schweiziska jesuicerna sin
nu tagna tillflykt till Piemont, Elsass och Bel-
gien blott såsom någonting ögonblickligt och
hoppas att snart kunna återinträda i Schweiz.
Samma korrespondens upplyser äfven, att pen-
ningar blifvit anslagna och komma ytterhgare
att anslås för att vinna några liberala orga-
ner inom franska och tyska pressen. Öltver
det i Freiburg lagda beslaget på ordens tillhö-
righeter skulle en skriftlig klagan vara ingif-
ven till påfven, — När dessa bref skrefvos
visste korrespondenterna icke att samma åt-
gärder redan voro vidtagna i Luze:n, Sehwyz
och Wallis. Upptäckten af återvinningspla-
aerna troddes nu komma att påskynda det
fullkomliga förskingrandet af jesuiternas qvar-
låtenskap, för att sålunda sätta en oöfverstig-
lig damm eraot hvarje slags återställelse.
Huru man i sjelfva Neufchatel bedömer ställ-
ningen inom det öfriga Schweiz, har röjt sig!
derigenom, att Valtravers och Lachauxdefonds
illuminerades vid underrättelsen om Luzerns
intagande.
Edsförbundsdagen hade: från franska sändebu-
det, grefve B)is le Comte, fått sig från Basel
trlsänd en not af den 30 November, innehål-
lande et: i ganska mild och artig form fram-
ställdt anbud, på de 3 stormakternas vägnar,
om fredsbemedling emellan de begge krigfö-
rande partierna i Schweiz. För detta ånda-
mål föreslås, att så väl edsförbundsdager soml:
söndringsförbundet måtte skicka fullmäktige till
en konferens i London. Det exemplar af no-
ter, som kommit edsförbundets president till-
handa, visar att ett annat exemplar blifvit ut-
färdadt till presidenten i söndringsförbundet,
men hvilket nu mera fåfängt letar efter sin
adress. Noten kommer således mycket för seat;
helst fredsmäklingens öfverflödighet nu äfver är
tydligt tillkännagifven i edsförbundets svar pål:
den preussiska noten. Också ansågs meddelan-!
det, Hikasom Journal des Debats sednaste påstå-
ende, att konferensen borde hållas oaktadt sön-
dringsförbundets fall, blott såsom en demon-
stration, för att hålla god min i dåligt spel och!
så vidt möjligt dölja att den franska diploma-
tien i Sehweiz blifvit på det fullständigaste l!
äfverlistad af den engelska. Men hemtade ett)
ytterligare stöd för denna slutsats ifrån deni)
omständigheten, att Bois le Comte hade inlåtit!
sig i underhandlingar med den nya styrelsen il!
Freiburg, som efterträdt söndringsförbundets!
styrelse derstädes, och sålunda indirekt erköut!
hennes behörighet; han hade kos henne begärt!l!?
bibehållandet af de med jesuiterna fflierade in-!
rättningarne i Boll och Monthey; naturligtvis !
utan framgång likväl. g
I Zug hölls d. 5 December ett folkmöte,
som var nästan lika talrikt besökt som ett van-
tigt kantonalmöte, och på samma ställe. Vid
detta möte förklarade folket högtidligt sitt ut-
trädande ur söndricgsförbundet och valde ena
provisorisk styrelse af 43 ledamöter, med br
Adolf Kejceer till president.
Ältven Wallis har haft ett folkmöte, d. 2 De-
cember, i kantonens hufvudstad Sion eller Sit-
ten, hvilket bivistades af 4000 man, och vid-
tog en mängd beslut, hvaribland jesuiternas
uteslutende från kantonen, läroverkens ställande
under statens uppsigt och ledning, krigskostna-
dernas betalning af klostren och af dem som
röstat för kriget, m. m.; slutligen valdes härl;
ock en frovisorisk styrelse, med hr Maurits
Barmann till ordförende. — Dagen förut hade
:Örsta afdelningen af de till kantonens besät-
tande afsända edsförbundstropparne inryckt och
blifvit till största delen ingvarterade i jesui-
ternas hus i Sion och Brieg. Några saker af
värde eller papper af vigt troddes de likväl
icke der komma att finna; allt sådant hade
långt förut blifvit bragt i säkerhet i Piemont,ldi
al de dit u:flyttade- sfåderna, Neltner, Chåig-lta
kollade hje!pare (vauxiliares.) hade stadnai qz7ar,st
för att se efter hvad som föreginge i de begge lc
ordenshusen och derom inberätta till superio-
rerna. - ju
Biand alla söndringsförbunds-kantoner ägdelb
öfra Wallis; en verklig fjellborg, de största
motstårdsmedlen. Tillgången dit är endast möj-
lg genom trånga bergklyftor, i hvilta -edsför-
bundstrupperna skulle balt ytterst svårt attin-
.ränga, vd minsta allvarsamma försvar. Wal-
ertrupperna visade :för. öfrigt föga stridsäst
skärmytsela vid Muri; endast genom Hotelsen
utt låta skjuta på dem, kunde Salis-Soglio för-
7å dem att rycka fram. När de derifrån för-
Ilac ill frysen — atva ff. JAR da Messi fee ke a RR