bör då framställas i sin rätta diger, utan all
siags missledande firnissa; ty alla försök au
deri vilja se arnat, än pekuniär fördel för
skyddsföreningen, funna lätt gifva anledning
Hill missydn ngar och erbjuda föreningens fi-
nender ett förtr fil st tlifälle att persifflera och
begrina derssmma.n
Angående dessa tvänne detaljfrågor, huruvida barn,
eller frigifne fångar skulle få inskrifvasi föreningen
har ingen strid emellan gskyddsföreningen och mig
uppstått. Våra åsigter derom hafva varit eniga.
Skillnaden är endast den, att rättigheten i berörde
afseende blifvit af skyddsföreningen i allmänna or-
dalag medgifven, men deremot af mig tydligen ut-
talad, jemie uppgift å motiverne dertill.
En annan inkonscgyvens har rec. begått, då han
på ett ställe mot mig anmärker, det jag icke styrkt,
att nu befintliga välgörenhetsstiftelser verkligen
herdla i strid mot hvarandra, ehuru rec. på eit
föregående ställe sjelf erkänt riktigheten al min an-
mörkning om det bristande sammanhargar uti
de nuvarande välgörenhetsanstalterne.
Åter en kouklusioa på fri hend! 4:5 är det
en hbimmelsvid skilnad mellan ait handla i
strid mo! hvarandra ceh att verka utan full-
komligt sammanhang. 2:0 Anmärkte vi att
I. antagit såsom ett bevisadt faktum, just hvad
han i förs:a rummet borde bevisa, elier de gra-
vamina han anfört emot befiniliga vä!gören-
hetsanstalier; 3:32 älldes dessa envwärk-
ingar blott son s, hvars eficröljande
sudsals fört. n förteg:t; se här dess
lyse:s:: men om fö; fjorda beskylin ngar
näga grund och kunde fcktiskt bevis:s, så vore
det i vår tanke vida enklare, att Sk. FE.
ställde sig i samband med dessa siftelser,
nsökte bringa dem till planmäössigt verkande
medbrödralag i samhället, samt utrota de der
nmissbruken af intriger och favoritskap. Tili-
piror förf. ieke Sk. F. att kunna lyckas höruti,
pburu kan han då garentera att de der intri-
gersa och favcritskapet, skulle med full viss-
bet vara för alltid bannlyste från St: at
adelnicgar, ete. Man ser häraf att så snart det
är fråga om sakförbållanden, ,!ager förf. genast
sin Matts ur skolan!
Ett ytterligare prof på sin inkonseqvens har rec.
ådagalagt, då han klandrar mitt förslag derföre, att
fattigvården derigenom rubbades isin gångnr, men
tillika påstår att jag arbetat i de stattonäras in-
lressen. Efter mitt omdöme är det deremot just
recensenten sjelf, som arbetar i d- stationäras in-
tresse, enär det är han, som, i motsatus till mig,
yrkar, att fattigvården icke skall rubbas ur sin när-
varande högst bedröfliga ställning.
Här slir förf. bbndt omkring sig md iomma
fraser. Vi hefva påstått ati förf. arbetat oi de
slationäras iniressen emedan bans plan, såsom
outförbar, icke stulle öra oss ur fläcken, hvar-
emot SKF. skulle kunna verka myciet godt;
r dot ru stationärt, ti försvara en ny prak-
iiskt utförbir stitelse och på samma gång af-
Jöja de svaga sidorna ef ct: opraktskt omstöp-
i: ;slig? För! tillåter sig derjexte bär en
:g som pålagligen är uppsåtlg; han upp-
git er nemligen ait A.B. syrket alt fattigvården
icke skell rubb:s ur sin närvarande hög: t be-
dröfliga gångn, och likväl har A.B. uttryckli-
gen på flera stöllen i recensioner, yttrat ett
lldeles motsatt emdöre, fastän vi ansett der
åligga staten (cke en privat fören ng) stt mes
alla krafter arbeta på lösningen af detta svåra
probl-m,. Lika sanningslös är uppgiften ait
vi skuile hafva klandsat herr C:s förslag der-
före at fattigvården derigenora rubbades i sin
årg; se här A.B:s ord: men om den (Sk.F.)
lyckades, har man då besivnat hvilket o02:-
sördt ansvar härmed lades på en enskild stf-
telse, och som måste drabba dem, hvilka med-
verkat till detta vådliga steg, i händelse före-
aningen icke vore vuxen planens realiserande,
nutan stadnade på haliva väg-n, lemnande hela
landet till skådeplats för den förvirring och
de olyckor som nödvändigt skulle blifva en
följd deraf, alt on så vigtig gren af dess ad-
ministrativa angelägenheter, som fattigvården,
rubbades i sin gångs. Msn fianer att hr C.
missbrukat de här understrukna orden och be-
gignat dem i en kbelt annan bemärkelse, ån
den uti hvilken de förekomma, i Aftonbladets
recension.
Mitt förslag har icke afsett något enskildt intresse
hvarken för det stationära eller för det liberala
partiet, utan endast det allmännas väl. Det är icke
foster af någon öfverspänd fan asi, emedan jag noga
undersökt och öfvervägt, så väl sjelfva theorien, som
äfven sakens praktiska sida, innan förslaget af mig
framställdes. Hvad derföre beträffar det af rec. nu
upprepade skriket om det bjivantiska och jäll--
lika i förslaget, så synas dessa utrop endast utvisa,
att rec. äfven är en ibland dem, som se spöken midt
på ljusa dagen. Månne mitt yrkande, att arbete
bör anskaffas åt den arbetssökande och vård beredas
åt den kraftlöse nödlidande är något spritter nytt
påhitt al mig? Nej visserligen icke. Kongl. Maj:t
har ju sjelf genom serskildte författningar de!s af
den 4 April 1843 för Stockholms stad, och deis af
den 23 sistlidne Maj för öfrige delar af riket redan
uttalat dessa åsigter och åt vederbörande stads- och
sockennämnder eller fattigvårdsstyrelser i nåder upp-
dragit, att om verkställigheten deraf besörja; men
då den förstnämnde nådiga författningen under de
A år, som derefter förflutit, ännu ej medfört någon
verkan, och det syctes mig sannolikt, att den sed-
nare icke heller skulle kunna bringas till verkstäl-
lighet af kommunal- eller fattignämndernes fåtaliga
personal, så var min afsigt, att skyddsföreningarnes
talrika med Hemmar skulle lemna en så betydlig för-
stärkning åt kommunalnämnderne att, genom deras
enigt samverkande bemödanden, med lätthet skulle
kunna beredas verkställighet åt de för samhället
högst maktpåliggande påbud, som af Kongl. Maj:t
sålunda blifvit gifoe; och min fullkomliga örverty-
gelse är ännu den, att ett sådant resultat hade med
säkerhet vunnits, om herrar Hjerta och von Kock
med sitt stora inflytande understödt mitt förslag i
ÅL Mm måg mAntarRhagaA BA SS än frun 3
— AA rr