gensdarmerna, drottningens väktare, bebodda
förmaket. I fonden en skärm, som skiljer detta
förmak från drottningens fängelserum. Till hö-
ger ett stort gallerfönster, som vetter åt fän-
gelsegården.)-
ÅTTONDE SCENEN.
AKTUARIEN (sitter i rummet till venster och
skrifver); GILBERT Och DUFRESNE (i afdel-
ningen till höger).
Gilbert: Sagdt och gjordt! jag röker aldrig
mer. (Slår sönder sin pipa.)
Dufresne: Hvad gör du, kamrat?
Gilbert: Hvad jag gör, det ser du väl, hör
du inte, hon säger ju, att hon för tobaksröken
inte fått en blund i sina ögon på hela natten?
Dufresne: Nå än sen?
Gilbert: An sen?... Om hon också blir
dömd till döden... hvarföre skall man plåga
henne de få stunder hon har qvar? Vi äro
rättskaffens gensdarmer; vi, och inga bödlar
som Rocher.
Dufresne: Det der stöter nästan på aristokrat.
Gilbert: Aristokrat, för det jag inte vill röka
ihjel fången? ... ser du, kamrat ... Jag kän-
ner mina pligter mot republiken, och min kor-
poralsinstruktion; mera behöfver jag inte känna.
Instruktionen lyder: att inte låta fången rymma,
inte låta någon slippa in till henne, att för-
hindra allt -slags: brefvexling, och för resten dö
på min post. Det har jag lofvat, oeh det skall
jag hållas... Befve-nationen!..; (Ställer sig
i fönstret till gården.)
Pufresne: Jag varnade dig. men jag gjorde
så af bara välmening, ser du. (Forts.) -
Ze