garne i och för sig sjelfva, utan öfverdrifter
och utan svaghet, får man icke glömma, att i
all lagstiftning ligger förnuftets, rättvisans och
menskl:gbetens eviga grundsatser, dem lagstifta-
ren aldrig får förnärma, ehurudana ögonbickets
trångmål än må vara. Då man åter bedömer
de personer, som gjorde sig till verktyg för så-
dana grymheter, må man icke ytterligare öka
den tyngd som hvilar på deras minne, men
åtminstone måste man med största bestämdhet
erkänna, att om l2garne någongång tilläte de
afrättade att få rehabilitation, hafva de aldrig
lemnat möjlighet för en sådan åt de domare,
som, genom svaghet eller af system, låtit ut-
gjuta oskyldigas blod.
Af sådan orsak har jag ansett lämpligt att
egna några ord åt den fördömelse, som tillhör
denna olyckliga epok; den bör icke förbigås
med stillatigande. Minnet af den måste hjelpa
till att hindra densamma från att återkomma;
det bär tala om värdet af att ega en god sty-
relse, en sådan der lagarne regera och rättvi-
san är ett bålverk emot faktionernes tyranni
och politiska passioners bedröfliga hetta.
Lagen af den 3 Brumaire år IV.
Konventets styrelse och revolutionstribuna-
derna.
Förändringen i den politiska organisationen,
sedan? grundlagen blef ultrademokratisk, för-
anledde förändringar i de öfriga lagarna, isyn-
nerhet kriminallagarne; det var detta man före-
hade när man utgaf lagboken om brott och
straff. (Le Code des delitt et peines) den 3
Brumaire år IV.
en gruflig oreda; den utgjorde en osamman-
hängande blandning af dekreter från den kon-
stituerande församlingens dekreter, assemblee
legislative och konventet. Taciti ord san-
nades åter: Corruptissima vrepublica plurime
leges. Det var icke möjligt för brottmålsdom-
stolarne att reda sig ur denna labyrint.
Ett dekret af den 235 Fructidor år HI hade
uppdragit åt en kommission af elfva ledamöter
att utarbeta och ingifva ett förslag till en Co-
dex för så väl säkerhets- som korrektionella
polsen, lämpad efter grundlagens fordringar,
och ämnad att förskaffa en motsvarighet hos
adomaremakteny.
En märklig anteckning af Merlin, i efter-
lemnade papper, förklarar huruledes han blef
den ende redaktörn af denna bok, utan att!
ban ursprungligen hörde till kommissionen,
Förslaget, utgörande mer än 600 artiklar, in-
gafs vid en sammankomst och antogs i den
derpå följande, utsn diskussion och blott efter
bans uppläsning, hvarvid han icke afbröts vi-
dare än genom några få inkast och amende-
menter. .
Men såsom det vanligen händer i våra lag-
stiftande församlingar, inkommo improviserade
förbättringar, hvilka utan urskillning antogos,
brådstörtadt tillagda utaf ofta ganska ytliga men-
nistor, hvilka inkasta fremmande och oöfver-
lagda idter, som förderfva en öfverlägsen men-
niskas mogna arbete, blef också här lagen för-
derfvad genom tillägget af ex stor mängd obe-
tydligheter utan nytta för den anklagade, och
hvilkas olämplighet erfarenbeten snart ådagalade
i likhet med hvad Merlin förutsett. Man får
således icke anklaga honom derför,
Det var också en följd af reaktioner. Vi
hafva sett att strafflagen af år 41794, i sitt bat
emot godtycket i de fordna parlamenterna, bun-
dit de nya domstolarne vid lagens bokstaf, ge-
nom det att man boritagit all latitud för till-
tämpningen. Fördenskull får man, år IV, den
nya lagboken öfverströdd med en oändlig mängd
Vid derna tid var brottmålslagstiftningen i
af nulliteter, som hindra ransakningens gång och
bringa domaren att vackla vid bvarje steg.!
Det var till följd af att man, år II och III för-
aktat formerna och trampat rättvisan under
fötterna.
Men i alla fall var denna lg författad med
klarhet och fullständighet och gaf åtminstone ,
lika regel åt alla domare, derigenom att den
frikallade dessa från åliggandet att iakttaga en
mängd lokal-föreskrifter; den blef fördenskull
emottagen med hyllning, och bibehöll sig i
kraft intill dess att Napoleons Codicas blefvo
utfärdade.
Konsulatet. — Kejsaredömet.
Konsulatet kunde icke å!nöja sig med denna
lagstiftning. Denna styrelse, som var lifligare
och mera kraftfull, och: som efterträdde Direc-
torii fall och sjunkna anseende, oroades::il
sitt arbete med samhälisbyggnadens återupprät-
tande, dels 2f fsktionernas buller, dels af rö-
relserna i Vendee, anfall af chouzsnerne och
kriget med utländningen; hon kände behofvet
af ett mera energiskt handlingssätt.
I sådan rigtning utgafs lagen af den 7
Pluviöse år IX. Denna lag afskaffade fiera!
bestämmelser i lagen af d. 3 Brumaire år IV,
i hvad som rörer ransakning och anklagande;
men det starkaste anfallet på de principer, som
man etablerat i den förra lagstiftningen, skedde
genom den pprovisoriskar inrättningen med
specialdomstolar, sammansatta till hälften af
militärer, och med en ma2ktfullkomlighet, sådan
som vid prevotaldomstolarne, och der man
dömde med hastigt och summariskt förfarande,
utan biträde af jury.
Kejsaren var i hela fullbeten sf sin makt då
FR eg ae PMA äs