Konungen (går till fönstret; afsides): Det är
odrägligt! (Högt): Det är ett af mina gardes-
regementer, som kommer tillbaka från mön-
stringen.
Sidonia: Men jag tycker att det är flera,
senjor.
Konungen (för henne till en stol): Så mye-
ket bättre bevakas vi då, min sköna hertiginna.
Sidonia (får se Albuquerque, som kommer
in från fonden): Men det är hertigen, min
man, ers majestät.
FEMTE SCENEN.
DE FÖRRA. ALBUQUERQUE.
Konungen: Hertigen!
ÅAlbuguergue: (lifligt): Förlåt, ers majestät!
Fru bertiginnan...! :
Komimngen (förlägen och med någon förtry-
telse): Min kära hertig, jag är din fru serdeles
förbunden för det hon efterkommit drottningens
önskan och infunnit sig vid hofvet. Hon frågade
efter nyheter från dig och jag svarade henne,
alt du var sysselsatt med att mönstra mitt
garde i Aleala. Jag trodde att mönstringen
nyss var börjad.
Albuquerque: Ers majestät, på ert gardes
egen begäran, lät jag regementerna samlas kloc-
kan sex i morse, för att bespara dem middags-
solens hetta.
Konungen: Men det förklarar inte orsaken,
hertig, hvarföre jag ser dig här i spetsen för
dem, om det.inte sker för att eröfra min huf-
vudstad.
Albuquerque: Tvertom, senjor; det är för att
återge ers majestäl en provins, som är nära att
gå förlorad.
Konungen: Du menar förmodligen Portugal?
Albuquerque: Alldeles, senjor. Midt under
mönstringen anlände nyheten om uppresningen
der. Då utbrast hos trupperna en så liflig en-
-husiasm, och de begärde med sådan enhällig-
net att få marchera, att jag trodde mig böra