hvarje cholerapatient skulle utan ringaste föregå-
ende formaliteter ovägerligen intagas å hvilket sjuk-
hus som helst, dit han fördes, och der utan all
afgift vårdas. Till underlättnad för en skyndsam
läkarevårds anskaffande i den sjukes egen bostad,
tillkännagafs derjemte, att inom hvarje af stadens
47 distrikter 4 läkare voro anställde, hvars adresser
offentliggjordes, och af hvilka alltid en skulle vara
tillstädes på distriktets poliskontor, hvarest jemväl
åkdon vore tillgängligt för dem, som till sjukhus
behöfde transporteras; som för läkaren, att han ha-
stigare måtte kunna lemna den hjelp, som behöf-
des. Från den stora sundhetsnämnden, som, till
följd af kejserlig ukas, är bildad för staden, utbröts
en afdelning, företrädesvis bestående af läkare,
hvilka inför generalguvernören äro att betrakta så-
som den fattiga befolkningens målsmän, de der
närmast äro i tillfälle att upplysa, om ett riktigt
handhafvande egt rum af de åtgärder, som blifvit
anbefallda, för hvilket ändamål också hvar och en
af dem har en särskild del af staden sig tillslagen,
att i sanitärt hänseende bevaka.
Medan man sysselsatte sig med organiserandet af
allt detta, visade sig här och der i staden cholera-
fall, af hvilka dock de flesta voro af så lindrig art,
att man icke ansåg sig kunna betrakta dem som
uttryck af den epidemiska sjukdomen. I början af
September månad (gamla stilen) blefvo de imedler-
tid mera allmänna, och den 26 s. m. dog en qvinna
på stadens allmänna sjukhus, under symptomer af
asiatisk cholera. Andtligen förklarade man, efter
ett par ytterligare sjukdomsfall, farsoten vara ista-
den utbruten den 30 September.
Underrättelsen om en farsots utbrott, som icke så
långt förut häftigt hemsökt stadens befolkning, mot-
togs med ett lugp, som är i hög grad anmärknings-
värdt. För egen del hysa vi den öfvertygelsen, att
den ringa utsträckning, hvarmed epidemien vid sitt
första uppträdande framstod, väl till en stor del här-
till föranledt, men anse likväl obestridligt, att orsa-
ken härtill lika mycket måste tillskrifvas den kloka
bestämmelsen, som lemnar hvar och en af stadens
invånare ett fritt förfogande öfver sin person, och
icke mera än nödigt är ingriper i folkets allmänna
vanor eller bryter dess dagliga förhållanden, under
det imedlertid allt är på det ändamålsenliga sätt
anordnadt, att icke en gång den minst omtänk-
samme i farans stund saknar den hjelp, hvaraf han
kan komma i behof.
Denna vår öfvertygelse grunda vi bland annat
derpå, att det knappt gifves någonting, som så lätt
framkallar denna sjukdom och så kraftigt bestäm-
mer den till olycklig utgång, som sinnesrörelser i
allmänhet samt fruktan i synnerhet, hvadan det icke
kan vara tvifvel underkastadt, att hvart och ett me-
del, som lugnar sinnena och förminskar den all-
männa förskräckelsen, måste på epidemiens utbred-
ning utöfva ett icke ringa inflytande. Men om
detta N sannt, så måste det vara en stor fördel, att
de cholerasjuke, åtminstone till en början samt ännu
innan gllmänheten gjort sig förtrogen med föreställ-
ninsed om farsotens tillvaro, icke afföras till sjuk-
hus, hvars afsöndrade läge underhåller allmänhetens
tro på sjukdomens pestilentiala natur, och der det
icke kan undgå de sjukes uppmärksamhet, att de
äro angripne at en sjukdom, hvilken de redan på
afstånd blifvit vande att anse såsom i högsta grad
fruktansvärd. Hvilken tröst dessutom för den tje-
nande och medellösa klassen, som företrädesvis af
sjukdomen angripes, är det icke, att vid underrät-
telsen om dess hotande förödelser veta sig ega till-
träde till de sjukvårdsanstalter och de läkare, som
hvar och en inom densamma varit van att anlita.
Detta är imedlertid icke den enda fördel en så-
dan åtgärd medför. Det lårer nemligen icke kunna
bestridas, att den sjuke vårdas i allmänhet bättre å
en anstalt, der en för administrationens ostörda gång
nödvändig slentrian redan är utbildad, och der icke
blott läkarne utan jemväl hela den öfriga sjukvårds-
personalen kunna lemna en skyndsammare bjelp,
än der, hvarest mechanismen går tungt, emedan
funktionärerne äro främmande för sina nya bestyr.
Lika litet lärer det kunna förnekas, såsom väsendt-
ligt för konstens utbildning och således af vigt för
den lidande menskligheten, att de sjuka, särdeles
der sjukdomen är af dunkel och svår beskaffenhet,
observeras och vårdas af personer med mera vana,
för att icke säga med mera förbindelse att göra sig
en klar föreställning om sjukdomsfenomenernas be-
tydelse och den behandling, de påkalla.
Man må således betrakta den ifrågavarande åt-
gärden, vare sig med afseende på dess inverkan å
den allmänna sinnesstämningen eller med hänseende
till den sjuke individens fördel, så kan dess välgö-
rande inflytande svårligen betviflas.n
Efter att i tablåform hafva visat choleraepi-
demiens utbredniog sersxildt i Moskwa och
serskildt inom vissa orter söder och sydost om
nämde stad, yttres:
Epidemiens medelduration blir således, beräknad
efter dessa ställen, endast 31 dagar, under det att
den i Moskwa, der den redan fortgått 45 dagar,
ännu icke kan med bestämdhet sägas vara i afta-
gande.
Det är annars anmärkningsvärdt, att denna lång-
samhet i epidemiens utbredning jemväl 4830 här-
städes egde rum, och det till den grad, att, då den
i Astrakhan hade genomgått sin bana på 3 och i
Woronesh på 3 veckor, erfordrade den i Moskwa
nära 6 månader, innan den upphörde. Men oak-
tadt denna öfverensstämmelse mellan de båda epi-
demierna i Moskwa, ega dock väsendtliga skiljak-
tigheter rum. Epidemien 1830, som utbröt i mid-
ten af September månad (gamla stilen), spridde sig
nemligen under de första 47 dagarne öfver alla sta-
dens delar och nådde, under ett oafbrutet stigande,
efter en månads förlopp sitt maximum med 244
insjuknade och 448 döde på dag; hvarefter den,
småningom aftagande, länge och envist bibehöll sig
på ganska hög nummer. Innevarande års epidemi
deremot visar ett omskiftligt stigande och fallande,
och är ännu på 6:te veckan hufvudsakligen inskränkt
inom de delar af staden, som ligga söder om Moskwa-
floden och endast i spridda fall annorstädes. Till-
äfventyrs beror denna skiljaktighet i utbredning till
en del derpå, att befolkningen söder om floden, som
till större delen utgöres af de fattigare klasserna och
lefver af dåliga eller råa näringsmedel, begagnar det
orena flodvattnet som dryck, under det att de på
norra sidan boende innevånarne ega ett ypperligt
dricksvatten, springande fram från fontäner, till
hvilka det ledes medelst massiva jernrör, som stå i
förbindelse med källor, belägna nära 2 svenska mil
(18 werst) från staden. Denna vattenledning fanns
må mo AA