VELSER TILL RIKETS STÄNDER, aflemnade till ständerna den 27 November. j 4) K. M. föreslår antagande af de af lagbetedningen uppgjorda och af högsta domstolen granskade, samt af rikets ständer vid förra riksdagen till sina hufvudgrunder gillade förslag till 4:o ny strafflag, med samma af K. M. be-l slutade afvikelser från lagberedningens förslag, hvilka statsrådsprotokoilet för; den 19 December 1844 utvisar; 2:o lag om verkställighet af fängelsestraff, med samma förändringar i lagberedningens förslag, hvilka K. M. den 49 Dec. 1844 beslutat, enligt statsrådsprotokollet för sistnämnde dag, och med den ytterligare ändring, att i 4 kap. 28 G, efter orden styresman öfver straffinrättning förordnas af konungenp, tillägges: eller efter thy konungen härom bestämmer; och derförutan af förslag till 3:0 förordning om nya strafflagens införandel och hvad i afseende derå iakttagas skall, sådan denna författning, enligt statsrådsprotokollet denna dag, af K. M. blifvit godkänd. 2) Med afseende på enskilda banker föreslår K. M. antagande af följande lagbestämmelser: 4. Den som genom förordningen den 153 Juni 1800, för skuldfordran i allmänhet bestämda preskriptionstid af 40 år ege ej rum i afseende på enskild banks tryckta eller grave-! rade förbindelser, ej heller skall bevakning deraf enligt konkurslagen erfordras, i händelse banken råkar i konkurstillstånd, eller i anledning af årsstämning, som, vid blagets upplösande, må utfärdas å dess öfriga borgenärer. 2. När bankbolag, hvarom nu sagdt är, utan konkurs upplöses, äfvensom derest bolaget råkat i konkurstillstånd, vill konurgen, uppål anmälan kärom, genom allmän kungörelse, förelägga en hvar, som innehar bankens förbindelse af den i 4 8 omförmälta beskaffenhet, att, vid förlust af all betalningsrätt, inom två år från kungörelsens datum, förbindelsen, när bolaget utan konkurs upplöses, fö:ete till infri-! ande i banken, men, om åter banken råkat i konkurstillstånd, och betalning således ej genast ske kan, till bokföring och erhållande kostnadsfritt påskrift derom, uppvisa för den eller dem, rätten, der konkursmålet är anhängigt, i sådant afseende förordnar. MNämnde kungörelse bör minst två gånger under hvartdera af dessa år från predikstolarna i riket uppläsas. 3. Till följd häraf kommer, i händelse af bankens konkurs, med utdelning till de borgenärer, som ej ega förmånsrätt, alt anstå intilldess berörde två år förflutit. S 4. Bolaget är uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den stad, der bankens hufvudkontor är beläget. Fråga om afträdande af bolagets egendom till konkurs, eller om årsstämning å dess borgenirer, skall ock, uberoende af bolagsmännens stånd och hemvist, tillkomma rådstufvurätten i samma stad. 3) På de i dess proposition anförda grunder föreslår K. M., att, med upphäfvande af hvad förlagslån och förlagsfordringars intecknande -och betaningsrätt nu är genom särskilda författningar stadzgadt, samt med ändring af handelsbalkens 47. kap. 7. N sista punkten, dels så vidt förlagsfordran derigenom tillerkännes förmånsrätt utan inteckning, dels ock hvad angår den fråga, uti hvilket gods förmånsrätten skall gälla, förordnadt varder, som följer. 4. Gifver någon förlag i penningar eller varor, alt anlägga eller drifva bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan inrättning till beredande eller förädling af råa ämnen, ege förlagsman låta förlaget intecknas, på landet hos häradsrätt och i stad hos rådstufvurätt, inom hvars domvärjo bruket, fabriken, verkstaden eller inrättningen anlägges eller finnes, och pjute. sedan, i den ordning sista punkten af 7. i 47. kap. H. B. bestämmer, förmånsrätt i det som tillverkadt är, samt i de för tillverkningen nödiga råa ämnen, i fordringar hos arbetare eller andra, för sådana förskott i penningar eller varor, som till brukets, fabrikens, verkstadens eller inrättningensdrift lemnade blifvit, så ock i all den lösegendom, Vire sig redskap, dragare, eller annat, som tilffbru fabriken. verkstaden eller inrättningen hörer. Då i stad rådstufvurätt icke finnes, vare häradsrätt behörig, att inteckning meddela. 2. Hvar som lemnar hafseller saltsjöfiskare förlag till fiskets idkande, ege ock låta det inteckna vid häradsrätten eller rådstufvurätten i orten, der fiskaren har sitt hemvist, och njute sedan förmånsrätt i fiskarens fångst, fartyg och fiskredskap, under iakttagande af den ordning ibland borgenärer, som med det i 4 åberopade lagrum instämmer. 3. Är förlagsinteckning gifven för fleres fordringar och räcker ej godset till för alla, hafve den, som äldre inteckning eger, företräde. Inteckningar, gifne vid samma ting å landet, hafva lika rätt. Om inteckningar å en ridstufvudag vare lag samma. 4. Ej må förlagsinteckning gifvas utan för visst öfverenskommet belopp i penningar eller varor, eller utan skriftlig, genöm vittnen styrkt eller ock inför rätta af låntagaren erkänd handling, deruti så väl försträckningens egenskap af förlag för viss uppgifven inrättning och, när detta lemnas till något af de i 4 nämnde ändamål, jemväl stället för inrättningen upptages, som ock låntagaren medgifvet, att sådan inteckning tagas får. Handlingen skall i hufvudskrift till rätten ingifvas, samt der cffentligen uppläsas, i rättens protokoll införas och med påskrift om inteckningen förses. A landet må förlagsinteckning ej sökas utom vid lagtima ting. 5 5. Inteckningen skall förnyas inom tio år, sedan den beviljades, och ytterligare inom tio år efter hvarje förnyelse: njute dock fordrings