jag bör alls icke tala Om min resa på konti-
nenten, utan att iakttaga det första tillfälle jag
kan, att uitrycka min tacksägelse såsom enr
gelsman för det hjertliga mottagande jag rönte
hvar jag kom (bifall). Jag säger: såsom epgels-
man; ty det är något ovanligt i verldens an-
naler, att en utlänning besöker nåstan alla län-
der på koniinenten och der träffar män, be-
redda att offentligt visa sin likstämmighet med
de politisza grundsatser han sjelf hyllar i sitt
eget land. Jag säger ännu en gång: det fak-
tum, att en engelsman i utlandet emottages på
detta sätt, intygar, att våra sympatiers krets
vidgas; ati den sfer, hvari den politiska verk-
samheten z2rbetar, blir större med hvar dag
(hör, hör!j. I stället för att se på hvarann
med ilskna, afundsjuka blickar — något som
utmärkt Europas nationer — stå alla färdiga
att betrakta sina intressen under en vidare och
mera ädel synpunkt, samt att på samma sätt
se sina grannars intressen; och vi nalkas den
tid, då vi alla skola anse våra fördelar öfver-
allt gemensamma (bifall). Nåväl, mine herrar!
på dessa tvenne de yttersta punkterna af mina
resor varseblef jag ett märkvärdigt skaplynne:
jag fann den orientaliska typen under tvenne
motsatta ytterligheter. I Andalusien såg jag
mohriska qvarlemningar, synliga i folkets kläde-
drägter, bruk och byggnadssätt; i Moskwa fann
jag tartariska återstoder; på samma sätt bevi-
sade genom folkets klädsel, vanor och arkitek-
tur. Jag leddes häraf till den betraktelsen,
som jag giorde i hvarje mellanliggande l:nd,
dit jag kom: vi äro alla lika; det är en så li-
ten verklig skilnad emellsin oss i de andliga
förmögenheterna ... huru kommer det då till,
att folken i vidt skilda länder så länge varit
fiender? Det är en liten komedi, nyligen i
Paris gifven med stort bifall och som kallis
Faute de sentendre, eller: i brist på att ömse-
sidigt förstå hvarandra. Förloppet är följande:
pjesens olika partier börja med att missförstå
de särskilda föremål för sina fördelar, som de
hvar för sig hafva; och det går så genom två
eller tre akter, hvarunder partierna invecklas
i de största svårigheter och verkligt lidande;
men på slutet upptäcka de, att alltsammans ut-
gjort misstag eller brist på att hafva förstått
hvarann, och alt om detta ej egt rum, de ej
skulle lidit något af det slaget. Nu tror jag,
att i bela Europa samma komedi blifvit spelad
emellan de resp. regeringarne, till följd af hrist
på ömsesidigt godt förständ (bifall). Likväl hafva
vi under många tider ej spelat en fars eller
komedi, utan en sorglig tragedi, allt af samma
orsak. Vi hafva slutligen ej annat än ett ge-
mensamt intresse och ett gemensamt mål; och
om j allenast utfinnen medlet (och vi äro stun-
dom i Manchester högmodiga nog, ait säga oss
hafva hittat nyckeln till denna hemlighet), hvar-
igenom j kunnen göra klart för alla Europas
nationer, -att deras intressen äro likstimmiga
och deras mål desamma, så skolen j skänka
menskligheten en större välsignelse, än någon
som blifzit den meddelad sedan verldens ska-
pelse. Nåväl, mine herrar, jag fann i det land,
som måste intressera 0o3s mest af alla — jag
menar I:alien — ett nytt lif uppspringa; och
när jag forskade efter orsakerna dertill, upp-
täckte jag dem i ett tankens och intelligensens
framskridande till följd af folkuppfostran. Man
bar i Ialisn gjort stora ansträngningar för fol-
kets odling. Jag fann till min förvåning i hvarje
stad — älven i städer af blott 435 till 20,000
invånare — flera barnskolor, underhållna på
enskild bekostnad, och ställda under inseende
af italienska Nobili. Jag såg en sådan skola i
Turin, der en markis dagligen infann sig, red
ut med barnen på sin häst och deltog i deras
lekar. T:ll hans heder vill jag nämna hans
namn: det var en markis Dazalio, broder till
författaren af de skrifter j sett öfver Italiens
närvarande ställning. I Italien finnas nu —
hvad j här alltid baft — ledande andar, stora
individualiteter, i hvarje stad. Utmärkta män
hafva utarbetat skrifter och afhandlingar öfver
alla samhällsfrågor af vigt. I hvarje italiensk
stad gifvas nu personer, som mad högsta värma
omfatta ej blott skolorna, utan förbättrandet af
fängelseväsendet, och hvarje ämne, stående i
sammanhang med folkets andliga förkofran. I
afssende på politisk ekonomi blef jag förvånad
öfver det antal personer jag fann i Italien, som
hafva sympati för våra praktiska bemödanden.
Hvarje jurist, hvarje statsman i Italien stude-
rar politisk ekonomi såsom en del af sin upp-
fostran, och häraf uppkommer det stora intresse
för den frågan, hvarom vi kämpat i England
så länge och så varmt, Inflytelsen af allt detta
har bragt sakerna på den närvarande punkten.
Om ni slutligen frågar mig, hvad som af allt
detta under min långa resa på kontinenten stäl-
ler sig för mitt minne med största nöje, så
bör jag säga er, att det är Italien och italie-
nerne (hör, hör!). Det är ej blott för deras
monumenter; det är ej allenast derföre, att de
tvenne gånger gifvit Europa och menskligheten
den civilisation den besitter; men cet är för den
sinnesstämning, som deras utmärkta män i våra
dagar hysa och utbreda., — Talaren öfvergick
sedermera till andra ämnen, isynnerhet rörande
frågan om studium af de moderna språken,
hvarvid han framkastade, att ehuru franskan nu
utgör civilisationens allmänna meddelningsmedel
i Europa, torde engelskan efter hundra år blifva
ännu allmännare.
— Högsta domstolens utslag i Sjöbergska
tryckfrihetsmålet är nu expedieradt, och målet
rättvisligen återförvist till ny behandling i afse-
ende på den till juryns besvarande framställda
frågan.
I anseende både till prejudikatets vigt och
den uppmärksamhet, hvarmed detta mål hit-
tills blifvit följdt, meddela vi här sjelfva reso-
lutionen. som är af den 30 November: