beredande rekryt-exercis och de öriga 17 dagarne i förening med stammen. Under förutsättning att längden af beväringsmanskapets öfningstid blefve sålunda bestämd, återstår en lika vigtig fråga att taga i öfvervägande, den nemligen: om det är nödvändigt att hela första beväringsklassen årligen uppbådas till vapenöfning, i eller om icke, till vinnande af besparing så väl i arbetsdagar som i statsutgifter, möjligt vore att,l utan fara för rikets säkerhet, kunna häruti göra: någon tnskränkning, så att blott en viss beslämd !: del af första klassen blefve till vapenöfning inkal-:i lad, den öfriga delen qvarstående i reserv, att, il: fall af ytterligare behof af armåens förstärkande, till l4 vapenöfaing uppbådas, hvilket allt, oberäknadt re-! dan afiförd besparing, äfven medförde den fördel, alt hvarje regemente och korps derigenom erhöllel! ett på förhand bestämdt, efter stammens styrka läm: padt antal beväringsmanskap, att årligen vapenöfva, ! hvarigenom icke allenast vunnes nödig öfverens-! stämmelse i regementernas och korpsernas styrka,l jemte säkerhet vid alia kostnadsberäkningar för cri forderlig beväpning, heklädnad, utredning, under! håll, tälttröss, sjukvård, marchkostnader m. m., utan: äfven öfverflödigt blefve att, såsom nu måste ske, i vid hvarje regemente och korps, med betydlig kost-! nad underhålla ett reserv-upplag af hvarjehanda ! persedlar, att begagnas af beväringsmanskapet, hvilka reserv-upplags behöfliga storlek dessutom icke kan på förhand beräknas vch bestämmas, i anseende till den fortgående folkökningen och deraf följanda vexling i de beväringsskyldiges antal. Men om onekligt är, att en sådan inskränkning skulle medföra alla dessa nämnda ekonomiska fördelar, måste likväl frågan i främsta rummet skärskådas ur militärisk synpunkt, innan densamma till slutligt afgörande företages. Härvid måste först ihågkommas, att femte beväsingsklassen vid slutet af hvarje år afgår från de till krigstjenst skyldigas antal, och att alitså från början af följande året ända tills den nya första bevä ringsklassen hinner inmönstras och vapenöfvas, således under hela förra halfåret, hioll fyra väpenöfvade beväringskiasser äro att tilljå; hvaremot under sednare halfåret eller från Juli månad, då första klassens öfningar böra vara slutade, fem vapenöfvade bevärinysklasser finnas all påräkna, till armeens förstärkande och flottans bemanning. Om ock antagas kan, att faran för fiendiliga anfall vintertiden i allmänhet är mindre, återstår likväl af den tid, då blott 4 vapenöfvade beväringsklasser finnas att tillgå, trenne månader, nemligen April, Maj och Juni, under hvilka denna fara måI ste anses lika stor, som under de påföljande sista l: sex månaderna af året, hvaraf följer, att man vidl bestämmandet af den det af första beväringsklassen, som årligen bör vapenöfvas, måste bc-1 räma densamma efter den tillgång vapenöfvadt mansap, som 4 teväringsklass.r lemxa. Tagesl! dervid i öfvervägande, att första beväringsklassen,: sedan alla till krigstjenst odugliga blifvit afräknade, nu öfverstiger 24,000 man. och att detta antal årligen växer, i mån af stigande folkmängd, så skulle, ! om hela första beväringsklassen årligen till vapen-:! öfning uppkallades, 4 beväringsklasser kunna lemna öfver 84,000 man till fyllande af landtarmåens och . flottans behof under loppet af årets förra hälft, samt : 5 klasser öfver 4035,060 man till samma behofs fyl-! lande under sednare halfåret, sedan årets första be-! väringsklass hunnit vapenöfvas. s s Att denna styrka betydligt öfyerstiger behofvet, faller sig klart, hvarföre det ock under sådant förhållande vore med god hushållning oförenligt att sträcka årliga vapenöfningarne till hela första klassen och derigenom i oträngdt mål föranleda årlig ! ökad utgift -för statsverket, samt ökad förlust afl dagsverken för landet i det hela, de olägenheter !i opåräknade, som vid sjelfva vapenöfningarnes verk-! ställande deraf uppkommo, och redan ofvanför blif-! vit antydda. ( Om denna i statsekonomiskt hänseende gagneliga 1 åsigt skulle godkännas, vunnes äfven i militäriskt) hänseende en väsendtlig fördel, emedan man då sattes i tillfälle att till egentlig vapenöfning blott: uppkalla dem, som vid inträdet i den stadgade be-j: väringsåldern äga tillbörlig kroppslig utbildning och j! styrka, under det de öfriga, som vid mönstringarne ! väl blifvit approberade, men ännu icke vunnit nödig kroppsstadga, skulle, på sätt förut är antydt,s utgöra armåens reservmansikap, som i fredstid blott ! komme att undergå inskränktare vapenöfning vid li vissa bestämda så kallade kyrkoparader, samt först ! vid infallande krig uppbådades till ordentlig vapen-1 öfning, i den mån de hunnit blifva vapenföra, och s i fall, till stående armåens förstärkande, större styrka 1 erfordrades, än de under freden vapenöfvade utgöra. 1 Silunda vore ock ett medel funnet att i betydlig mån afbjelpa de efta anmärkta betänkliga följderna af nu gällande bevärings-lag, som bestämmer atte beväringsskyldigheten redan vid tjugonde årets ut-)t sång skall inträda, ehuru erfarenheten nogsamt be-s kräftat, att Nordens folk i allmänhet icke uppnårh in kroppsliga utbildning och fulla mannakraft förrd in ett eller tvenne år sednare, och hvilket förhål-!s ande föranledt Norges lagstiftning att bestämma jd yllda :22 år för Vernepligtens början. Då imedlertid, enligt hvad ofvanför är anfördte ch utredt, landets betydliga vidd och långsträckta s äge hindrar eller betydligt försvårar hjelpsändning r nellan dess serskilda hufvuddelar, samt deraf nöd-n ändigt följer, att dessa således inom sig sjelfva lli nåste ega en städse stridsfärdig styrka, tillräcklig tt möta feran, hvarhelst den ock må visa sig, samt p tt uppehålla och hejda fiendens framgång tills för4, tärkningar från landets närmast belägna hufvud-r elar binna anlända, så måste den önskliga inkränkningen i antalet af dem, som årligen böra p; apenöfvas, af denna nödvändighet bestämmas och tj egränsas. dt Denna vigtiga fråga har, enligt Eders Kgl. Maj:ts j erom gifna nådiga befallning, ibland andra utgjort tj remål för gemensamma öfverläggnångar inom landten sh sjöförsvarsdepartementen, dervid den öfvertygelse ort sig gällande: att antalet beväringsskyldige af 4:sta klasson, som 2 i vapenöfnings unedrgående bör inkallas, kan inde skränkas till 44,525 man, deraf för armåsn: 11,181 man; sår för flottan: — 3,344 jär . OS ski Tillsammans 44,525 man. : Härigenom blefve hela styrkan (3 klasser) vapensöt radt manskap. 79,625 man, deraf jo för armeen: 55,905 man. EK för flottan: 46,720