VIC 1044 als TIKSVAR . 12,24 0,000 PUT ,y HditTuULS på
denna korta tidrymd en tillökning af öfver 2 !,
millioner rdr uti årfö;a utgifter, under hvilken tid
penningevärdet, till följd af realisationen, likväl varit
oförändradt. Väl vore, om landets välstånd hade
blifvit ökadt uti samma progression!
Men till slut och förnämligast ville jag fästa upp-
märksamheten vid de äskade tilfälhkga eller exira
anslagen, samt de tillgångar, som derföre blifvit
tagna i beräkning. Härvid ville jag först ocb främst
vördsamt hemställa, om icke den s. k. extra stats-
regleringen en gång kunde upphöra, åtminstone i
sitt närvarande skick. De extra anslag, som pröfvas
nödiga och skola utgå under 3:ne år med !; om
året, äro ju lika permanenta som de ordinarie, ty
de fortgå alltid till nästa riksdag. De kunna ju
alltså intagas under behöriga titlar i den ordinarie
statsregleringen, som icke heller har mera bestän-
dighet, än att den vid nästa riksdag skall omgöras.
Härigenom kunde åtskilliga olägenheter undvikas:
alla statsbehofven pröfvas liktidigt och på en gång,
och man fick en lättare och enklare öfversigt öfver
samtlige statsutgifternas verkliga belopp för hvarje år.
Summan af de extra eller tillfälliga anslag, som
pu äskas utöfver den ordinarie riksstaten, uppgår
till ej mindre än 3,663,975 rdr, af hvilka en del
begäres blott för en gång, en del skall utgå med
1, om året, men dock hela summan utgå under 3
år eller till nästa riksdag. Såsom tillgångar härtill
anvisas 41:o bankovinsten för 1845, 46 och 47, som
beräknas till 4,100,000 rdr om året och således till-
sammans 3,300,009 rdr; 2:0 af salpeterforden skulle
tagas 300,000 rdr, och 3:0 af sko jeplun:eringskassan
66,666: 32.
Hvad sal!peterfonden angår, så torde det förtjena
en ytterligare noggrann pröfning, huruvida det icke
vore gagneligt för landet att åter höja kronopriset
på salpeter från ö rdr eller 5: 32. per 1, som det
nu lärer vara, till sitt förra pris 6: 32. eller 7 rår
per 18, för att underbjelpa en inhemsk landtmanna-
näring, som håller på att aftyna och icke kan med
inom landet tillverkad salneter fylla kronans behof.
Och om sådant anses ändamålsenligt, så blir fråga
om ej salpeterfonden, fastän den uppgår till betydligt
belopp, erfordras till sitt egentliga ändamål, hvar-
ifrån den väl kanske, hvarken till större eller min-
dre del någonsin bordt blifva dragen. — Detsamma
gäller äfven i viss mån om sko; splanteringskassan,
hvars tillgångar torde erfordras för det ändamål hvar-
till den blifvit bildad, eiler för ett annat dermed i:
nära förbundet; ty när några inkomster för eke-
skogslösen snart icke mera äro att påräkna, torde
ekeplanteringarne behöfva allt hvad skogsplanterings-
kassan kan aflåta, så vida man har något alivar medi:
den meningen, att inom landet skall blifva tillgång pål:
nödigt ekvirke för flottans behof; och serdeles be-
böfves denna fond, om man möjligen skulle finna
planteringen på Wisingsö icke vara tillfyllestgörande
för ändamålet.
Den redan samlade och till innevarande års slut
ingående bankovinsten är dock den hufvudsakliga-
ste tillgång, hvarpå anvisningen blifvit gifven för
de stora anslagen på extra stat. Och härvid ber
jag att få fästa uppmärksamheten på följande om-
ständigheter.
4:0 Bankovinsten uppgår för år 1845 till 4,289,724
rdr, för år 4846 till 4,247,362 rdr, och den blir
ännu mindre för 1847, samt måste otvifvelaktigt
ytterligare minskas i samma mån, som privatban-
ker och hypotheksföreningar utvidga sin vVerksam-
het, hvarigenom de utan tvifvel komma att upptaga
alla redbara låntagare, och riksbanken får nöja sig
med de osäkre och i sin hemort mindre betrodde,
hvarigenom förluster ännu mera skola uppkomma,
eller också en större eller mindre del af de till ut-
låning i diskontväg afsatte fonder blifva obegagnad.
