förening med beväringsmanskap. Genom antagandet af detta system undvikas de tvenne, i det föregående anförda väsendtligaste olägenbeterna af armåens bildande ensamt af beväringsmanskap, som voro bristande militärisk stadga irom armeen, samt behofvet af beväringspligtens förtyngande genom lång tjeostetid och alltför vidsträckta vapenöfningar. I samma mån stamtrupperna uti en sådan arme äro talrika, med omsorg valda, väl disciplinerade samt i krigstjenstens alla delar väl undervisade och öfvade, i samma mån kan ock med dem, i förhållande till dsras styrka, ett större antal beväringsmanskap förenas och införlifvas, samt detta manskap; behöfliga vapenöfning i det hela inskränkas, och beväringspligten såmedelst lättas; dock alltid under föru!sättning, att denna inskränkning icke sträckes utöfver en viss gräns, eller så långt, att den förberedasde bilinimg saknas, som det unga manskapet nödvändigt måste ega, för att kunna med stamtruppan införlifvas, utan att der åstadkomma ett allmänneligt rekryttillstånd, hvaraf i farans stund de vådligaste föjiler otvifvelaktigt skulle uppstå. Att vid tillämpningen af dessa allmänna grunder till fäderneslandets förhållanden bestämma huru och på hvad sätt Sverges stående arme må Jimpligast kunna erhålla den bildning och tjenstevana, som nödvändigt erfordras, om den skall kunna blifva au anse som pålitlig slam för en talrik beväring, samt hvilken grad af vapenöfning beväringsmanskapet nödvändigt måste ega, för att kunna i behofvets stund med stemmen införlifvas, utgöra således tvenne lika maktpåliggande som grannlaga omständigheter att allvarligt öfverväga och efter mogen granskning af alla dermed gemenskap egande förhållandena, afgöra. Om Sverges ståerd: armå. Intet land i Europa torde finnas, som eger en stående armå, så egnad som Sverges indelta, att ut-; göra en i alla hänssenden lämplig stam för mnational-beväring. Mer denna armå, synnerligen infanteriet, saknar för närvarande i betydlig grad den bildning och öfning, som stamtrupperna oeftergifligen måste ega, för att kunna uppfylla sin vigtiga dubba bestämmelse, att i fredstid utgöra en bildands kärna och skol:, i krigstid en pålitlig vårdare och edare för det unga manskap, som med den skall införlifvas. För att Sverges stående armå, så väl den indelta som värfvade, må kunna vinna den bildning, som stamtruppen bör ega, måste följande trenneiväsendtliga åtgärder oundvikligen vidtagas, nemligen: 4:0 Instruktionskompanier införas vid indelta infanteriet, för att åstadkomma en nu saknad tillbörlig rekryt-undervisning. 2:0 Regementsmötena vid indelta armåen erhålla den utsträckning, de enligt gällande författningar böra ega, men som nu ej kan ega rum, i följd af anslagens otillräcklighet. 3:0 Införandet af ordentliga, i bestämd ordning återkommande större öfningsläger, dervid samtliga trupper af alla vapen lemmnas tillfåle att samlade :vinna den slutbildning, utan hvilken de icke äro i) krig användbare, om ock hvarje vapens särskilda bildning vore ändamålsenligt ordnad och tillbörligen vårdad. Om instruktionskompanier vid indelta infanterict. Då erkännas måste, att befälet vid så väl indelta infanteriet som kavalleriet har lika och all möda ospard, att bibringa truppen all den duglighet i tjensten, som är möjlig att vinna med de vapenöfningstider och tillfällen, som under nuvarande förhållanden ega rum, så är det betydliga företräde härutinnan, som indelta kavalleriet eger framför infanteriet, högst anmärkningsvärdt, helst då i betraktande tagas de större svårigheter, som möta vid en kavalleritrupps danande, dervid omsorgerna måste delas och lika egnas ryttaren och bästen. Men; denna märkliga -skiljaktighet är lätt förklarad. Ini delta kavalleriet har under många årtionden hafi : excercissquadroner, vid hvilka rekrytsoch remonti bildningen drifvits och kunnat drifvas med den omsorg, att ingen karl eller häst bebhöft insättas i ledet, förrän de vunnit den utbildning, som dertill erfordros; hvaremot indelta infanterits rekrytundervisning, i saknad af de mot exercissquadronerna svarande instruktionskompanierna, är inskränkt till korta, på flera år fördelade och i det hela otillräckliga rekrytmöten, hvaraf följden blifver, att rekryten måste insättas i kompaniet i halfbildadt tillstånd, i trots of befälets nitiska bemödanden, alt under regementsmötena afbjelpa hvad som, i brist af nödig öfningstid, under rekrytbildningen blifvit försummadt, och hvarigerom än vidare den lika väsendtliga olägenhet uppkommer, att en betydlig del af den i alla fall korta regementsmötestiden måste ryckas ifrån sitt egentliga ändamål, som är: truppens utbildning och fullkomnande för krigstjensten. Behofvet af instruktionskompanier vid indelta infanteriet är således obestridligt, och fråga kan endast blifva, buru låog tid rekryten bör vid instruktionskompaniet qvarstadna, för att vinna den bild-). ning, som fordras för att kunna såsom stamsoldat u ingå i kompaniet. ; Rekrytundervisningers längd är olika i olika län: der, allt efter folkens större eller mindre fallenhet och bildbarhet, den längre eller kortare garnisonstjenst, som i de skiljda länderna följer omedelbarligen efter rekrytundervisningens slut, samt de större) 1 eller mindre fordringar, som ega rum, men kan i!v allmänhet antagas vara ifrån 4 till 6 månader. g! Vid svenska indelta infanteriet, der rekryten efter slutad rekrytundervisning icke ingår i garnisons-kr tjenst, utan mäste hemta sin vidare utbildning ip: yrket vid de årliga korta regementsmötena, bordel fö således ingen inskränkning i rekrytundervisningensde längd osa rum, emot hvad i andra länder öfligt är.go Men då erkändt är, att svensken i allmänhet eger)ge on särdeles håg och fallenhet för krigsyrket, så torde stt rekrytundervisningen vid indelta infanteriet kunna!l-1 utan fara bestämmas till 3 minader, dock under örutsättning, att befälets antal vid instruktionskompaniet ick2 otillbörligen inskränkes, att tiden fliligt och omsorgsfullt anvindes, att krigstukten bhåler jamna steg med vapenöfningarn2, samt att all-oc varlig eftersyn från öfverbefälets sida icka uteblif-s Ver. j i 4 I FÅ OA fm JA MA rn AM mA (4 Om regemantsmöten. Af hvad ofsanföre är anfördt, synes att årliga va;snöfningarnes: längd inom tyska armåerna vanligast inses böra vara trettio dagar, oaktadt manskapet vid vörjan af sin tjohstetid fått fulikomna sin bildning jar inder en längre tids garnisonstjenst. Svenska indelta om rrhåan sAM icka acer tillfälla till o8dan fam ötaR 1