beredande rekryt-exercis och de öriga 17 da-
garne i förening med stammen.
Under förutsättning att längden af beväringsman-
skapets öfningstid blefve sålunda bestämd, återstår
en lika vigtig fråga att taga i öfvervägande, den
nemligen: om det är nödvändigt att hela första
beväringsklassen årligen uppbådas till vapenöfning, i
eller om icke, till vinnande af besparing så väl i
arbetsdagar som i statsutgifter, möjligt vore att,l
utan fara för rikets säkerhet, kunna häruti göra:
någon tnskränkning, så att blott en viss beslämd !:
del af första klassen blefve till vapenöfning inkal-:i
lad, den öfriga delen qvarstående i reserv, att, il:
fall af ytterligare behof af armåens förstärkande, till l4
vapenöfaing uppbådas, hvilket allt, oberäknadt re-!
dan afiförd besparing, äfven medförde den fördel,
alt hvarje regemente och korps derigenom erhöllel!
ett på förhand bestämdt, efter stammens styrka läm- :
padt antal beväringsmanskap, att årligen vapenöfva, !
hvarigenom icke allenast vunnes nödig öfverens-!
stämmelse i regementernas och korpsernas styrka,l
jemte säkerhet vid alia kostnadsberäkningar för cr- i
forderlig beväpning, heklädnad, utredning, under- !
håll, tälttröss, sjukvård, marchkostnader m. m., utan:
äfven öfverflödigt blefve att, såsom nu måste ske, i
vid hvarje regemente och korps, med betydlig kost-!
nad underhålla ett reserv-upplag af hvarjehanda !
persedlar, att begagnas af beväringsmanskapet, hvilka
reserv-upplags behöfliga storlek dessutom icke kan
på förhand beräknas vch bestämmas, i anseende till
den fortgående folkökningen och deraf följanda vex-
ling i de beväringsskyldiges antal.
Men om onekligt är, att en sådan inskränkning
skulle medföra alla dessa nämnda ekonomiska för-
delar, måste likväl frågan i främsta rummet skär-
skådas ur militärisk synpunkt, innan densamma till
slutligt afgörande företages.
Härvid måste först ihågkommas, att femte bevä-
singsklassen vid slutet af hvarje år afgår från de till
krigstjenst skyldigas antal, och att alitså från bör-
jan af följande året ända tills den nya första bevä
ringsklassen hinner inmönstras och vapenöfvas, såle-
des under hela förra halfåret, hioll fyra väpenöf-
vade beväringskiasser äro att tilljå; hvaremot
under sednare halfåret eller från Juli månad, då
första klassens öfningar böra vara slutade, fem va-
penöfvade bevärinysklasser finnas all påräkna,
till armeens förstärkande och flottans bemanning.
Om ock antagas kan, att faran för fiendiliga an-
fall vintertiden i allmänhet är mindre, återstår lik-
väl af den tid, då blott 4 vapenöfvade bevärings-
klasser finnas att tillgå, trenne månader, nemligen
April, Maj och Juni, under hvilka denna fara må- I
ste anses lika stor, som under de påföljande sista l:
sex månaderna af året, hvaraf följer, att man vidl
bestämmandet af den det af första bevärings-
klassen, som årligen bör vapenöfvas, måste bc-1
räma densamma efter den tillgång vapenöfvadt
mansap, som 4 teväringsklass.r lemxa. Tagesl!
dervid i öfvervägande, att första beväringsklassen,:
sedan alla till krigstjenst odugliga blifvit afräknade,
nu öfverstiger 24,000 man. och att detta antal år-
ligen växer, i mån af stigande folkmängd, så skulle, !
om hela första beväringsklassen årligen till vapen-:!
öfning uppkallades, 4 beväringsklasser kunna lemna
öfver 84,000 man till fyllande af landtarmåens och .
flottans behof under loppet af årets förra hälft, samt :
5 klasser öfver 4035,060 man till samma behofs fyl-!
lande under sednare halfåret, sedan årets första be-!
väringsklass hunnit vapenöfvas.
s
s
-
Att denna styrka betydligt öfyerstiger behofvet,
faller sig klart, hvarföre det ock under sådant för-
hållande vore med god hushållning oförenligt att
sträcka årliga vapenöfningarne till hela första klas-
sen och derigenom i oträngdt mål föranleda årlig !
ökad utgift -för statsverket, samt ökad förlust afl
dagsverken för landet i det hela, de olägenheter !i
opåräknade, som vid sjelfva vapenöfningarnes verk-!
ställande deraf uppkommo, och redan ofvanför blif-!
vit antydda. (
Om denna i statsekonomiskt hänseende gagneliga 1
åsigt skulle godkännas, vunnes äfven i militäriskt)
hänseende en väsendtlig fördel, emedan man då
sattes i tillfälle att till egentlig vapenöfning blott:
uppkalla dem, som vid inträdet i den stadgade be-j:
väringsåldern äga tillbörlig kroppslig utbildning och j!
styrka, under det de öfriga, som vid mönstringarne !
väl blifvit approberade, men ännu icke vunnit nö-
dig kroppsstadga, skulle, på sätt förut är antydt,s
utgöra armåens reservmansikap, som i fredstid blott !
komme att undergå inskränktare vapenöfning vid li
vissa bestämda så kallade kyrkoparader, samt först !
vid infallande krig uppbådades till ordentlig vapen-1
öfning, i den mån de hunnit blifva vapenföra, och s
i fall, till stående armåens förstärkande, större styrka 1
erfordrades, än de under freden vapenöfvade utgöra. 1
Silunda vore ock ett medel funnet att i betydlig
mån afbjelpa de efta anmärkta betänkliga följderna
af nu gällande bevärings-lag, som bestämmer atte
beväringsskyldigheten redan vid tjugonde årets ut-)t
sång skall inträda, ehuru erfarenheten nogsamt be-s
kräftat, att Nordens folk i allmänhet icke uppnårh
in kroppsliga utbildning och fulla mannakraft förrd
in ett eller tvenne år sednare, och hvilket förhål-!s
ande föranledt Norges lagstiftning att bestämma jd
yllda :22 år för Vernepligtens början.
Då imedlertid, enligt hvad ofvanför är anfördte
ch utredt, landets betydliga vidd och långsträckta s
äge hindrar eller betydligt försvårar hjelpsändning r
nellan dess serskilda hufvuddelar, samt deraf nöd-n
ändigt följer, att dessa således inom sig sjelfva lli
nåste ega en städse stridsfärdig styrka, tillräcklig
tt möta feran, hvarhelst den ock må visa sig, samt p
tt uppehålla och hejda fiendens framgång tills för- 4,
tärkningar från landets närmast belägna hufvud-r
elar binna anlända, så måste den önskliga in-
kränkningen i antalet af dem, som årligen böra p;
apenöfvas, af denna nödvändighet bestämmas och tj
egränsas. - dt
Denna vigtiga fråga har, enligt Eders Kgl. Maj:ts j
erom gifna nådiga befallning, ibland andra utgjort tj
remål för gemensamma öfverläggnångar inom landt- en
sh sjöförsvarsdepartementen, dervid den öfvertygelse
ort sig gällande:
att antalet beväringsskyldige af 4:sta klasson, som 2
i vapenöfnings unedrgående bör inkallas, kan in- de
skränkas till 44,525 man, deraf
för armåsn: 11,181 man; sår
för flottan: — 3,344 jär
. OS ski
Tillsammans 44,525 man. :
Härigenom blefve hela styrkan (3 klasser) vapen- söt
radt manskap. 79,625 man, deraf jo
för armeen: 55,905 man. EK
för flottan: 46,720