står skrifvet i ödets bok, att ni måste dö; ni
skall således dö; men blott för er sjelf och för
mig dör ni brottslig... inför verlden dör ni
martyrdöden. Min fru, jag skall straffa er, ge-
nom att föreviga ert namn.
Genevieve: Låt mig då få göra en bön!
Dixmer: En bön?
Genevieve: Ja!
Dixmer: För hvem?
Genevieve: Det kan ju vara er likgiltigt, då
ni dödar mig?
Dizmer: Det är sant... Välan, bed då! (Vän-
der sig bort.) ee
Genevicve (faller på knä): Maurice, Maurice,
förlåt mig... Sjelf hoppades jag inte att bli
lycklig; men jag hoppades åtminstone kunna
lyckliggöra dig. Maurice, jag beröfvar dig en
sällhet, som var ditt Jif, ditt allt. Förlåt mig,
min älskade!... (Klipper af en hårlock och
binder den vid Maurices bukett.)
Dixmer: Nå, min fru, är ni färdig?
Genevieve Redan?
Dixmer: Åh, förhasta er inte; jag har inte
brådtom. För öfrigt dröjer det väl inte länge,
innan Maurice kommer hem. Jag skall bli för-
tjust öfver att tacka honom för den gästfrihet
han visat er.
Genevieve (kysser buketten och lägger den
på bordet): Nu är jag färdig, min herre!
Dizmer: Kom då, låt oss gå!
Genevieve: Ja, min herre!..-. Farväl, Mau-
rice, farväl! (De gå ut.)
(Teatern förändras till parlamentsfängelset. På
venstra sidan kansliet, . på den högra det af