gon, cch i sådan egenskep ställd i bredd: med
br Cederschiölds eget räsonnemang om vådan
al skyddsförerivgens verksiamtet.
Enligt recensentens åsigt skall det praktiska
oförvillade förståndet uti skyddsföreningen se en
al de stiftelser, som genom det enkla af sina stad-
gar och det lätt utförbara i sin plan är synnerligt
egnad att tillvinna sig ett allmännare förtroende,
emedan en hvar är i tillfälle att öfverskåda fältet
för dess verksamhet.
Om man undantager skyddsförenirgens första af-
delning, hvars verksamhet är svar sagdt obegrän-
sal, så medgifvcs gerna, att de tvenne återstående
afdelningarnes verksamhet, som endast afser fångar,
är mindre vidtomfattande, än mitt förslag, och så-
es äfven lättare att verkställa; men om det oför-
vilade praktiska förståndet icke hade inskränkt
sin åtgärd till att utreda hvilketdera förslaget var
lättast att verkställa, utan äfven, sin pligt likmä-
lit, hade undersökt, hvilketdera i verkställigheter
leåde till de för samhället mest välgörande resulta-
ter, så skulle det för hvarje sådant förstånd hafva
blifvit klart, att skyddsföreningens försleg, enligt
bvilket hjelpen lemnades uteslutande och isoleradt
åt brottslingen, skulle, på sätt rec. nu äfven — sig
sjelf ovetande — tydligen ådagalagt, uppväcka den
nödställde uslingens afund, och således framkalla
nya brott; men att detta deremot icke voro fallet
med mitt förslag, emedan det tillförsäkrada den o-
förvillige nödlidande lila stor hjelp som brottslin-
gean
Hvad som innefattas i detta stycke har så
väl i recensionen, som i här ofvan gjorda noter
blifvit fullkomligt vederlagåt.
Rec. har vidare uppg ifvit, det jag ej skulle hafva
ingått uti och sökt vederlägga de emot mitt förslag
gjorda invändningarne. I hvad rån denna uppgift
må vara grundad, skulle utan tvifvel bäst inhem-
tas, om min den 4 sistlidne Augusti ingifae skrift
blefve i tidningen intagen; men då min derom förut
framställda anhållan icke blifvit efterkommen, har
jag ansett mig ej nu böra förnya densamma, under
förutsältning, aut tit. haft något giltigt skäl för sin
vägran. För den händelse, att några ytterliga an-
märkningar skulle mot mitt förslag i Aftonbladet
framställas, vågar jag, i förlitande på pressens sam-
vetspligt, att låta båda kontrahenterna vederfaras
lixa rättvisa, likväl hoppas, att tit., som redan in
extenso meddelat hr kapten Lindoberas emot försla-
get framställda anmärkningar, cceh nu ytterligare i
nsionen för andra gåncen upprepat de hufvud-
akliga bland dem, äfven låter mitt derå lemnade
svar finna piats i bladet, helst anmärkningarne ge-
nom Aftonbladet kommit till raånga tusendes känne-
dom, då deremot svaret blifvit läst endast af det
indre antal, som hafi tillgång på den af mig ut-
gifna brochuren, och torde jag härmedelst få anses
hafva fullgjort den mig åligganda pligt, att försvara
de åsigter jag uttalat, så att något annat svar än
det, som uti sjeliva afhandlingen står att finna, ej
vidare må vara erforder ligt.
He Cedersehiölis ofvanstående begäran ör så
mycket orimligare, som det huf.u isakligen va-
rit just nämnde försvar emot hr kapten Linde-
bergs anmärkningar, som blifvit i Aftonbledets
recension nagelf.ret. Här iniröftar således det
kuriösa förhillande, ati förfaitsren begär inta-
gandet i ea tidning ef en recenserad skrift, på
samma gång hen uppträder med en antikritik,
lemnande sjelf hufvudfrågan alldeles åsido, för
att uteslutande vdvocera mot mindra väsendt-
liga anmärkiiogar.
Slutligen har jag, med anledning af den i Aften-
biadet den 40 dennes för skyddsföreningens sedna-
ste sammankomst meddelade redogörelse, hvaraf vill
synas, som afsigten vore, att gifva en förändrad
riktning åt sällskapets verksamhet, anseit mig böra
bärmedelst förklara, att, derest skyddsföreningen
ifrån början hade velat inskränka sina åtgärder till
att verka endast för deras väl, som osky!diyt blif-
vit i häkte inmanade, all opposition mot en så ädel
afsigt sannolikt uteblifvit. — Alla de, som funno
det hirdt, olörstindigt och okristigt, att lemna
större bjelp åt den brottslige, än åt den oförvitlige,
skulle deremot funnit det förståndigt och rättvist,
att i första rummet bistå den oskyldijt lidande;
och efter min åsigt kan man snart sagdt aldrig
göra för mycket för att lemna upprättelse åt den,
som oskyldigt beröfvas sin frihet och kastas i fän-
gelse. Åt sådana oskyldigt lidande kan man skaffa
fördelaktiga tjenster eller bereda hvilka förmåner
som helst, utan att derigenom lemna uppmuntran
åt någon att föröfva brott, för att komma i åtnju-
tande af samma fördelar; ty fördelarne lemnas här
ej derföre att den, som emottager dem, varit brotts-
lig, utan tvertom just derföre, att han icke varit
det, men oskyldigt blifvit derför anklagad.
Min öfvertygelse är ock den, att, i händelse
skyddsföreningen beslutade att låta den del af sin
verksamhet, som har till föremål att bereda ut-
komst åt frigifna broitslingar, hvila intill dess före-
ningen blefve så stark, att den kunde samtidigt
lemna enahanda hjelp jemväl åt oförvitliga nödli-
dande, samt deremot för närvarande inskränkte sin
positiva verksamhet till att åt dem, som blifvit o-
skyldigt i häkte inmanade, bereda bistånd och upp-
rättelse, så skulle skyddsföreningen säkerligen vinna
starka sympatier för detta sitt ändamål, och må-
hända skulle antalet af dess medlemmar derefter så
tillväxa, att det ej längre blefve en omöjlighet att
äfven uppfylla det förra mera vidt omfattande än-
damålet för dess åsyftade verksamhet. Stockholm
den 42 November 4847.
Robert Cederschiöld.
TRERESEFOT STARTTID LIIAGTT-
SKYDPSFÖRENINGEN.
Hr kyrkoherden Ekdahl har begärt rum för
följande: AZ
TT Padaltsnam san Af Alta khla dot I a