Riubos: Fördömd vare den dagen, då djef-
vulen ingaf mig em sådan skrifklåda, och jag
blef författare!
Albuquerque: Tyst, kapten, förtala inte er
medarbetare. (Ridån faller.)
FJERDE AKTEN.
(Det är natt; ljus på bordet.)
FÖRSTA SCENEN.
SIDONIA, KONUNGEN (komma från hvar sin sida).
Konungen: Ar det ni, senjora, som begärt
företräde hos mig i afton?
Sidonia: Ja, Ers Majestät. Hertig Albuquerque
har blifvit arresterad. Jag har sett honom just
nu föras bort från slottet af en trupp soldater.
Är det Ers Majestät bekant?
Konungen: Ja, senjora, men jag kan dervid
ingenting uträtta. Hertigen har haft den olyc-
kan att, jag vet inte när, såra en af inqvisitio-
nens tjenstemän, och det är derföre inqvisitio-
nen, som låtit fängsla honom.
Sidonia (förfärad): Inqvisitionen?
Konungen: Huru, ni darrar verkligen! Ni
älskar således den der förargliga hertigen, som
inte släpper er ett enda ögonblick ur sigte, som
följer er hamn i häl, innan man ens fått till-
fälle att säga er hur skön ni är. Nåväl, Sen-
jora, efter han är er så kär, så låt oss tala om
honom. Sätt er här och låt oss söka upptänka ett
medel . .. (Sidonia sätter sig. Konungen går för
att hemta en stol.)
ANDRA : SCENEN.
DE FÖRRA, -HOFBETJENTEN,) sedan ALBUQUERQUE
Hofbetjenten :- Hertig Albuquerque.
i Konungen: Huru!
Sidonia: Min man!
Albuquerque (kommer in): Senjor, man har
sagt mig, att ni hyser någon oro för ett miss-
förstånd som träffat mig, och jag -har derföre
skyndat hit för att betrygga min konung, äf-
vensom min hustru, och säga er, Senjor, att ni
inte förlorat er trogne tjenare.