Uv IIHNOJUULLTI IV1 UVIG SUM? ff SM
bar än verklig, ty på de sednare åren har ali-!
männa öfvertygelsen om reformens nödvändig-
het ögonskenligt tilltagit. Vore dettx icke klart,
så skulle det redan bevisas af den omständig-
heten, att vid hvarje ny riks2ag de represen-!
tanter ånyo inväljas, som afgjordast uttala sig!
för en genomgripande grundlagsförändring i
detta fall; likasom också reforssens vänner för
hvar riksdag ökat sig. Derföre anser man det
förnämsta steget till förbättring: upphäfvandet!
af adelns sjelfskrifvenhet och representa!ionens
fördelande på tvenne kamrar, vara utom all
fråga, få mycket också tankarne för öfrigt mi!
vara delade öfver detaljbestämm-Isen. Ty värr
har saken komm t derhän, att Regeringen kan
sigas nära nog tvungen ait uppträda med et:
förslag, och kkväl, bunden genom sina föregå-
enden, ej rätt väl kan göra det. Borgare- och
Bond: ståaden äro, med en ull enstässmigh t
gränsande pluralitet, för en reforra; i Preste-
ståndet och Adeln, åter, är flertalet deremwot,
oaktadt reformsaken här räknar sina varmaste
vänner. Sålunda stå två stånd mot två, och
Regeringen måste gifva utslaget; hon inåste,
emedan hon styr riddarhusets flertal, och man
gifver heane skulden, om deita visar sig mot-
sträfvigt. Häri ligger det moraliska tvånget
för Regeringen; men mini:terea består af per-
soner, som uppvuxit under garala reyimen, och
är innerligt förbrödrad med riddarhusei; hvar-
före en ministerförändring nästan oundvikligen
måste förutgå, innan ett allvarligt steg kan gö-
ras. Men härom förljudes ingenting, ehuru
statsrådet O. I. Fåhrei afgång och utbyte imot
broåren, f. d. departements-chefen i tullverket,
flera gånger väckt förmodan, att en stor me-
ningsstridighet eger rum i konseljens inre. På-
fallande är också den bitterhet, hvarmed det
koncservativa partiet yttrar sig öfver Regerin-
gen, mera i enskilda kretsar än i tidningarne.
Grunden härtill är väl ingen annan, än att Re-
geringen i allmänhet tänker lika med de kon-
servativa; men icke har lust, att onyttigtvis
bryta med den offentliga meningen, som a
gjordt är för en reform. ÖOivertygelsen, att
Konungen inser, att det ej så kan fo:tfara, och
att man slutligen mås e gifva vika för den of-
fentliga meningens makt, gifver oppositionen
en mildhet i tonen, vida skild från den bit:cr-
het, som herrskade under den förra regerin-
gen. Men huru mycket än klokhet och kon-
siderationer på båda sidoraa må mildra ut-
tryckssätte:, blir saken ändå alitid densamma:
Bsirgare- och Bondeståndens flertal skall fordra
en reform: en zaktningsvärd minoritet bland
Adel och Prester skall försvara den; och det
beror således: väsendtligen på kronan huru länge
det ovissa tillståndet skall fortfara. Man tror
sig med mycken bestämdhet kunna hoppas, att
Konungen, och till cch med hans nuvarande
statsråd, måste komma på helt andra tankar
vid erfarandet af den bestämdhet och det all-
var, hvarmed reformens vänner rustat sig och
beslutit att uppträda; ty efter riksdagens öpp-
nande torde mången hittills närd illusion för-
svinna; desto mera som man snart måste kora-
ma till insecnde af att de oundvikliga, prak-
tiska förbättringarna, hvaribland jag sätter skat-
tejemkningen högst, skall stöta på oberäkneliga
hinder under närvarande representation. Ko-
nungen har med synnerlig förkärlek låtit be-
arbeta detta ämne; och om man häruti stöter
på motstånd, så torde hastigt den öfvertygsl-
sen tränga sig på honom, att man på iutet sätt
kan komma framåt med närvarande riddarhus.
Men om denna öfvertygelse mognar, då torde
också snart derefter det beslut mogna, att ställa
sig i spetsen för reformer, och icke öfverlemna sa-
ken åt slumpen, eller, rättare sagdt, åt böndernes
hårdare händer; ty dessa skola denna gång upp-
träda på det afgjordaste, det kan man lätt förutse
af Hans Janssons reservation emot kommitteförsla-
get. Denna böndernas öfvervigt ligger dels i detta
stånds betydelse i landet öfverhufvud, dels i den
omständigheten, att en af reformens förnämsta för-
svarare i borgareståndet, br Petr6, denna gång ge-
nom en besynnerlig och blott af närvarande valsätt
förklarlig omständighet icke nu blir ledamot af
riksdagen. : Under närvarande klassvalssystem, välja
bruksdistrikten sina representanter särskildt. De rö-
standes antal i första bruksdistriktet steg till nio;
och dessa representerade tillsammans ett produk-
tionsvärde af 356,000 rdr, hvaraf hr Petre sjelf be-
sitter mera än hälften; han kunde således icke ut-
ses, med miadre han valde sig sjelf, e:ler nedlade
sin röst, hvilket skulle hafva gått ut på detsamma.
Han röstade nu på hr Östberg; under det han sjelf
genom de öfriges vota endast bekom röster för
492,000 rdr — ty i detta befängda va!system gäl-
ler penningen, men icke m-nniskan. Sålunda må-
ste hr Petrå antingen låta det om sig sägas, att han
voterat på sig sjelf, eller alsäga sig äran att blifva
riksdagsman. Saken stod visserligen att hjelpa; och
man har derföre letat efter hvarjehanda förklarings-
grunder hvarföre hr Petrå ej undvek denna utgång.
Den mest påfallande förklaring är, att hr Petrå
skulle fått en vink från Konungens sida, att man
ville kalla honom till statsråd; och detta skulle i
och för sig hafva utgjort en kraftig systemförändring.
Huru än dermed må förhålla sig, skall hans ute-
blifvande lemna en lucka i borgareståndet, som ej
är lätt att fylla, emedan väl knappast någon i detta
stånd har en sådan energi, eller njuter af ett så
långvarigt anseende. Redan under förra riksdagen
vände sig den offentliga meningen allt mera till
det kraftfulla och med större enhet uppträdande
bondeståndet; och detta torde ännu mer blifva hän-
delsen vid instundande riksmöte. Detta skall rege-
ringen tvifvelsutan betänka; ty om bondeståndet
framstår och förklarar att det utgör nationen, så
torde det möta mindre svårighet och motstånd, än
dat franska tredje ståndet erfor 4789 vid sin för-
klaring af enahanda art. Men sådana utomordent-
liga steg behöfvas icke; ty Konungen känner szker-
nas tillstånd i landet allt för väl. Ni ser af denna
skildring, att en konseljförändring under närvarande
omständigheter är detsamma som en total system-
förändring; och hvarje tecken till en sådan bör så-
ledes tagas ad notam.
nn NEN
— Schweiziska kriget och Fransmännens ko-
nung. En korrespondent till Engelska tidningen
The Thimes berättar följande rätt kuriösa anekdot
rörande Frankrikes roll i de nuvarande Schweiziska
PE —. 4 dr oas HÄ haggam xo)