Genevieve: Han kunde handla nedrigt, men
jag är inte lågsinnad... det tillhör inte mig
att ange hans tillhåll, det tillhör er att upp-
täcka det.
Maurice: Ah, jag hade lust att ange honom,
och med detsamma ange mig sjelf.
Lorin: Tig, är du vanvettig?
Presidenten: Du vägrar då att leda våra ef-
terspaningar ? .
Genevieve: Om jag ledde er på spåren af
min man, skulle jag göra mig lika föraktlig i
andras ögon, som han redan är det i mina.
Presidenten: Fins här vittnen?
Rättsbetjenten: Ja, gensdarmen Gilbert.
Åklagaren: Hans hörande är öfverflödigt, då
hon redan bekiönt sitt brott.
Presidenten: Du tillstår således, medborgar-
inna, att du med din man gått in i parlaments-
fängelset och blifvit öfverraskad vid ex-drott-
ningens fötter, bedjande henne att fly under
det att din man mördade gensdarmen Dufresne?
Genevieve: Jag kan inte förneka hvad som
är sant, jag upprepar blott hvad jag redan sagt:
att man tvang mig.
Presidenten: Och du vägrar att uppge hvar
din man fins?
Genevieve: Ja, det vägrar jag...
Adklagaren: Medborgare president, afkunna
dom öfver den brottsliga!
Presiderten: Som den anklagade frivilligt be-
känt det brott, för hvilket hon blifvit anklagad,
dömer — revolutionstribunalet medborgarinnan
Dixmer, född Genevieve de Montfleury , till
döden.
Maurice: Ha, de tigrarna!
(Aktuarien synes nära att falla i vanmakt.)
Presidenten (till aktuarien): Hvad fattas dig?
Aktluarien: Jag mår inte väl.
Presidenten: Du bleknar, du darrar...
Akluarien: Det går nog öfver, bara jag kom-
mer ut i fria luften,