Shållandet ej sällan med den som uppträder så-
som orcöligte ens och lättsinnigbetens sakförare
Och således strider emot sanning och redligbet.!
Denna bastanta tillviselse, som innefattar ingen-
ting mindre, än ait det skulle vara både lätt
soch tacksamt att uppträda sisom oredlighetens
och lätisivnets sakförare och således strida mot
sanning och redlichet, hear af Aftonbl. blifvit
beraött im d följande reservation: Vi kunna ie-
pke dela dieana förf:s tanke ; tvertom anse vi
Mörf. bk hafva begått en hastant orättvisa
mot vår ids moraliska skoplynne. Huru är
det vål tinkbart, att man kan befinna sig på
sjelfva -kådeplatsen för dagens händelser, och
slikväl förneka att sanning och redlighet med
hvarje dag iillvinna sig slit mera aktning och
sympali I -limänna tänkesättet. Ar det då ic-
ke ett faitum, att just kärleken till dessa e-
genskaper väckt massan af folket till medve-
tande af sina krafter, och manet det att helga
dessa krafter i sanningens och rättvisans tjens:?
Blir j hvarje lig och oädei handlng efter för-
atjenst brännmärkt af opinionen, och lemnar
nicke pressens framhållsnde i dog:n af defliga
och föraktliga å ena sidan, samt det ädla och
storsinnade å den andra, ett ojäfaktigt bevis på,
natt förfaitsrenv har låt hänföra sig ef sin fan-
tasi?n
Hr Ceseicbitlds risornemarg, att, om kär-
leken till s:nning och redligtet väckt massan
af folket till medvetande af sina krafter, och
manat der utt helga dessa krafter 1 sanningens,
redbarbetens och rattvis:ns tjensto, broitsligbe-
ten af sig sielf skulle försvinna och alla Skydds-
föreningar bliva öfverfiödiga, bevisar blott att
förf. antingeu sket uppfattat betydelsen af desse
ord, eller ock endsct betraktat utsidan af brot:s-
lighets- cch sede löshe:s-fenomenet; ty eljest
blir det svirt ati förklara huru förf. på rent
allvar kan föreställa sig att alla brott skulle
upphörz, så vidt körlek till sanning ech red-
barhet imanst iuwassan af folken, d. v. s. fol-
kets majoritet, att heliga sina krafter i dygdens
och rättvisans ljenst; men att från tillvaron af
elt ringa antal pligtförgätna och fallna sam-
hällsmedlemmar sluta till en så djup deprava-
tion hos bella nationen, att oredii, hetens och
etens sekförares skulle med välvilja!
omfattzs a: din allmänna opimonen ceh deras
liga bemödsnde vara b de lätt och tzcksam
i motsits tll deras, som försvara redligbeten,
ganningen och dycden: ör, med törlof, en så
uppenbar sofismn, att man ej gerna kan betrekta
den annorlunga, än scm böselsen misslyckad?
Recensenten uppger, att Skyddsföreningens syfte,
att vilja tersda friyifna fångar tjenst, blifvit af
mig klandradt af detskäl, alt de ojförvitlige tjen-
pstehjonens ritiskans!a skulle på d.t ömlåigaste
såras el kumratskapet med strafi.de brottslin-
gar; och då jag deremot föreslagit, att den fri-
gifne fången skulie vara berättigad att vinna inträ-
de uti Skyddsföreningen, hvars medlemmar således
icke skull fitna sig förnärmade af kamreatskapet, så
förmener recensenien, det jag här begått en inkon-
seqvens, sow sticker bjert 2 ög:m.
,Verkliga förhållandet är dock, att jag till grund!
för min anmärkning mot Skyddsföreningens afsigt,
att bereda tjenster åt frigifue fångar, icke åberopat
det skäl, som rec., för att finna den anmärkta in-
konseqvensen, uppgifver; utan har jag, på sätt 41:te
punkten af mitt förslag utvissr, förklarat, att Skydds-
föreningen borde endast undantagsvis åt sådane
dfrigifne fångar, som eskyldiyt blifvit i häkte in-
pmanade, elier för hvilka några synnirligen bere-
kande skål åertill eljest förekomma, söka anskaffa
tjenster, på det att icke, genom leredarde af så-
dane åt frivifue fångar iallmär ha, andre tjorst-
psökande deraf må blifva i saknad.
Härvid söter man genast på det hilla hindret,
att de fängelsebe ökande hafva litet svirt att
på förhand vara förvissade Lhuruvida en fånge
blifvit oskyldigt i bäkte inmanad eller ej; det
lär således hva nödvändigt, att alla fångar
vederfaras s-mma rätt, så vidt man ej skill
råka i svåra motsägelser. Förf:s yttrande, att
man endas: urdsntigsvis skulle åt frigifne fån-
gar anskaffr tjenster, på det att icke andra
tjenstsökande deraf må blifva i saknad, genom
pberedande af sådana åt frigifne fångar i all-
mänhetp, innefattar för öfrigt blott ett uppre-
pande af den åsigt af saken, som förf. byllar,
meu hvars orimlighet blifvit af Aftonbladet å-
dagalagd, ut: ensionen. För det första är
det ju klirt, att skycdsförenvinger ej kan blifva
målsman för alle tj nstsökande och skaffa dem
tjenster; men sådsut bör ej hindra, att den,
genom alt åtaga sig omsorgen att bereda ar-
betstillfälle ät frigifne fångar (hvilket i alla fall
lörer komms att ske genska ofullständigt), ut-
öfvar en vilgerning mot sembället, åt hvilken
den söker dana en ri dig arbetare af en indi-
vid, som, heröfvad denna bjelp, sannolikt innan
kort kom: alt ligga faltig- eller fångvården
till last; för det andra bör man besinna, at
det är för somhällets bisis, för hela statens
och mensk!:ghetsns väl, som skyddsföreningen
skulle åtaga six denna vird, sat att det såle-
des ör euw mis förstånd, att skyddsföreningen
endast afs rv fångarnes busta, med sina Omsor-
ger om dessinrma. Om det lyckas skyddslör-
eningen at gerxom sia verkssruhet bespara sta-
ten något f dess utgiltssumma för fattig- och
fångvård, :å vinner ju bela sambället derpå
och den be:parade summan kan användes till
andra allmö:y!uga ändamål.
Men äfven om jag hade anfört det af rec. upp-
gifna skäl till grund för min anmärkning, så vore
dock ingen intonseqvens derigenom begången. Ef-
ter mitt omdöme tåier det nemligen med den strän-
gaste konseqvens mycket väl förena sig, att bestrida
det frigifne fångar må insättas uti tjenster, på det
att icke de oförvitlige tjenstebjonen skola kunna
finna cja sånada af kamratckanat Annh liLväl madoif.
t