HB 0 OO PARD BN
verbevisad om delaktighet i brottet, har sedan dess
hållits fångslad, oaktadt han velat återtaga hvad
han vid första förhöret vidgått, att nemligen af so-
nen hafva emottagit en större summa pengar, hvilka
den sednare skulle hafva lyftat å Hammarsköldska
kontoret, föregifvande att hans första erkännande
varit en följd af en honom hastigt öfverkommen ga-
lenskap. För vidare ransaknings undergående hål-
las imedlertid begge fängslade. Enligt hvad vi för-
nummit skall betalning för ej mindre än 90 tunnor
på detta sätt hafva uttagits, ehuru bedragarne ej
erkänt sig hafva erhållit liqvid för mer än 49 (tr.
(W. IL. T.)
BLANDADE ÄMNEN.
NÅGRA KANONERS ÄFVENTYR. Följande bi-
drag till historieo om svenska hushållningssättet,
hemtade ur statsrådet af Wingårds Minnen, sjette
häftet, förijenar speciel uppmärksamhet. Händelsen
tilldrog siz under Gustaf IV Adolfs regering eller
straxt derefter, men motstycken torde icke saknas,
ända in i våra dagar.
Några 24 pundiga kanoner skulle föras från ett
gammalt utdömdt batteri på Leckö till Warbergs
bestycknings komplettering. Pjeserna halades ner
4ill stranden, men kunde icke komma i båtarne,
förrän en lastbrygga blef gjord, under hvilken bygg-
nad, som upptog en stor del af året, de betingade
båtarne foro sin väg samt skepparne begärde liqvid
för sina liggedagar, men hade under tiden fått en
sådan respekt för de tunga bestarne, att de afsade
sig att komma tillbaka. Då brobyggnaden var fär-
dig, utlystes ny austion på transporten, men ingen
infann sig. Man funderade då på att sjelf låta
bygga pråmar eller timmerflottor att lägga kano-
nerna uppå, och skrefs mycket, både mot och med
om hvilket som skulle vara det bästa sättet för de-
tas transpo-terande till destinat:onsorten. Försök i
den delen kom dock icke, som jag tror, att göra s;
ty om än, såsom något betänkande innehållit, pje-
serna möjligtvis skulle kunnat på detta sätt trans-
porteras uti Göthsef; skulle man dock icke kunna
fortsätta firden på hafvet med dessa farkoster, hvar-
för ny omastning skulle komma i fråga i Göthe-
borg, hvarifrån till Warberg fanns en öppen hafs-
kust. Jag hade visserligen redan då min Saurac-
kers ,Der Artillerist in Verlegenheit bland mina
böcker; men hvzerken fanns i den några föreskrifter,
huru man i thy fall skule bete sig, ej belier någon
rättighet på den tiden att föreslå hvad jag trode
vara ändamå!senlizest. En under dessa kinkiga öf-
verläggningar påkommen snöyra i Stockholm föran-
ledde det beslut, att man skulla låta transporten gå
landvägen och begagna innevarande slädföre. Föret
sträckte sig också till Leckö och ett godt styckein-
uti Westergöthland, hvarigenom vägen skulle tagas;
men innan sivar med sina nödiga jernbeslag bletvo
färdiga, var snön borta i dessa traszter, och ingen
transport kunde således landvägen företagas det året.
Pjeserna voro dock frampå sommaren vederbörligen
inpassade i sin vinterlavettage, samt flera besigtnings-
instrumenter och kostnadsräkningar, både för arbets-
kommenderincar och majorer med deras adjutanters
under tiden tagna resor, aflemnade och betalta
efter vederbörlig revision. Sedermera ville icke på
några år föret der nere blifva godt, och alla gånger
det snöade i Stockhom, afgick befallning att be-
gagna innevarande slädföre. Andtigen lyckades det
att få dem på ett slinkföre ett stycke inuti We-
stergöthland, men der stannade de på stora lands-
vägen vid ankomsten på en ljunghed samt kommo
icke vidare, förr än flera år dereter, då Adlersparre,
som landshöting, beklagade sig ö:versatt kanonerna
stängde vägeo samt alt det såg ut, i synnerhet för
utländska resande, som om svenskarne på stället förlo-
rat en batalj; och under tidens längd hade bönderna,
i brist af ved, tillgripit och sönderbrutit kanonerpas
lavettage samt begagnat det derå befiatliga jernet.
Hvad var nu att göra? Ex artilleri officer förord-
nades, hyarmed man kunnat börja, att undersöka
kanonernas beskaffenhet; han fann dervid att de
voro så gamla och gallriga, det de icke förtjenade
transporten från stället, samt visserligen icke att
man gjorde några nya kostsamma fordon åt dem,
såsom alldeles obrukbara. Man medgaf då, att Ad-
dersparre fick med sina bönder grafva gropar åt dem
bredvid vägen och kasta dem deruti, hvarest de nu
befinna sig, till dess någon antiqvarius efter århun-
dradens förlopp återfioner dem och funderar på hur
de kommit dit, eller till hvilket i den trakten för-
Yoradt fältslag de kunna hänföras, i fall traditionen
i orten icke skulle upptaga något rörande deras hi-
storia. (Ö. T.)
RENSAR DOREEN SR ENA AKNE TN
så
TA ET Rs - bb 6 FA (FP BRT et TT VT TI ET OIRE 6 TR Va Bill don DAR IR el AL I FE