oo ARD BT RESTS Samma förhållande är med straffllagens redaktion. Brottens klassifikation är gjord gradvis och logiskt. Straffen äro icke srymma; de äro nästan de samma som år 4794. Likväl har den det felet att hafva bibebållt brännmärket och konfiskationen; och med sorg finner man att den i två fall bibehållit stympning. D-nna lags bestämningar angående politiska brott hafva förekommit öfveririfvet stränga; man har icke sparat på dödsstraffet. För andra brott äro straffen i allmänbet mera milda. L-gstiftaren har för öfrigt lemnat domaren stor latitud mellan ett maximum och ett minimum i bestraffningarne. Men man har förkastat bestämningen i 646 art. af lagen (af d. 3 Brumaire), som tillåter domaren att förvandla brott målsstraff till korrektionellt straff, på grund af urskuldande omständigheter i juryns förklaring. Denna lag var visserligen mera ordnad och kraftigare tänkt än den, som 2f den nya lagen skulle ersättas... Men imedlertid väckte den anmärkningar emot sig och röjde snart b-hof af ändringar. En lags hirdhet märkes framför allt genom det sätt, på hvilket den handhafves. Om Napoleon låtit sin allmänna lagstiftning hafva sin gång, är det troligt att hvarken fruktan eller harm uppkommit i sinnena. Men han åtnöjde sig icke med den stränghet som låg i hans codex; det dröjde icke länge innan han också gjorde flera bestimningar och exceptionella former, hvilka rent af angrepo de förut antagna principerna, och bärigenom kom man att klaga öfver despotism och tyranni under hans regering. Han hade icke undertryckt de liberala institutionerna, men han hade förstått att, till stor del, förlama dem, och om mingen sak, hvars benämning bibehölls, men med förändrad beskaffenhet, kunde man säga med Tsacitus: Eadem rerum vocabula, sed nihil prisci et integri moris superesse.n Hade han icke, år 4804, för hertigens af Enoghien skull våldfört folkrätten dermed att han, under full fred, lät arrestera denne i ett fremmande land oc nu oberoende gebiet? Made ban icke dervid Brutit alla former för ett lagligt förfarande, då han öfverlemnade honom till en kommission af det slag, bvars minnen hörde till absolutismen hos den gamla monarkien. Såg man honom icke, 4 Ma s 1810, med förakt för 609:de artikeln i hans egen codex för kriminalundersökningen, genom ett dekret inrätta statsfängelser för sådana personer (säger inledningen till dekretet) som man hvarken kunde låta gå fria eller draga inför domstol. Var det icke att återinföra lettres de cachet? Uti målet med Doubaut hade han med all rättvisa förkastat frågan om revision såsom otillåtlig i civilmål; och han hade dermed upprätthållit lagens värdighet. — På samma sätt hade han uti Lesurques mål, som handlade om mord, efter ett kraftigt föredragande af Zangiacomi, med fasthet vägrat revision, hvarom enträget ansöktes, och hvartill anledning icke saknades, men hvarigenom juryns utlåtande skulle hafva lidit intrång. Men hvarföre hade han den tilltagsenheten att förkasta juryns utlåtande i ett annat mål, angående förskingring af medel hörande till Autwerpiska oktrojen? Det skedde likväl och genom den stötande formen af ett senats-konsult, så att det blef en verklig juridisk statskupp. Hade han icke gjort ännu farligare angrepp mot sin egen institution genom exceptionella domstolar utsn jury (genom lagen af den 49 Pluviöse år X; lagen af den 23 Floreal samma år) och genom de öfriga lagskipningssätten, hvilka, med benämning af prevotal-domstolar för tullväsendet, tillämpade dödsstraff, utan jury och utan den dömdes tillflykt till kassation? (genom dekretet af d. 46 Oktober 1810). — Hade han icke genom senaten låtit gifva sig rättighet att suspendera juryn på fem år i de departementer, der sådan åtgärd kunde komma att anses behöflig (senats-konsult af den 46 Thermidor år X)? enligt rättigh t af hvilken ban icke dröjde att begagna sig (senats-konsultet af den 26 Vendemiaire år XD, och som han, genom ett nytt senats-konsult (af den 43. Thermidor år XII, lit förlänga? Slatligen bragte han maktens yra och föraktet för egna lagar ända derhän, att han genom blotta dekreter stadgade dödsstraff, och till extra ordinära militär-kommissioner öfverlät icke allenast rättigheten att ådöma detta straff, som olagligen blifvit stadgadt, utan också arbiträr rätt att — döma öfver saker, som under processen yppade sig, och detta med tillämpning af straff, eitersom kommissionen kunde finna det lämpligt, äfven om det skulle angå fall, som icke varit af lagen förutseddav. Härmed var nu måttet rågadt; — och när au, icke låpgt derefter, kejsare-thronen instörtade och hans afsätining proklamerades, må man icke undra på att ibland bevekelsegrunderna härtill anfördes: att han våldfört lagarne genom sina dekreter om stalsfäng:lserna, samt emot ko: stitutionen utfärdat flera dekreter, som stadgade om dödsstraffp, — Man må säga hvad man vill om upphofsmännen till detta sista senats-konsult: man må förebrå dam att