— Schweiziska kriget och Fransmännens ko-
nung. En korrespondent till Engelska tidningen
The Thimes berättar följande rätt kuriösa anekdot
rörande Frankrikes roll i de nuvarande Schweiziska
förvecklingarna. Vi hafva hört att debatten öfver
denna fråga inom Tuilerierna (kungliga slottet i Pa-
ris) varit rätt märkvärdig. H. M:t Ludvig Filip var
för en skyndsam ockupation, och att qväsa radika-
lerna i Schweiz med Franska bajonetter och kano-
ner. Guizoi var alldeles af samma tanka, och var
beredd att beordra en ny trosarmå att marchera till
jesuiternas hjalp i Luzern. Både kungen och hans
minister voro först så eniga härom och så heta på
saken, att ingen opposition hördes. Men krigsmini-
stern bad att få anmärka, att han med mycken
förvåning hade bört, att Schweiziska edsförbundets
arm uppgick till 50,000 man och i ett ögonblick
kunde ökas ännu mycket mera, emedan hela bö-
folkoingen hade vapen och förstod att nyttja dem.
Han ansåg derföre vädligt, att låta Franska troppar
jurycka, så mycket mer, som det skulle se vidun-
deriigt ut att slagta Schweizisza bönder för det de
ieke tyckte om jesuiterna, då Franska karararna för
blott eit år sedan hade yrkat på samma jesuiters
förvisning från Frankrike: En intervention vore
derföre orimlig för allt annat ändamål än att skräm-
ma Schweizarne till fredens återställande. Men en
Fransk styrka, af det antal som behöfdes härtill,
vore icke så lätt att hastigt åstadkomma, utan stora
kostnader. Krigsministern bad derföre hr Guizot
alt pauserå innan han börjado eit krig mot 30000
liberala Schweizare, till förmån fir nåera tjog je-
suiter. Hr Guizot blef alldeles perplex häröfyer och
resultatet blef, i stället för interventionen, alt en
depeche afsändes till Bojs le Comte att söka stilla
oenigheterna eller åtminstone få ett uppskof.