Riubos: Fördömd vare den dagen, då djefvulen ingaf mig em sådan skrifklåda, och jag blef författare! Albuquerque: Tyst, kapten, förtala inte er medarbetare. (Ridån faller.) FJERDE AKTEN. (Det är natt; ljus på bordet.) FÖRSTA SCENEN. SIDONIA, KONUNGEN (komma från hvar sin sida). Konungen: Ar det ni, senjora, som begärt företräde hos mig i afton? Sidonia: Ja, Ers Majestät. Hertig Albuquerque har blifvit arresterad. Jag har sett honom just nu föras bort från slottet af en trupp soldater. Är det Ers Majestät bekant? Konungen: Ja, senjora, men jag kan dervid ingenting uträtta. Hertigen har haft den olyckan att, jag vet inte när, såra en af inqvisitionens tjenstemän, och det är derföre inqvisitionen, som låtit fängsla honom. Sidonia (förfärad): Inqvisitionen? Konungen: Huru, ni darrar verkligen! Ni älskar således den der förargliga hertigen, som inte släpper er ett enda ögonblick ur sigte, som följer er hamn i häl, innan man ens fått tillfälle att säga er hur skön ni är. Nåväl, Senjora, efter han är er så kär, så låt oss tala om honom. Sätt er här och låt oss söka upptänka ett medel . .. (Sidonia sätter sig. Konungen går för att hemta en stol.) ANDRA : SCENEN. DE FÖRRA, -HOFBETJENTEN,) sedan ALBUQUERQUE Hofbetjenten :Hertig Albuquerque. i Konungen: Huru! Sidonia: Min man! Albuquerque (kommer in): Senjor, man har sagt mig, att ni hyser någon oro för ett missförstånd som träffat mig, och jag -har derföre skyndat hit för att betrygga min konung, äfvensom min hustru, och säga er, Senjor, att ni inte förlorat er trogne tjenare.