dana orter, som äro dertill bäst lämpliga med afeende å truppernas march m. m., och böra dessa Xsre öfaingsmöten icke göra någon förändring i de vatriiga regementsmötena. Uti Skrota Utskottets underååniga skrifvelse den 23 Febu:ri 4770, med aflomnande af fastställelse af armeens styrka till efterrättelse för krigskollegium, förekommer följande: Fill hefordrande af likhet i exercisen och öfaing i flerehanda manövrer anser Sekreta Utskottet högst nödigt, att ej allenast regementsmöten möjligast hållas på ett ställe, utan ock att de af Rikets Ständer alltifrån 4756 underdånigst påyrkade exercisläger och möten måga, så snart någonsin möjligt är, verkställas, flera regementer böra ock mönstras af en generalsperson, som då kan anställa jemförelse dem emellan, och inberätta förhållandet till Kongl. Maj:t, en båtnad för riket af långt högre värde, än den ringa besparing, som deraf viones, att hvart regemente mönstras af närmaste generalsperson. Stödjande mig sålunda på hvad fom i andra länder i detta fall anses nödvändigt, på nyss anförda äldre förslag på de af Konung och Ständer redan i förra århundradet fattade beslut samt på den er farenhet, sednaste tid lemnat om större öfningslägers stora nytta för armåen, då medeltillgångarne medgifva sådana lägers sammankallande, anser jag följande härom för framtiden böra stadgas: 1:20 Ått större öfaingsläger, sammansatta af alla vapenarter, ärligen böra ega rum. 2:0 Alt hvarje regemente och korps hvart fierde år deltaga i dessa öfningsläger i bestämd ordning, på det undervisningen vid regementsmötena må kunna ordnas med större säkerhet och omsorg, regementernas förkofran sedan sednaste läger lättare varseblifvas samt rättelse ega rum, der sådana af behofvet påkallas. 3:0 Åt: öfoingslägrens längd blifva minst 19 dagar 4:0 Ait armeen fördelas i 4 bestämda lägerafdelningar, med iakttagande af möjligaste besparing i marchoch andra kostnader. 5:0 Att lägerplatsen för en lägerafdelning bliffpr Ljurgby hed i Skåne, för den andra Axeral!a hed i testlergörlland, samt för de tvenre öfriga Ladugårdsgärdet vid Stockholm. Sedan nu anfördt blifvit, hvad som erfordras att försätta stående armåen i skick att kunna utgöra pålitlig stam för nationalbeväringen, följer i ordningen att uppgifva, hvilka åtgärder böra vidtagas, för att på ett ändamålsenligt sätt ordna: Beväringsmanskap-ts varenöfningar. Ofvanför är den grundsatsen uttalad, att, om eck starmtrupperna äro tillräckligt telrika samt väl bildade, beväringsmanskapet likväl måste ega en sådan förberedande bildning, att det med stammen kan införlifvas, utan att der åstadkomma ett allmänneligt rekryttillstånd, hvaraf i farans stund de vådligaste fölider otvifvelaktigt skulle uppstå; följer således nu, att närmare bestämme huru denna förberedande bildning må tillvägabringas. Den första fråga, som härvid framställer sig, är om beväringsmanskepet bör till vapenöfoing uppkallas vader tvenne på hvarandra följande år, eller om ändamålet kan vinnas genom vapenöfningarnes inskränkning till blott 1:sta beväringsälassen? Otvifvelaktigt är, att frågan, betraktad utur rent militärisk synpumkt, måste besvaras med gillande af förra alternativet, emedan upphådning tvenne gånger till vap:nöfaing onekligen är, synnerligen i disciplingriskt hänseende ojemförligt mera bildande, än om beväringsynglingen blott en gång kallas under gevär. Men sem beväringspligten, genom uppbåd till vapenöfning tvenne gånger, skulle förändras från hvad hitills ödigt varit och ansenligt förtyngas samt swnman af behöfliga exercisoch marchdagar derige nom skulle förökas och således äfven förökad kostnad föreanledas, så torde man på dessa förenade skäl vara nödsakad att låta den militäriskt riktigare åsigten vika samt således antaga såsom hufvudgrund för beväringens vapenöfningar: att del böra inskränkas till 4:sta beväringsklassenn. ; Hvad dernoäst längden af dessa öfningar vidkommer, så synes väl, med sträng tillämpning af hvad ofvanför rörande längden af indelta infanteriets re krytundervisning vid instruktions-kompanierna är ar-: fördt, som skulle beväringsmanskapets Vapenöfning äfven böra bestämmas till tvenne månader. Men denna tid torde likväl tåla någon inskränkning, då i öfvervägande tages, att den undervisning, som vid instruktions-xompaniet gifves indelta rekry-j: ten, är afsedd att meddela honom fulländad soldat-! bi dning, sådan den nödvändigt måste vara, för att)! utgöra en fullständig grund för stående armåens fortgående daning till pålitlig stam och ledare för!ö beväringsmanskapet; hvaremot beväringens öfningar! endast afse att meddela beväringsmanskapet en någor-r urda god förberedande dening, som sätter det-v samma i stånd att vid påkommande behof, då ar-I mnen skall sättas på krigsfot, kunna ofördröjligena örstärka stående armeen och irom dess leder ha-Ja tigt emottaga nödig vidare utbildning, hvilket ickels itan högst vådlig tidsutdrägt blefve möjligt, omd jenna förberedande daning under freden vore för-S! ummad och stående armeen derigenom nödsakadv tt i farams stund, då dess snara verksamhet emotb enden påkallas, förut företaga en allmän rekrytxercis med hela beväringen. Att bestämma det antal exercisdagar, som erfordras ;r att meddela beväringsmanskapet en så beskaffad! irberedande daning, är likväl förknippadt med svåriget, såsom väsendtligen beroende af framtida erfanhet. Att öfniagstidens längd icke utan fara för isstag kan nedsättas andra 6 veckor, är min öfrtygelse. Men då vid denna frågas afgörande å ia sidan måste tillses, att kostnaden för dessa öfngar icke blifva alltför höga emot de nuvarande h beväringspligten icke alltför mycket förtyngd i mförelse med hvad hittills egt rum, samt å deniön dra förekommer, att skjutöfningars införande i rm ef folknöje småningom kunna och böra infö3, äfvensom vissa så kallade kyrkoparader be-lsar ; ; l s immas att årligen hållas med det i rutorna stå-) de de beväringsmanskapet, och ytterligare i beräkig tages Svenskens redan anmärkta synnerliga falI het för krigsyrket, beväringsmanskapets hittills ick ade serdeles håg och mottaglighet för undervisng, samt slutligen svenska befålete, ända ifrån väringsinrättniogens början, ådagalagda fortfaranberömliga nit, ömhet och omtanka vid bövägsmanskapets daning, så Ragt den nuvarande, deles för långt inskränkta öfningstiden dertill lemt tillfälle, så tilltror jag mig kunna, på grund af a dessa sammanlagda skäl, våga underdånigst till-1 ra: aft honäirinngpemAnsbtkanete ifusnmaeltsd hö re