Genevieve: Min vän! Maurice! Gif mig denna!
paroll och lösen; ni måste! I
Maurice: Genevicve!... Hvem är ni då?
hvad makt tror ni er äga öfver mig, för att
kunna säga: Maurice! svik din heder, ditt ord,
förråd din sak, ditt fädernesland — ljug! be-
drag! Hvad tillbjuder ni mig, Genevitve, i
utbyte mot allt detta, ni, som så frestar mig?
Genevieve: Ah, Maurice, Maurice, rädda ho-
nom — och begär sedan mitt lif!
Maurice: Hör mig, Genevitvel Jag står re-
dan med ena foten på vanärans väg; för att
äfven med den andra beträda den, vill jag åt-
minustone ha ett godt skäl att åberopa mot mig
sjelf... Genevitve! svär, att ni icke älskar che-
valier de Maison-Rouge!
Genevieve: Jag älskar chevalier de Maison-
Rouge som en bror, en vän, inte annorlunda,
det svär jag! j
Maurice: Och mig, Genevieve, älskar ni mig?
Genevieve: Maurice ...
Maurice: Om jag gör hvad ni begär, vill ni
då öfverge slägtingar, vänner, fädernesland, för
alt fly med landsförrädaren?
Genevieve: Maurice! Maurice! ,..
Maurice: Vill ni det? Svara fort! Vi ha in-
gen tid att förlora.
Genevieve: Ack min Gud! min Gud!
Maurice (i raseri): Hon tvekar... hon tve-
karl... .
Genevieve: Nej, jag tvekar icke. Maurice,
rädda chevaliern, rädda honom .-.- och sedan...
befall! ...
Maurice: Ab, inte så, inse så! Det är ingen
uppollring, det är icke din förtviflan jag efter-
sträfvar ... det är din kärlek!
Genevieve: Nåväl, jag älskar dig, Maurice; jag
älskar dig; men rädda honom; jag vill dö med
dig, för dig; men rädda honom ... rädda ho-
nom!
Maurice (går fram till kammardörren): Min
fru . chevaliern är fri... Bed honom ta garfvare