dana orter, som äro dertill bäst lämpliga med af-
eende å truppernas march m. m., och böra dessa
Xsre öfaingsmöten icke göra någon förändring i de
vatriiga regementsmötena.
Uti Skrota Utskottets underååniga skrifvelse den
23 Febu:ri 4770, med aflomnande af fastställelse
af armeens styrka till efterrättelse för krigskollegium,
förekommer följande: Fill hefordrande af likhet
i exercisen och öfaing i flerehanda manövrer anser
Sekreta Utskottet högst nödigt, att ej allenast rege-
mentsmöten möjligast hållas på ett ställe, utan ock
att de af Rikets Ständer alltifrån 4756 underdånigst
påyrkade exercisläger och möten måga, så snart nå-
gonsin möjligt är, verkställas, flera regementer böra
ock mönstras af en generalsperson, som då kan an-
ställa jemförelse dem emellan, och inberätta förhål-
landet till Kongl. Maj:t, en båtnad för riket af
långt högre värde, än den ringa besparing, som
deraf viones, att hvart regemente mönstras af när-
maste generalsperson.
Stödjande mig sålunda på hvad fom i andra län-
der i detta fall anses nödvändigt, på nyss anförda
äldre förslag på de af Konung och Ständer redan
i förra århundradet fattade beslut samt på den er
farenhet, sednaste tid lemnat om större öfningslä-
gers stora nytta för armåen, då medeltillgångarne
medgifva sådana lägers sammankallande, anser jag
följande härom för framtiden böra stadgas:
1:20 Ått större öfaingsläger, sammansatta af alla
vapenarter, ärligen böra ega rum.
2:0 Alt hvarje regemente och korps hvart fierde
år deltaga i dessa öfningsläger i bestämd ordning,
på det undervisningen vid regementsmötena må
kunna ordnas med större säkerhet och omsorg, re-
gementernas förkofran sedan sednaste läger lättare
varseblifvas samt rättelse ega rum, der sådana af
behofvet påkallas.
3:0 Åt: öfoingslägrens längd blifva minst 19 dagar
4:0 Ait armeen fördelas i 4 bestämda lägerafdel-
ningar, med iakttagande af möjligaste besparing i
march- och andra kostnader.
5:0 Att lägerplatsen för en lägerafdelning bliffpr
Ljurgby hed i Skåne, för den andra Axeral!a hed
i testlergörlland, samt för de tvenre öfriga La-
dugårdsgärdet vid Stockholm.
Sedan nu anfördt blifvit, hvad som erfordras att
försätta stående armåen i skick att kunna utgöra
pålitlig stam för nationalbeväringen, följer i ord-
ningen att uppgifva, hvilka åtgärder böra vidtagas,
för att på ett ändamålsenligt sätt ordna:
Beväringsmanskap-ts varenöfningar.
Ofvanför är den grundsatsen uttalad, att, om eck
starmtrupperna äro tillräckligt telrika samt väl bil-
dade, beväringsmanskapet likväl måste ega en sådan
förberedande bildning, att det med stammen kan
införlifvas, utan att der åstadkomma ett allmänne-
ligt rekryttillstånd, hvaraf i farans stund de vådli-
gaste fölider otvifvelaktigt skulle uppstå; följer så-
ledes nu, att närmare bestämme huru denna förbe-
redande bildning må tillvägabringas.
Den första fråga, som härvid framställer sig, är
om beväringsmanskepet bör till vapenöfoing upp-
kallas vader tvenne på hvarandra följande år, eller
om ändamålet kan vinnas genom vapenöfningarnes
inskränkning till blott 1:sta beväringsälassen? Otvif-
velaktigt är, att frågan, betraktad utur rent mili-
tärisk synpumkt, måste besvaras med gillande af
förra alternativet, emedan upphådning tvenne gån-
ger till vap:nöfaing onekligen är, synnerligen i di-
sciplingriskt hänseende ojemförligt mera bildande,
än om beväringsynglingen blott en gång kallas un-
der gevär. Men sem beväringspligten, genom upp-
båd till vapenöfning tvenne gånger, skulle förändras
från hvad hitills ödigt varit och ansenligt förtyn-
gas samt swnman af behöfliga exercis- och march-
dagar derige nom skulle förökas och således äfven
förökad kostnad föreanledas, så torde man på dessa
förenade skäl vara nödsakad att låta den militäriskt
riktigare åsigten vika samt således antaga såsom
hufvudgrund för beväringens vapenöfningar: att del
böra inskränkas till 4:sta beväringsklassenn. ;
Hvad dernoäst längden af dessa öfningar vidkom-
mer, så synes väl, med sträng tillämpning af hvad
ofvanför rörande längden af indelta infanteriets re
krytundervisning vid instruktions-kompanierna är ar-:
fördt, som skulle beväringsmanskapets Vapenöfning
äfven böra bestämmas till tvenne månader.
Men denna tid torde likväl tåla någon inskränk-
ning, då i öfvervägande tages, att den undervisning,
som vid instruktions-xompaniet gifves indelta rekry-j:
ten, är afsedd att meddela honom fulländad soldat-!
bi dning, sådan den nödvändigt måste vara, för att)!
utgöra en fullständig grund för stående armåens
fortgående daning till pålitlig stam och ledare för!ö
beväringsmanskapet; hvaremot beväringens öfningar!
endast afse att meddela beväringsmanskapet en någor-r
urda god förberedande dening, som sätter det-v
samma i stånd att vid påkommande behof, då ar-I
mnen skall sättas på krigsfot, kunna ofördröjligena
örstärka stående armeen och irom dess leder ha-Ja
tigt emottaga nödig vidare utbildning, hvilket ickels
itan högst vådlig tidsutdrägt blefve möjligt, omd
jenna förberedande daning under freden vore för-S!
ummad och stående armeen derigenom nödsakadv
tt i farams stund, då dess snara verksamhet emotb
enden påkallas, förut företaga en allmän rekryt-
xercis med hela beväringen.
Att bestämma det antal exercisdagar, som erfordras
;r att meddela beväringsmanskapet en så beskaffad!
irberedande daning, är likväl förknippadt med svårig-
et, såsom väsendtligen beroende af framtida erfa-
nhet. Att öfniagstidens längd icke utan fara för
isstag kan nedsättas andra 6 veckor, är min öf-
rtygelse. Men då vid denna frågas afgörande å
ia sidan måste tillses, att kostnaden för dessa öf-
ngar icke blifva alltför höga emot de nuvarande
h beväringspligten icke alltför mycket förtyngd i
mförelse med hvad hittills egt rum, samt å deniön
dra förekommer, att skjutöfningars införande i
rm ef folknöje småningom kunna och böra infö-
3, äfvensom vissa så kallade kyrkoparader be-lsar
;
-
;
l
s
immas att årligen hållas med det i rutorna stå-) de
de beväringsmanskapet, och ytterligare i beräk-
ig tages Svenskens redan anmärkta synnerliga fal- I
het för krigsyrket, beväringsmanskapets hittills ick
ade serdeles håg och mottaglighet för undervis-
ng, samt slutligen svenska befålete, ända ifrån
väringsinrättniogens början, ådagalagda fortfaran-
berömliga nit, ömhet och omtanka vid bövä-
gsmanskapets daning, så Ragt den nuvarande,
deles för långt inskränkta öfningstiden dertill lem-
t tillfälle, så tilltror jag mig kunna, på grund af
a dessa sammanlagda skäl, våga underdånigst till-1
ra: aft honäirinngpemAnsbtkanete ifusnmaeltsd hö
re