Summa 20 mötesdagar. Hvartill komma marchedagar till och från regementsmötet i medeltal 6 dgr likaledes till kompanimötena fram och åter . . . . .94 d:o 30 marchdagar tillsammans 356 dagar, under hvilka trupperna årligen voro uppkallaagf samt i tillfäle att erhålla öfning och discip!d,v beräknadt de så kallade kyrkovalisexewssringar hvilka på chefernes eget föranstaltande anställdes. Man har i sednare tider trott sig böra ogilla de många och korta kompanimötena, men dervid glömt hvilket vigtigt medel de voro till krigsmannens vän jande vid ordning och lydnad. Landstigningen på Secland, slaget vid Narva, öfvergången af Duna m. 0. ärofulla krigsföretag lemna de mest lysande bevis på armeens då egande bildning, frukten af Carl XI:s ordnande snille. Efter 47214 års fredsslut inskränktes kompanimötenas antal från 42 till 2 å 3, hvarigenom den årliga exercistiden minskades från 26 till 46 å 47 dagar, och marchedagarne från 30 till 10 å 12, så att soldaten, i stället för 56 dagar, blott var i 26 å 29 dagar anbefalld och i tillfälle att vinna öfning och disciplin. För hefrielsen från de öfriga korupanimötena erlade manskapet en viss kontant afgift till den så kallade Generalsförrådskassan. Så fortgick under 20 fredsår. Man köpslog med soldaten om mötens hållande eler icke. Generalsförrådskassan förkotrades, men soldatbildningen aftog i samma förhållande, till 4741 års krig med Rjssland utbröt, som sorgligt ådagalade följderne a! detta förfarande: nederlag och neslig fred. Kronprinsen Adolf Fredrik, utnämnd till generalissimus, fästade Riksens Ständers uppmärksamhet på angelägenheten att snart vidtaga flera hufvudsakliga förbättringar i försvarsverket; alla medgåfvo nödvändigheten och berömde förslaget, men verkställigheten uteblef. Det erfordrades ännu ett för svenska vapnen nära lika litet hedrande krig, som det sednast öfverståndna, för att öppna mängdens ögon och framtvinga åminstone de nödvändigaste f rbättringarne. Ett sådant krig ver öfverståndet då krigsbefälot vid 4761 års riksdag till KongMaj:t afgaf ett underdånigt betänkande, rörande ar. måens angelägenheter, hvilket, såsom utgånget från armeens ypperste män och grundadt på en bitter erfarenhet, förvärfvad under tvenne på hvarandra följande krig, förtjenar särdeles uppmärkeamhet. Ibland annat nyttigt, samma betänkande innehåller, förekommer äfven ett förslag rörande armåens regementsmöten. Deri yrkas, att kompanimötena skulle afskaffas och regementsmötenas längd blifva 52 dagar, marchedagar... . -— . . .... 6 do besparade marchedagar genom kompanimötenas indragning . . . . . . .48 do summa 36 dagar, hvarigenom manskapet i 38 dagar årligen skuile vara uppkalladt sarotj i tillfälle att under befälets hand vinna nödig skicklighet i tjensten. Om större öfningsläger. En olycklig fördom har i sednare tider hos oss gilvit dessa namn af lustläger, och derigenom hos mängden, som ty värr oftare dömer efter ytan, än efter sakens inre beskaffenhet och värde, uppväckt och rotfästat den föreställningen, att dessa större truppsamlingar icke annat äro än en militärisk tek och lustbarhet, en cnödig och fåfäng lyx, som förorsaka landet kostnader utan motsvarande gagn och nytta. Denna falska föreställning måste häfvas och ett upplystare tänkesätt rörande denna vigtiga angelägenhet göra sig gällande, emedan önskan att se fäderesslan dets försvarsverk tillbörligen ordnadt, och oviljan att härtill lemna nödiga anslag, måste förutsättas hos hvarje fosterländskt sinnad man. Större öfningsläger, dervid trupper af alla vapen lcmnas tillfälle att under samfälda vapeuöfningar lära sig använda och tillämpa den särskilda kunskap s hvarje vapen tillhör, äro icke ett nyare tiders påfund eller tilifälliga hugskott, utan en gammal godI känd militärisk inrättning, som i alla tider och hos , alla folk, som förstått vårda sin krigsmakt och derigenom trygga sin sjelfständighet, ansetts såsom ett bufvudvilkor för krigsmaktens .behöriga daning, och historien intygar, att nederlag och olyckor blifvit, det folks sorgliga lott, som af okunnighet förbisett ( eller al likgiltighet försummat den angelägna del af 1 sin krigsbildning, och beklagligen äro fäderneslani lets egoa tideböcker i detta fall icke de minst vargande, Rosdan 1735 d. 44 Febr. yttrades af Riksens Stänler, i anledning af Sekretakommissionens föreställ-., ning, det vara mycket godt och nyttigt att på ett t tälle låta sammandraga och mönstra flera regemenl er, nemligen ett af kavalleriet och ett eller tvennel, f infanteriet, hvarest det låter sig göra, att öfvalr ig i de stycken, som i fält vid kamperingarne böra t idtagas, samt att officerare af de närmast gränsan-e ie regementer måga få befallning vid sådena mön-j triogar och regementsmöten vara tillstädes, så vidajs tan deras alltför stora clägenhet kan ske, emedan , ederbörande myeket lära uppmuntras, att med större fö håga och flit förrätta sina sysslor, när de veta sig! afva många sådana åskådare, som förstå sig derpål, ch derom kunna dömax. d Af krigskollegii riksdagsberättelsa den 42 Junilst 756 inhemtas, att 44,000 daler silfyvermynt årligen oro beräknade för att bestrida kostnaderna för nåra regementers sammandragande årligen. I kronprinsens, sedermera konurg Adoif Fredriks, romemoria till Riksens Ständer af d. 48 Nov. 1743, rekommer, rörande sådana större öfningar, följanhe ;: VVid zuötens hållande skulle det ock skaffa enlre ns och I.ndets allt för stora känning ske kan,lve ötte tillsammans på sina mötesplatser, helst kaval-len ri och iafanteri tillhopa; ty då kunde de exerce3 uti attack emot hvarandra, samt marcherandeloc h flera nödiga stycken. Derigenom kunde ock enljer lite erhållas uti armeens exercis, helst om ifrån lan dra regementer sig der då officerare ville infiana,ior h till det vinna redigt begrepp om sysstoraa i fält, ras kuode infanteri och kavaferi tillsammans formera stä 1å läger till undervisning icke allenast uti sådaneen igsaperationer, som vid en arme dagligen förefalla, nin ock i sådana, som annars vid hvar och en si-len ations ombyte sig ändra. Ean sådan öfning skullelvis då verka en större nytta, om någon del af fältnir ifierist och infanteriet derigenom finge begrepp ibev I styckens göromål och effekt i fåt. de TT lei sc hafslot2 Af vennärnnda nnHtardånIlana