kandtverkare kan och måste göra, för att ej
bygga sina föret:g på slump och ovetenhet, der
ofta hela hans våläärd sår med i räkningen,
vare sig att ett lyckligt tillfälle att förtjena gå:
honom ur händerna, derföre att han ej ken
beräkna det, eller at han ingår i en ruine-
rande effär med hopp om vinst, der hen, ofta
blott för det han ej kunnzt ens beräkna åtgån-
gen af materialier, eller sparsamt använda de:sa,
i oförmåga, t. ex., att för några mera inveck-
lade figurer fiina qvadrat- eller kubikinnebål-
iet, eller arbetets tillsköraing, så stannir vid
alt icke ens hifva råämnet, till det förfärdi-
gade, betaldt. Sidane händelser äro tyvärr icke
sällsynta i vårt land, och vi råda derföre på
det enträgnaste hvarje arbetare, om än aldrig
så ringa, och till hvad yrke ban än må höra,
att, då nu tillfälle gifves, skaffa sig kunskaper,
och främst de räkne- och rit-kunskaper han
behöfver. Utom dessa hos arbetaren kunra
omöjligen slöjderna bos oss höja sig till hvad
de äro utomlands, eller gifva de frukter och
den bedrende plats i samhället, som hos utlän-
ningen, eller locka kapitalerna till verkstäder
och fzbriker genom den trygghet, som endast
kunskaper kunna ingifva.
Hvem häldst, som besökt Tyskland, Frank-
rike och Eagland, synnerligsst på de sednare
åren, vet Luru handtverksskolor der öfveraili,
snsri ända i den minsta stad eller arbetsort,
utså frön till de allt skönare frukter iniustrien
i dessa länder gilver.
Så hafva bandtserkerierna förädlats, så hafva
de förädlade blifvit yrken för de högre kl:s-
sernas barn, hvilka nu mera ej uteslutande eg-
na sig åt en ofta tung embetsmanrabana, der
stora förmågor kunna tvingas in i tur mes
oförmågor, och qväfvas af dessas blotta ancien-
nitetn. Industrier, ju mera den är förädlad,
kan ej bes:å utan at belöna skickligbeten och
kunskaperna framst, och ofta har man ställ
det goda hufvudet, den klara blicken så högt,
att dess verkning krets omfattar jordklo:et.
En ny kraft, som allt oftare visar sig i vår
tid och stiger till makt, är associationen, och
det är denna som i sin anspråkslösa men sll-
varliga början gifvit oss den första Slöjdskolan.
Denna association, den Svenska Slöjdföreningen,
är så mycket vackrare, som d:n a ser intet en-
skildt mål, ingen enskild vinn:ng, u!an blott fo-
sterlandets; och som den nu med sin Skola her
framträdt i en ren cehristlig kärlek till den län-
ge förglömde brodren vid arbetet och i verk-
staden, att i förståndsutveckling gilva den rätta
ledningen åt hans hand och den säkraste bor-
gen för hanps bergning, hans sedlighet och hans
kra:t för sin ädla kallelse att vara ett landets
stöd.
Vi böra väl ej frukta att för länge uppehålla
oss vid ett ämne, som så nära rörer fosterlan-
dets väl; men vi kunna ej bäitre sluta våra
loford öfver Svenska Slöjdföreningens Skola, än
att vi återföra i våra läsares minne de många
verkligen utmärkta teckningar och konstruk-
licnsritningar, och formningar i vax och lera,
som det sista skol-årets öfringar framställde på
expositicnen i Skolans lokal sistlidne vår, cch
vi bedja hvar och en, som will bafva rätt kän-
nedom ora denna undervisaings-anstalt, att stun-
dom infinna sig der under lårotimmarne, för
utt med egna ögon se lärarnes skicklighet och
nit stt i slit göra sig förstådda af den ungdom
ie vägleda, samt de särdeles lyckliga anlsg,
hvilka hos denna ungdom visa sig och ut-
vecklas.
Sist erinra vi, att hvarje Onsdags förmiddag
rån kl. 40 till 4, och bvarje Lördags efter-
middag från kl. 4 till 7, är Skolans lokal, i
huset JE 6 vid Myntgatan (f. d. Malmens käl-
are) 2 tr. up; , öppen för allmänheten, till be-
skådande af den — särdeles i betrektande på
den korta tid på hvilken den uppstått — gar-
ska betydliga samlingen af ritningar för slöjd i
sköna former, ef skrifier rörande slöjderna,
och af dyrbara gipser i ornsmen!sväg.
EE