garne i och för sig sjelfva, utan öfverdrifter och utan svaghet, får man icke glömma, att i all lagstiftning ligger förnuftets, rättvisans och menskl:gbetens eviga grundsatser, dem lagstiftaren aldrig får förnärma, ehurudana ögonbickets trångmål än må vara. Då man åter bedömer de personer, som gjorde sig till verktyg för sådana grymheter, må man icke ytterligare öka den tyngd som hvilar på deras minne, men åtminstone måste man med största bestämdhet erkänna, att om l2garne någongång tilläte de afrättade att få rehabilitation, hafva de aldrig lemnat möjlighet för en sådan åt de domare, som, genom svaghet eller af system, låtit utgjuta oskyldigas blod. Af sådan orsak har jag ansett lämpligt att egna några ord åt den fördömelse, som tillhör denna olyckliga epok; den bör icke förbigås med stillatigande. Minnet af den måste hjelpa till att hindra densamma från att återkomma; det bär tala om värdet af att ega en god styrelse, en sådan der lagarne regera och rättvisan är ett bålverk emot faktionernes tyranni och politiska passioners bedröfliga hetta. Lagen af den 3 Brumaire år IV. Konventets styrelse och revolutionstribunaderna. Förändringen i den politiska organisationen, sedan? grundlagen blef ultrademokratisk, föranledde förändringar i de öfriga lagarna, isynnerhet kriminallagarne; det var detta man förehade när man utgaf lagboken om brott och straff. (Le Code des delitt et peines) den 3 Brumaire år IV. en gruflig oreda; den utgjorde en osammanhängande blandning af dekreter från den konstituerande församlingens dekreter, assemblee legislative och konventet. Taciti ord sannades åter: Corruptissima vrepublica plurime leges. Det var icke möjligt för brottmålsdomstolarne att reda sig ur denna labyrint. Ett dekret af den 235 Fructidor år HI hade uppdragit åt en kommission af elfva ledamöter att utarbeta och ingifva ett förslag till en Codex för så väl säkerhetssom korrektionella polsen, lämpad efter grundlagens fordringar, och ämnad att förskaffa en motsvarighet hos adomaremakteny. En märklig anteckning af Merlin, i efterlemnade papper, förklarar huruledes han blef den ende redaktörn af denna bok, utan att! ban ursprungligen hörde till kommissionen, Förslaget, utgörande mer än 600 artiklar, ingafs vid en sammankomst och antogs i den derpå följande, utsn diskussion och blott efter bans uppläsning, hvarvid han icke afbröts vidare än genom några få inkast och amendementer. . Men såsom det vanligen händer i våra lagstiftande församlingar, inkommo improviserade förbättringar, hvilka utan urskillning antogos, brådstörtadt tillagda utaf ofta ganska ytliga mennistor, hvilka inkasta fremmande och oöfverlagda idter, som förderfva en öfverlägsen menniskas mogna arbete, blef också här lagen förderfvad genom tillägget af ex stor mängd obetydligheter utan nytta för den anklagade, och hvilkas olämplighet erfarenbeten snart ådagalade i likhet med hvad Merlin förutsett. Man får således icke anklaga honom derför, Det var också en följd af reaktioner. Vi hafva sett att strafflagen af år 41794, i sitt bat emot godtycket i de fordna parlamenterna, bundit de nya domstolarne vid lagens bokstaf, genom det att man boritagit all latitud för tilltämpningen. Fördenskull får man, år IV, den nya lagboken öfverströdd med en oändlig mängd Vid derna tid var brottmålslagstiftningen i af nulliteter, som hindra ransakningens gång och bringa domaren att vackla vid bvarje steg.! Det var till följd af att man, år II och III föraktat formerna och trampat rättvisan under fötterna. Men i alla fall var denna lg författad med klarhet och fullständighet och gaf åtminstone , lika regel åt alla domare, derigenom att den frikallade dessa från åliggandet att iakttaga en mängd lokal-föreskrifter; den blef fördenskull emottagen med hyllning, och bibehöll sig i kraft intill dess att Napoleons Codicas blefvo utfärdade. Konsulatet. — Kejsaredömet. Konsulatet kunde icke å!nöja sig med denna lagstiftning. Denna styrelse, som var lifligare och mera kraftfull, och: som efterträdde Directorii fall och sjunkna anseende, oroades::il sitt arbete med samhälisbyggnadens återupprättande, dels 2f fsktionernas buller, dels af rörelserna i Vendee, anfall af chouzsnerne och kriget med utländningen; hon kände behofvet af ett mera energiskt handlingssätt. I sådan rigtning utgafs lagen af den 7 Pluviöse år IX. Denna lag afskaffade fiera! bestämmelser i lagen af d. 3 Brumaire år IV, i hvad som rörer ransakning och anklagande; men det starkaste anfallet på de principer, som man etablerat i den förra lagstiftningen, skedde genom den pprovisoriskar inrättningen med specialdomstolar, sammansatta till hälften af militärer, och med en ma2ktfullkomlighet, sådan som vid prevotaldomstolarne, och der man dömde med hastigt och summariskt förfarande, utan biträde af jury. Kejsaren var i hela fullbeten sf sin makt då FR eg ae PMA äs