— Ett fall har inträffat, som synes visa, att något polisstadgande behöfves, angående huru förhållas bör med lik efter arbetsfolk från andra orter, som här aflida, men icke hafva någon anhörig eller bekant som kan besörja deras begrafning. En bonde, Carl Pehrson från Stäket, hade under några veckor haft i sitt arbete en Wermlänning, hvilken förut arbetat vid chemiska fabriken å Kungsholmen härstädes. Denne insjuknade svårt, och som han icke var medellös, utan lärer sedan sin arbetstid härstädes haft att fordra, bad han bonden att föra honom in till lasarettet, för att få vård. I onsdags införde bonden derföre den sjuke, men på lasarettet vägrade man: att då emottaga denne, utan tillsade bonden, att följande dagen återkomma. Bonden lyckades efter många svårigheter att få qvarter, och drog icke i betänkande att påkosta tillfällig läkarevård; ådern öppnades på den sjuke; men han afled. Nu vände sig bonden till polisen, för att få anvisning hvar liket kunde få lemnas; men oaktadt alla börer kunde han icke få lemna det i stadens bårhus och måste således slutligen föra liket ur staden, för att på landet skaffa det en graf.