2:0 Vid sista riksdag blef af ständerna beslutadt,
att bankovinsten för dessa 3:ne åren 1845, 46 och
47 skulle: reserveras för bankens ändamål, och
sådant afseende beslutades äfven af ständerna, att
berörde vinst skulle användas, i den mån den in-
flyter, till uppköp af säkra räntebärande papper,
hvilket beslut igentinnes i 229 af nu gällande
bankoreglemente. Att sådant också verkligen skett
och att banken innehar säkra, räntebärande obliga-
tioner till ett ganska betydligt belopp, kommer re-
visorernas äfvensorna bankofullmägtiges berättelse om
bankoverket att utvisa. Häraf torde klarligen inses,
att bankovinsten ingalunda, såsom i- den Kongl.
propositionen synes vara antydt, blifvit undandra-
gen den allmänna rörelsen; utan att den antingen
på ofvannämnde sätt eller i annan väg åter utgår,
och således visserligen icke skrinlägges i banken.
3:0 Att riksbanken, med afseende på dess första
och hufvudsakliga bestämmelse — mynlvärdetls upp-
rätthållande. för närvarande befinner sig i den för-
delaktigaste ställning, är ganska lyckligt. Et klokt
och nitiskt begagnande af gynnsamma handelskon-
junkturer under de sista 5:ne åren, dels genom di-
rekt uppköp af silfver, dels förmedelst den förr så
mycket motsagda och klandrade operationen att, vid
och under paricours, köpa vexlar, (som äfven blif-
vit ganska ändamålsenligt använd), har åstadkom-
mit det förmånliga resultatet, att bankens metalliska
valuta, som vid realisationens början d. 4 Oktober
1834 var 47,576,957 rdr bko, d. 4 sistl. September
appgick till 20,427,069 rdr bko, samt lärer seder-
mera ytterligare blifvit ökad, så att den i dessa da-
gar utgör omkring 22 millioner riksdaler banko, el-
ler 8,250,000 rdr specie i silfver. Men ehuru för-
gelaktigt detta är, så bör man icke glömma huru
betänklig bankens belägenhet var 1843 och 1844.
Metalliska valutan hade nemligen så blifvit medta-
gen, att d. 34 December 4843 utgjorde den endast
7,892,326 rdr banko. Vid den föregående bankore-
visionen om hösten sistnämnde år förekommo många
bekymmersamma öfverläggningar, hvilka utvägar
skulle vidtagas för att förstärka densemma. Men
under dåvarande kopjunkturer fans knappt något
innat verksamt medel än sedelindragning, hvilken
iter skulle förvärra det onda i landet, hvarest en
allmän penningebrist öfverklagades, aldra mest i de
provinser, som voro välsign:de med privatbanker,
medan äfven dessa minskade sin lånerörelse. Riks-
banken vågade icke öka sin sedelutgifoing, emedan
man fruktade att den möjligen skulle nödgas göra
Pn Py bankrutt, och vid början af 1844 års riksdag
väcktes i bondeståndet motioner, att silfverutvexlin-
sen till utförsel genast skulle upphöra. Så onda ti-
ler kunna snart komma åter. Den stundom fruk-
ade, stundom förlöjligade bandelsbalansen kan snart
iter luta till vår nachdel, och då behöfver banken
Ht hvad den i goda tider kunnat samla. Att tro
let härigesom bankens vinst dreages utur allmänna
örelsen, är, såsom förut blifvit anmärkt, en oriktig
öreställning. Genom vexelköp och indragning af
ilfver ökas sedelstocken: det är genom silfrets ut-
agning ur banken och dess utförsel, som rörelseka-
sjtalet minskas. j Al (Slutet följer.)
ee or
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets
Ständer, angående statsverkets tillstånd och
behof. Gifven Stockholms slott den 12 No-
vember 1817.
(Forts. fr. gårdagsbl.)
Sedan ingeniören J. Wahlberg under fleråriga
esor i Söira Afrika gjort rika samlingar af natu-
alier och erbiudit dem till inköp för natur-mucej ;a