Avrault, som beklagar deita förfarande, bade
den anklagade för alltid ett band på sig, och
kunde aldrig vinna fullkomlig frisägelse. Der
var således ett verkligt förnekande af rättvisa,
men detta hafva likväl lagstiftarne af år 1670
kallat un sage temperament!
Utslaget lästes af protokollisten i närvaro af
referenten och den anklagade, den sednare på
knä; verkställigheten borde ske samma dag som
domen afkunnades. I landsorten lemnade så-
dant icke rum för benådning. Först år 4788
förklarades; genom ett edikt, att en månads
uppskof skulle ega rum emellan dom och verk-
ställighet. :
En lärd kriminalist, som betraktat 4670 års
lag frin szmma synpunkt som vi, yttrar sig
derom: Denna lagstiftning, som är till fullo
väpnad mot brottet, full af försåt och plågor
för den anklagade, synes icke förutsätta hvar-
ken räitigheter hos den anklagade eller någon
skiln:d emellan den anklagade och en brottslig.
Den dödar all enskild rätt, till förmån för
samhällsintresset; den saknar de första vilkoren
för mensklighet och rättvisan M,
Några märkvärdiga processer.
Den allmänna rösten, det allmänna skriket,
höjde sig under inverkningarne af 4670 års lag.
vid uislag som föllo uti några mål med be-
dröflig narmonkunnighbet, och hvilka utslag be-
traktades såsom fullkomliga misstag, uppkomna
utaf lagstiftningens felaktiga besk:ffenhet.
Hvilken i hela Europa har icke hört omta-
las Csias och Sirvens prcceesser? chevalier La-
barrcs och Lallis? de tre råbrikade, hvilkas död
sedermera så vältaligt blef hämnad genom pre-
sidenten Dupaty?
Jag har genomgått dessa rättegångar, jag har
granskat dera med samma noggrannhet som om
målet nu skolat föredragas; ingen enda ibland
dem skulle undgå att kasseras; men alla hafva
likväl slutat med dödsstrsff och qvalulla be-
straffaingar.
Kan man, med allt detta, förundra sig öfver
det svar, som den modige advokaten Loyseau
de Moleon gaf baron Grimm? Den sednare.
frågade hvarföre den förre icke tryckt utsla-
gen, för att låta dem åtfölja sina försvarstal:
För att skona dorrarnep.
Skriftställares invändningar.
Författarne i adertonde seklet öfvade sig med
alt granska utslagen, cch gingo tillbaka från
verkningarna till orsakerna, hvarigenom de snart
komma till öfvertygelsen om sjelfva lagstiftnin-
gens felaktighet, och bemädade sig att visa
dessa och de missbruk densamma åtföljde.
Litteratörer af alla slag, filosofer, embetsmän
och rättslärde verkade samfäldt och med brin-
nande nit på denna väg. 2)
Filosofernal Om man också förebrår flera
ibland dem att vara materialister och utan tro
— deri förenar jag mig med deras anklagare —
men i andra:afseenden miste man göra dem
rättvisa; vi måste bekänna, att de varmt och
ädelt återeröfrat förgäten menniskorätt och för-
nuftets rätt, alt de med mod och framgång be-
kämpst fanatismen och ofördragsamheten, och
att frihet-och rätivisa i dem funnit ädl2 försva-
rare, förnuftet hugstora målsmän.
Ibland de författare, hvilkas arbeten på den
tiden mest uppmärksar mades, voro Voltaire,
Beccaria, Fi!angieri, Lacretelle d. ä., Letrosne,
Brissot de Varville, Philippon de la Madelaine,
Servean, Vermeil, Tourei!l, Bernardi m. fl.
Flera akademier och andra lärda samfund, i
Bern, Mantua, Metz, Chslons, gåfvo till pris-
ämne förslag till reform af brottmålslagen, eller
åtminstone vissa dithörande frågor 2).
Revolutionen 1789. Stora principer
proklamerade.
Alla här uppräknade skrifter, alla dessa rö-
ster yrkade på förändring. Allmänna öfverty-
gelsen klagade öfver missbruken.
Så stodo sakerna då man sammankallade les
Notables. Ludvig XVI:s första ord till denna
församling voro; Civil- och kriminalrätt skola
båda reformeras,?). Redan genom förklarin-
gen af den 20 Aug. 4780 och ediktet af den
4 Maj 1788 hade nämnde konung gifvit lin-
dring åt den hårdhet, som eljest låg i krimi-
nalprosessen. Men dessa blödiga försök mot-
svarade på långt när icke de allmänna fordrin-
garne, cch när det blef fråga om att samman-
kalla generalstaterna, utvisade alla fullmakter
uppdrag åt representanterna att begära reform
af brottmålslagen.
Bland dessa fullmakter utmärkte sig prester-
nas genom kraftfullhet. Helt annorlunda än
presterskapet i tolfte seklet, som infört pinliga
förhör och hemliga ransakningar, begärde pre-
!) Presidenten de Harlay uttryckte ganska kort allt
hvad man kunde vänta af ett sådant rättegångs-
sätt: Om jag blefve anklagad för att hafva stu-
lit tornen på Nötre Dames kyrka, skulle jag skynd-
sammast fly eller hålla mig undan.
2) Avrault hade redan i sextonde seklet, och ILoy-
seau i det sjuttonde, hvardera för sin tid, visat
brottmålslagstiftningens misstag, liksom i sednare
tider Dupaty och Servan.
3) Uti en bland täflingarne — den i Metz — erhöll
Robespierre priset; der håller han ett praktfullt
loftal öfver Ludvig XVI. Sjelfva Marat, den blod-
törstige Marat, har också utgifvit en Plan de le-
gislation criminel!e, 4790, 8:0o. Der utfar han
med häftighet emot straffens grymhet!... Ett ka-
pitel i denna afhandlipg handlar om förräderi och
hr RA