VELSER TILL RIKETS STÄNDER,
aflemnade till ständerna den 27 November.
j
4) K. M. föreslår antagande af de af lagbe-
tedningen uppgjorda och af högsta domstolen
granskade, samt af rikets ständer vid förra
riksdagen till sina hufvudgrunder gillade för-
slag till
4:o ny strafflag, med samma af K. M. be-l
slutade afvikelser från lagberedningens förslag,
hvilka statsrådsprotokoilet för; den 19 Decem-
ber 1844 utvisar;
2:o lag om verkställighet af fängelsestraff,
med samma förändringar i lagberedningens för-
slag, hvilka K. M. den 49 Dec. 1844 beslutat,
enligt statsrådsprotokollet för sistnämnde dag,
och med den ytterligare ändring, att i 4 kap.
28 G, efter orden
styresman öfver straffinrättning förordnas af
konungenp, tillägges: eller efter thy konun-
gen härom bestämmer;
och derförutan af förslag till
3:0 förordning om nya strafflagens införandel
och hvad i afseende derå iakttagas skall, sådan
denna författning, enligt statsrådsprotokollet den-
na dag, af K. M. blifvit godkänd.
2) Med afseende på enskilda banker föreslår
K. M. antagande af följande lagbestämmelser:
4. Den som genom förordningen den 153
Juni 1800, för skuldfordran i allmänhet be-
stämda preskriptionstid af 40 år ege ej rum i
afseende på enskild banks tryckta eller grave-!
rade förbindelser, ej heller skall bevakning deraf
enligt konkurslagen erfordras, i händelse ban-
ken råkar i konkurstillstånd, eller i anledning
af årsstämning, som, vid blagets upplösande,
må utfärdas å dess öfriga borgenärer.
2. När bankbolag, hvarom nu sagdt är,
utan konkurs upplöses, äfvensom derest bolaget
råkat i konkurstillstånd, vill konurgen, uppål
anmälan kärom, genom allmän kungörelse, fö-
relägga en hvar, som innehar bankens förbin-
delse af den i 4 8 omförmälta beskaffenhet,
att, vid förlust af all betalningsrätt, inom två
år från kungörelsens datum, förbindelsen, när
bolaget utan konkurs upplöses, fö:ete till infri-!
ande i banken, men, om åter banken råkat i
konkurstillstånd, och betalning således ej genast
ske kan, till bokföring och erhållande kostnads-
fritt påskrift derom, uppvisa för den eller dem,
rätten, der konkursmålet är anhängigt, i sådant
afseende förordnar. MNämnde kungörelse bör
minst två gånger under hvartdera af dessa år
från predikstolarna i riket uppläsas.
3. Till följd häraf kommer, i händelse af
bankens konkurs, med utdelning till de borge-
närer, som ej ega förmånsrätt, alt anstå intill-
dess berörde två år förflutit.
S 4. Bolaget är uti de mål, för hvilka ej an-
norlunda genom lag stadgas, lydande under all-
män underrätt i den stad, der bankens hufvud-
kontor är beläget.
Fråga om afträdande af bolagets egendom till
konkurs, eller om årsstämning å dess borgeni-
rer, skall ock, uberoende af bolagsmännens stånd
och hemvist, tillkomma rådstufvurätten i sam-
ma stad. -
3) På de i dess proposition anförda grunder
föreslår K. M., att, med upphäfvande af hvad
förlagslån och förlagsfordringars intecknande
-och betaningsrätt nu är genom särskilda för-
fattningar stadzgadt, samt med ändring af han-
delsbalkens 47. kap. 7. N sista punkten, dels
så vidt förlagsfordran derigenom tillerkännes
förmånsrätt utan inteckning, dels ock hvad an-
går den fråga, uti hvilket gods förmånsrätten
skall gälla, förordnadt varder, som följer.
4. Gifver någon förlag i penningar eller
varor, alt anlägga eller drifva bergsbruk, fa-
brik, verkstad eller annan inrättning till bere-
dande eller förädling af råa ämnen, ege förlags-
man låta förlaget intecknas, på landet hos hä-
radsrätt och i stad hos rådstufvurätt, inom
hvars domvärjo bruket, fabriken, verkstaden
eller inrättningen anlägges eller finnes, och
pjute. sedan, i den ordning sista punkten af 7.
i 47. kap. H. B. bestämmer, förmånsrätt i
det som tillverkadt är, samt i de för tillverk-
ningen nödiga råa ämnen, i fordringar hos ar-
betare eller andra, för sådana förskott i pen-
ningar eller varor, som till brukets, fabrikens,
verkstadens eller inrättningens- drift lemnade
blifvit, så ock i all den lösegendom, Vire sig
redskap, dragare, eller annat, som tilffbru
fabriken. verkstaden eller inrättningen hörer.
Då i stad rådstufvurätt icke finnes, vare härads-
rätt behörig, att inteckning meddela.
2. Hvar som lemnar hafs- eller saltsjö-
fiskare förlag till fiskets idkande, ege ock låta
det inteckna vid häradsrätten eller rådstufvu-
rätten i orten, der fiskaren har sitt hemvist,
och njute sedan förmånsrätt i fiskarens fångst,
fartyg och fiskredskap, under iakttagande af
den ordning ibland borgenärer, som med det i
4 åberopade lagrum instämmer.
3. Är förlagsinteckning gifven för fleres
fordringar och räcker ej godset till för alla,
hafve den, som äldre inteckning eger, företräde.
Inteckningar, gifne vid samma ting å landet,
hafva lika rätt. Om inteckningar å en rid-
stufvudag vare lag samma.
4. Ej må förlagsinteckning gifvas utan för
visst öfverenskommet belopp i penningar eller
varor, eller utan skriftlig, genöm vittnen styrkt
eller ock inför rätta af låntagaren erkänd hand-
ling, deruti så väl försträckningens egenskap af
förlag för viss uppgifven inrättning och, när
detta lemnas till något af de i 4 nämnde
ändamål, jemväl stället för inrättningen uppta-
ges, som ock låntagaren medgifvet, att sådan
inteckning tagas får. Handlingen skall i huf-
vudskrift till rätten ingifvas, samt der cffentli-
gen uppläsas, i rättens protokoll införas och
med påskrift om inteckningen förses. A landet
må förlagsinteckning ej sökas utom vid lagtima
ting.
5 5. Inteckningen skall förnyas inom tio år,
sedan den beviljades, och ytterligare inom tio
år efter hvarje förnyelse: njute dock fordrings-