HB 0 OO PARD BN verbevisad om delaktighet i brottet, har sedan dess hållits fångslad, oaktadt han velat återtaga hvad han vid första förhöret vidgått, att nemligen af sonen hafva emottagit en större summa pengar, hvilka den sednare skulle hafva lyftat å Hammarsköldska kontoret, föregifvande att hans första erkännande varit en följd af en honom hastigt öfverkommen galenskap. För vidare ransaknings undergående hållas imedlertid begge fängslade. Enligt hvad vi förnummit skall betalning för ej mindre än 90 tunnor på detta sätt hafva uttagits, ehuru bedragarne ej erkänt sig hafva erhållit liqvid för mer än 49 (tr. (W. IL. T.) BLANDADE ÄMNEN. NÅGRA KANONERS ÄFVENTYR. Följande bidrag till historieo om svenska hushållningssättet, hemtade ur statsrådet af Wingårds Minnen, sjette häftet, förijenar speciel uppmärksamhet. Händelsen tilldrog siz under Gustaf IV Adolfs regering eller straxt derefter, men motstycken torde icke saknas, ända in i våra dagar. Några 24 pundiga kanoner skulle föras från ett gammalt utdömdt batteri på Leckö till Warbergs bestycknings komplettering. Pjeserna halades ner 4ill stranden, men kunde icke komma i båtarne, förrän en lastbrygga blef gjord, under hvilken byggnad, som upptog en stor del af året, de betingade båtarne foro sin väg samt skepparne begärde liqvid för sina liggedagar, men hade under tiden fått en sådan respekt för de tunga bestarne, att de afsade sig att komma tillbaka. Då brobyggnaden var färdig, utlystes ny austion på transporten, men ingen infann sig. Man funderade då på att sjelf låta bygga pråmar eller timmerflottor att lägga kanonerna uppå, och skrefs mycket, både mot och med om hvilket som skulle vara det bästa sättet för detas transpo-terande till destinat:onsorten. Försök i den delen kom dock icke, som jag tror, att göra s; ty om än, såsom något betänkande innehållit, pjeserna möjligtvis skulle kunnat på detta sätt transporteras uti Göthsef; skulle man dock icke kunna fortsätta firden på hafvet med dessa farkoster, hvarför ny omastning skulle komma i fråga i Götheborg, hvarifrån till Warberg fanns en öppen hafskust. Jag hade visserligen redan då min Saurackers ,Der Artillerist in Verlegenheit bland mina böcker; men hvzerken fanns i den några föreskrifter, huru man i thy fall skule bete sig, ej belier någon rättighet på den tiden att föreslå hvad jag trode vara ändamå!senlizest. En under dessa kinkiga öfverläggningar påkommen snöyra i Stockholm föranledde det beslut, att man skulla låta transporten gå landvägen och begagna innevarande slädföre. Föret sträckte sig också till Leckö och ett godt styckeinuti Westergöthland, hvarigenom vägen skulle tagas; men innan sivar med sina nödiga jernbeslag bletvo färdiga, var snön borta i dessa traszter, och ingen transport kunde således landvägen företagas det året. Pjeserna voro dock frampå sommaren vederbörligen inpassade i sin vinterlavettage, samt flera besigtningsinstrumenter och kostnadsräkningar, både för arbetskommenderincar och majorer med deras adjutanters under tiden tagna resor, aflemnade och betalta efter vederbörlig revision. Sedermera ville icke på några år föret der nere blifva godt, och alla gånger det snöade i Stockhom, afgick befallning att begagna innevarande slädföre. Andtigen lyckades det att få dem på ett slinkföre ett stycke inuti Westergöthland, men der stannade de på stora landsvägen vid ankomsten på en ljunghed samt kommo icke vidare, förr än flera år dereter, då Adlersparre, som landshöting, beklagade sig ö:versatt kanonerna stängde vägeo samt alt det såg ut, i synnerhet för utländska resande, som om svenskarne på stället förlorat en batalj; och under tidens längd hade bönderna, i brist af ved, tillgripit och sönderbrutit kanonerpas lavettage samt begagnat det derå befiatliga jernet. Hvad var nu att göra? Ex artilleri officer förordnades, hyarmed man kunnat börja, att undersöka kanonernas beskaffenhet; han fann dervid att de voro så gamla och gallriga, det de icke förtjenade transporten från stället, samt visserligen icke att man gjorde några nya kostsamma fordon åt dem, såsom alldeles obrukbara. Man medgaf då, att Addersparre fick med sina bönder grafva gropar åt dem bredvid vägen och kasta dem deruti, hvarest de nu befinna sig, till dess någon antiqvarius efter århundradens förlopp återfioner dem och funderar på hur de kommit dit, eller till hvilket i den trakten förYoradt fältslag de kunna hänföras, i fall traditionen i orten icke skulle upptaga något rörande deras historia. (Ö. T.) RENSAR DOREEN SR ENA AKNE TN så TA ET Rs bb 6 FA (FP BRT et TT VT TI ET OIRE 6 TR Va Bill don DAR IR el AL I FE