bör då framställas i sin rätta diger, utan all siags missledande firnissa; ty alla försök au deri vilja se arnat, än pekuniär fördel för skyddsföreningen, funna lätt gifva anledning Hill missydn ngar och erbjuda föreningens finender ett förtr fil st tlifälle att persifflera och begrina derssmma.n Angående dessa tvänne detaljfrågor, huruvida barn, eller frigifne fångar skulle få inskrifvasi föreningen har ingen strid emellan gskyddsföreningen och mig uppstått. Våra åsigter derom hafva varit eniga. Skillnaden är endast den, att rättigheten i berörde afseende blifvit af skyddsföreningen i allmänna ordalag medgifven, men deremot af mig tydligen uttalad, jemie uppgift å motiverne dertill. En annan inkonscgyvens har rec. begått, då han på ett ställe mot mig anmärker, det jag icke styrkt, att nu befintliga välgörenhetsstiftelser verkligen herdla i strid mot hvarandra, ehuru rec. på eit föregående ställe sjelf erkänt riktigheten al min anmörkning om det bristande sammanhargar uti de nuvarande välgörenhetsanstalterne. Åter en kouklusioa på fri hend! 4:5 är det en hbimmelsvid skilnad mellan ait handla i strid mo! hvarandra ceh att verka utan fullkomligt sammanhang. 2:0 Anmärkte vi att I. antagit såsom ett bevisadt faktum, just hvad han i förs:a rummet borde bevisa, elier de gravamina han anfört emot befiniliga vä!görenhetsanstalier; 3:32 älldes dessa envwärkingar blott son s, hvars eficröljande sudsals fört. n förteg:t; se här dess lyse:s:: men om fö; fjorda beskylin ngar näga grund och kunde fcktiskt bevis:s, så vore det i vår tanke vida enklare, att Sk. FE. ställde sig i samband med dessa siftelser, nsökte bringa dem till planmäössigt verkande medbrödralag i samhället, samt utrota de der nmissbruken af intriger och favoritskap. Tilipiror förf. ieke Sk. F. att kunna lyckas höruti, pburu kan han då garentera att de der intrigersa och favcritskapet, skulle med full vissbet vara för alltid bannlyste från St: at adelnicgar, ete. Man ser häraf att så snart det är fråga om sakförbållanden, ,!ager förf. genast sin Matts ur skolan! Ett ytterligare prof på sin inkonseqvens har rec. ådagalagt, då han klandrar mitt förslag derföre, att fattigvården derigenom rubbades isin gångnr, men tillika påstår att jag arbetat i de stattonäras inlressen. Efter mitt omdöme är det deremot just recensenten sjelf, som arbetar i dstationäras intresse, enär det är han, som, i motsatus till mig, yrkar, att fattigvården icke skall rubbas ur sin närvarande högst bedröfliga ställning. Här slir förf. bbndt omkring sig md iomma fraser. Vi hefva påstått ati förf. arbetat oi de slationäras iniressen emedan bans plan, såsom outförbar, icke stulle öra oss ur fläcken, hvaremot SKF. skulle kunna verka myciet godt; r dot ru stationärt, ti försvara en ny prakiiskt utförbir stitelse och på samma gång afJöja de svaga sidorna ef ct: opraktskt omstöpi: ;slig? För! tillåter sig derjexte bär en :g som pålagligen är uppsåtlg; han uppgit er nemligen ait A.B. syrket alt fattigvården icke skell rubb:s ur sin närvarande hög: t bedröfliga gångn, och likväl har A.B. uttryckligen på flera stöllen i recensioner, yttrat ett lldeles motsatt emdöre, fastän vi ansett der åligga staten (cke en privat fören ng) stt mes alla krafter arbeta på lösningen af detta svåra probl-m,. Lika sanningslös är uppgiften ait vi skuile hafva klandsat herr C:s förslag derföre at fattigvården derigenora rubbades i sin årg; se här A.B:s ord: men om den (Sk.F.) lyckades, har man då besivnat hvilket o02:sördt ansvar härmed lades på en enskild stftelse, och som måste drabba dem, hvilka medverkat till detta vådliga steg, i händelse föreaningen icke vore vuxen planens realiserande, nutan stadnade på haliva väg-n, lemnande hela landet till skådeplats för den förvirring och de olyckor som nödvändigt skulle blifva en följd deraf, alt on så vigtig gren af dess administrativa angelägenheter, som fattigvården, rubbades i sin gångs. Msn fianer att hr C. missbrukat de här understrukna orden och begignat dem i en kbelt annan bemärkelse, ån den uti hvilken de förekomma, i Aftonbladets recension. Mitt förslag har icke afsett något enskildt intresse hvarken för det stationära eller för det liberala partiet, utan endast det allmännas väl. Det är icke foster af någon öfverspänd fan asi, emedan jag noga undersökt och öfvervägt, så väl sjelfva theorien, som äfven sakens praktiska sida, innan förslaget af mig framställdes. Hvad derföre beträffar det af rec. nu upprepade skriket om det bjivantiska och jäll-lika i förslaget, så synas dessa utrop endast utvisa, att rec. äfven är en ibland dem, som se spöken midt på ljusa dagen. Månne mitt yrkande, att arbete bör anskaffas åt den arbetssökande och vård beredas åt den kraftlöse nödlidande är något spritter nytt påhitt al mig? Nej visserligen icke. Kongl. Maj:t har ju sjelf genom serskildte författningar de!s af den 4 April 1843 för Stockholms stad, och deis af den 23 sistlidne Maj för öfrige delar af riket redan uttalat dessa åsigter och åt vederbörande stadsoch sockennämnder eller fattigvårdsstyrelser i nåder uppdragit, att om verkställigheten deraf besörja; men då den förstnämnde nådiga författningen under de A år, som derefter förflutit, ännu ej medfört någon verkan, och det syctes mig sannolikt, att den sednare icke heller skulle kunna bringas till verkställighet af kommunaleller fattignämndernes fåtaliga personal, så var min afsigt, att skyddsföreningarnes talrika med Hemmar skulle lemna en så betydlig förstärkning åt kommunalnämnderne att, genom deras enigt samverkande bemödanden, med lätthet skulle kunna beredas verkställighet åt de för samhället högst maktpåliggande påbud, som af Kongl. Maj:t sålunda blifvit gifoe; och min fullkomliga örvertygelse är ännu den, att ett sådant resultat hade med säkerhet vunnits, om herrar Hjerta och von Kock med sitt stora inflytande understödt mitt förslag i ÅL Mm måg mAntarRhagaA BA SS än frun 3 — AA rr