frikostighet för ett dylikt tillfälle, ehuru obeskrifligt lockande och angenäm anledningen dertill än är, om man jemnför denna frikostigbet med hvad samma personer, som kunna gå till en sådan uppoffring, göra för de medellösas belägenhet, se e:t bevis på ett öfverstegrad! njuningsbegär, hvilket man icke utan skäl tilllägger de s. k. bättre klasserne bland svenska folket såsom en rådande egenskap, för hvilken allt annat får stå tillbaka när det blir fråga om valet. Om detta är fallet, så är imedlertid demoiselle Lind i hög grad oskyldig dertill; iy med afseende på tillfället kan man säga, att det dubbla priset var ganska moderat, hvilket bäst visas af destora öfverbetalningar, som egde rum. I anledning af den vilda folkträngseln i och för biljettförsäljningeu i går, hafva ett par projekter i dag till redaktionen inkommit, angående andra sätt att framdeles sälja biljetterna, emedan mången anser försöket att bilda queue misslyckadt för alliid. Red:n bar redan i går yttrat sin tanka i det förra hänseendet, att det bästa vore att för de blifvande representalionerna sälja åtminstone större delen biljetter på auktion — ett förslag, hvari äfven Allehanda i dag instämmer. Hvad queuen beträffar, så bade det säkert gått bättre, om polisbetjeningen funnits utanför porten, i stället att den nu stod innanför och pöbeln hade fritt spel på torget. Vi äre visst inga vänner af polisens onödiga inblandning vid folksamlingar, högtidligheter o. 3 v., men här kunde man på förhand ganska väl se att det skulle bli fråga om att armbåga sig fram, så vida ej queuen hölls vid makt. Vi tro också stt ingenlirg varit lättare, om ifrån början, eller åtminstone tidigt på morgonen, ett par timmer innan port:rna öppnades och innan en stor massa hann pocka sig på sidorna cm queuen, nigra vaktkarlar haft order att hålla band öfver, att ett rum lemnats emellan queuen och åskådarne. Ait nu flere hamnbusar kunde promenera och krypa ofvanpå de andras hufvuden för att komma fram till porten, var onekligen ett sjelfsvåld, som ej beh5ft äga rum. Uien att således i gårdagsuppträdet finna något bevis för omöjligheten att införa pligseden med bildandet sf queue, anse vi likväl följande stycke i en af de förutnämnde insända artiklarna förtjena meddelas. Sedan insändaren beskrifvit åtskilligt af uppträdet, anser han det ådagaläsga det, åtminsfone i detta fall, mindre riktiga i den benämning af Nordens Fransoser, som blifvit tillagd Svenskarze. Den makt, som detta bruk inom folklifvet i Frankrike uföfyvar, är, såsom hvar och en, med förbållanderne närmare bekant, vet, så stor, att vid flere tillfällen, då trängsel äger rum, det ej behöfves mer än att en eller ennan ropar: il faut faire queue, förr än hver och en godvilligt fogar sig derefter. Allestädes der queue bildas, ej blott vid teatrarne utan äfven vid andra ställen, der något är att se eller höra, uppehålles ordningen dels-af municipalgardister, dels och hufvudsakligast genom queuen sjelf, i det att hvar och en, som försöker tränga sig framom en annan, genast förvisas till ändan af queuen, eller, om han ej godvilligt fogar sig deruti, med våld aflägsnas. Allas sträfvan der är sålunda att skydda hvar och en vid den plats han innehar, då deremot allas sträfvan här visat sig vara tt, hvar i sin mån, knuffa undan den andra från Jen plats, han innebar. Förhållandet lärer väl svårigen här blifva annorlunda sä länge ej känslan af imsesidig rätt vunnit mera insteg bland folket och olismakten bättre förstår att skaffa sig gehör hos jetsamma. MMM