Genevieve: Min vän! Maurice! Gif mig denna! paroll och lösen; ni måste! I Maurice: Genevicve!... Hvem är ni då? hvad makt tror ni er äga öfver mig, för att kunna säga: Maurice! svik din heder, ditt ord, förråd din sak, ditt fädernesland — ljug! bedrag! Hvad tillbjuder ni mig, Genevitve, i utbyte mot allt detta, ni, som så frestar mig? Genevieve: Ah, Maurice, Maurice, rädda honom — och begär sedan mitt lif! Maurice: Hör mig, Genevitvel Jag står redan med ena foten på vanärans väg; för att äfven med den andra beträda den, vill jag åtminustone ha ett godt skäl att åberopa mot mig sjelf... Genevitve! svär, att ni icke älskar chevalier de Maison-Rouge! Genevieve: Jag älskar chevalier de MaisonRouge som en bror, en vän, inte annorlunda, det svär jag! j Maurice: Och mig, Genevieve, älskar ni mig? Genevieve: Maurice ... Maurice: Om jag gör hvad ni begär, vill ni då öfverge slägtingar, vänner, fädernesland, för alt fly med landsförrädaren? Genevieve: Maurice! Maurice! ,.. Maurice: Vill ni det? Svara fort! Vi ha ingen tid att förlora. Genevieve: Ack min Gud! min Gud! Maurice (i raseri): Hon tvekar... hon tvekarl... . Genevieve: Nej, jag tvekar icke. Maurice, rädda chevaliern, rädda honom .-.och sedan... befall! ... Maurice: Ab, inte så, inse så! Det är ingen uppollring, det är icke din förtviflan jag eftersträfvar ... det är din kärlek! Genevieve: Nåväl, jag älskar dig, Maurice; jag älskar dig; men rädda honom; jag vill dö med dig, för dig; men rädda honom ... rädda honom! Maurice (går fram till kammardörren): Min fru . chevaliern är fri... Bed honom ta garfvare