förening med beväringsmanskap.
Genom antagandet af detta system undvikas de
tvenne, i det föregående anförda väsendtligaste olä-
genbeterna af armåens bildande ensamt af bevärings-
manskap, som voro bristande militärisk stadga irom
armeen, samt behofvet af beväringspligtens förtyn-
gande genom lång tjeostetid och alltför vidsträckta
vapenöfningar.
I samma mån stamtrupperna uti en sådan arme
äro talrika, med omsorg valda, väl disciplinerade
samt i krigstjenstens alla delar väl undervisade och
öfvade, i samma mån kan ock med dem, i förhål-
lande till dsras styrka, ett större antal bevärings-
manskap förenas och införlifvas, samt detta man-
skap; behöfliga vapenöfning i det hela inskränkas,
och beväringspligten såmedelst lättas; dock alltid
under föru!sättning, att denna inskränkning icke
sträckes utöfver en viss gräns, eller så långt, att den
förberedasde bilinimg saknas, som det unga man-
skapet nödvändigt måste ega, för att kunna med
stamtruppan införlifvas, utan att der åstadkomma
ett allmänneligt rekryttillstånd, hvaraf i farans stund
de vådligaste föjiler otvifvelaktigt skulle uppstå.
Att vid tillämpningen af dessa allmänna grunder
till fäderneslandets förhållanden bestämma huru och
på hvad sätt Sverges stående arme må Jimpligast
kunna erhålla den bildning och tjenstevana, som nöd-
vändigt erfordras, om den skall kunna blifva au
anse som pålitlig slam för en talrik beväring, samt
hvilken grad af vapenöfning beväringsmanskapet
nödvändigt måste ega, för att kunna i behofvets
stund med stemmen införlifvas, utgöra således tvenne
lika maktpåliggande som grannlaga omständigheter
att allvarligt öfverväga och efter mogen granskning
af alla dermed gemenskap egande förhållandena, af-
göra.
Om Sverges ståerd: armå.
Intet land i Europa torde finnas, som eger en
stående armå, så egnad som Sverges indelta, att ut-;
göra en i alla hänssenden lämplig stam för mnatio-
nal-beväring. Mer denna armå, synnerligen infan-
teriet, saknar för närvarande i betydlig grad den
bildning och öfning, som stamtrupperna oeftergifligen
måste ega, för att kunna uppfylla sin vigtiga dubba
bestämmelse, att i fredstid utgöra en bildands kärna
och skol:, i krigstid en pålitlig vårdare och e-
dare för det unga manskap, som med den skall in-
förlifvas.
För att Sverges stående armå, så väl den indelta
som värfvade, må kunna vinna den bildning, som
stamtruppen bör ega, måste följande trenneiväsendt-
liga åtgärder oundvikligen vidtagas, nemligen:
4:0 Instruktionskompanier införas vid indelta in-
fanteriet, för att åstadkomma en nu saknad tillbör-
lig rekryt-undervisning.
2:0 Regementsmötena vid indelta armåen erhålla
den utsträckning, de enligt gällande författningar
böra ega, men som nu ej kan ega rum, i följd af
anslagens otillräcklighet.
3:0 Införandet af ordentliga, i bestämd ordning
återkommande större öfningsläger, dervid samtliga
trupper af alla vapen lemmnas tillfåle att samlade
:vinna den slutbildning, utan hvilken de icke äro i)
krig användbare, om ock hvarje vapens särskilda
bildning vore ändamålsenligt ordnad och tillbörligen
vårdad.
Om instruktionskompanier vid indelta
infanterict.
Då erkännas måste, att befälet vid så väl indelta
infanteriet som kavalleriet har lika och all möda
ospard, att bibringa truppen all den duglighet i
tjensten, som är möjlig att vinna med de vapen-
öfningstider och tillfällen, som under nuvarande för-
hållanden ega rum, så är det betydliga företräde
härutinnan, som indelta kavalleriet eger framför in-
fanteriet, högst anmärkningsvärdt, helst då i betrak-
tande tagas de större svårigheter, som möta vid en
kavalleritrupps danande, dervid omsorgerna måste
delas och lika egnas ryttaren och bästen. Men;
denna märkliga -skiljaktighet är lätt förklarad. In- i
delta kavalleriet har under många årtionden hafi :
excercissquadroner, vid hvilka rekryts- och remont- i
bildningen drifvits och kunnat drifvas med den
omsorg, att ingen karl eller häst bebhöft insät-
tas i ledet, förrän de vunnit den utbildning, som
dertill erfordros; hvaremot indelta infanterits rekryt-
undervisning, i saknad af de mot exercissquadro-
nerna svarande instruktionskompanierna, är inskränkt
till korta, på flera år fördelade och i det hela otill-
räckliga rekrytmöten, hvaraf följden blifver, att re-
kryten måste insättas i kompaniet i halfbildadt till-
stånd, i trots of befälets nitiska bemödanden, alt
under regementsmötena afbjelpa hvad som, i brist
af nödig öfningstid, under rekrytbildningen blifvit
försummadt, och hvarigerom än vidare den lika vä-
sendtliga olägenhet uppkommer, att en betydlig del
af den i alla fall korta regementsmötestiden måste
ryckas ifrån sitt egentliga ändamål, som är: trup-
pens utbildning och fullkomnande för krigstjensten.
Behofvet af instruktionskompanier vid indelta in-
fanteriet är således obestridligt, och fråga kan en-
dast blifva, buru låog tid rekryten bör vid instruk-
tionskompaniet qvarstadna, för att vinna den bild-).
ning, som fordras för att kunna såsom stamsoldat u
ingå i kompaniet. ;
Rekrytundervisningers längd är olika i olika län- :
der, allt efter folkens större eller mindre fallenhet
och bildbarhet, den längre eller kortare garnisons-
tjenst, som i de skiljda länderna följer omedelbarli-
gen efter rekrytundervisningens slut, samt de större) 1
eller mindre fordringar, som ega rum, men kan i!v
allmänhet antagas vara ifrån 4 till 6 månader. g!
Vid svenska indelta infanteriet, der rekryten efter
slutad rekrytundervisning icke ingår i garnisons-kr
tjenst, utan mäste hemta sin vidare utbildning ip:
yrket vid de årliga korta regementsmötena, bordel fö
således ingen inskränkning i rekrytundervisningensde
längd osa rum, emot hvad i andra länder öfligt är.go
Men då erkändt är, att svensken i allmänhet eger)ge
on särdeles håg och fallenhet för krigsyrket, så torde stt
rekrytundervisningen vid indelta infanteriet kunna!l-1
utan fara bestämmas till 3 minader, dock under
örutsättning, att befälets antal vid instruktions-
kompaniet ick2 otillbörligen inskränkes, att tiden fli-
ligt och omsorgsfullt anvindes, att krigstukten bhål-
er jamna steg med vapenöfningarn2, samt att all-oc
varlig eftersyn från öfverbefälets sida icka uteblif-s
Ver.
j
i
4
I
FÅ OA fm - JA MA rn
- AM mA
(4
Om regemantsmöten.
Af hvad ofsanföre är anfördt, synes att årliga va-
;snöfningarnes: längd inom tyska armåerna vanligast
inses böra vara trettio dagar, oaktadt manskapet vid
vörjan af sin tjohstetid fått fulikomna sin bildning jar
inder en längre tids garnisonstjenst. Svenska indelta om
rrhåan sAM icka acer tillfälla till o8dan fam ötaR 1