Maurice: Medborgare Rocher, låt -medborgarinnan sjelf tala. Rocher: Du har inte ordet... (Till generalen) Säg honom, att han inte har ordet, medborgare. Generalen: Hustru Tison, säg hvari komplotten bestod. Hustru Tison: Komplotten? Rocher: Ja, komplotten med nejlikan... du, vet ju? : I Hustru Tison: Ja, ja, komplotten med nejlikan ..-. Generalen: Vidarel... Maurice: Medborgare general, du ser ju att den arma qvinnan är halft vansinnig, och att, fastän hon suffleras af den förträffMige patrioten Rocher, så har hon alltför lite reda på saken ... jag skall upplysa den allt hvad jag kan. Rocher. Medborgare, general, befall landsförrädaren att tiga.,.; du har inte ordet, Girondist! Generalen (till Rocher): Tig!... Medborgare Maurice Linday, berätta Hvad du vet. Mawrice: Allt hvad -jag kan upplysa, general, är, att jag nyss här på stället köpte en bukett: af en blomsterhandlerska och gaf den åt medborgarinnan Dixmer.:. Hon. lemnade den sedan åt drottningen; nejlikan har troligtvis fallit ur buketten; när medborgarinnan gick upp i tornet. Generalen: Åt drottningen! Det är då tröligt, att äfven de andra nejlikorna innehöllo dylika, biljetter? Maurice; Ja, det är ganska sannolikt) riödborgare general; men jag är öfvertygad, att medborgarinnan Dixmer var ett oskyldigt verktyg i kömplötten: Generalen: I komplotten! Här fanns då verkligeh en komplott ? . 4 : Maurice: Utan allt tvifvel, general; brefvets innebåll tycks vittna derom.