Maurice: Medborgare Rocher, låt -medborga-
rinnan sjelf tala.
Rocher: Du har inte ordet... (Till genera-
len) Säg honom, att han inte har ordet, med-
borgare.
Generalen: Hustru Tison, säg hvari komplot-
ten bestod.
Hustru Tison: Komplotten?
Rocher: Ja, komplotten med nejlikan... du,
vet ju? : I
Hustru Tison: Ja, ja, komplotten med nej-
likan ..-.
Generalen: Vidarel...
Maurice: Medborgare general, du ser ju att
den arma qvinnan är halft vansinnig, och att,
fastän hon suffleras af den förträffMige patrioten
Rocher, så har hon alltför lite reda på saken ...
jag skall upplysa den allt hvad jag kan.
Rocher. Medborgare, general, befall landsför-
rädaren att tiga.,.; du har inte ordet, Girondist!
Generalen (till Rocher): Tig!... Medborgare
Maurice Linday, berätta Hvad du vet.
Mawrice: Allt hvad -jag kan upplysa, gene-
ral, är, att jag nyss här på stället köpte en bu-
kett: af en blomsterhandlerska och gaf den åt
medborgarinnan Dixmer.:. Hon. lemnade den
sedan åt drottningen; nejlikan har troligtvis
fallit ur buketten; när medborgarinnan gick
upp i tornet. -
Generalen: Åt drottningen! Det är då trö-
ligt, att äfven de andra nejlikorna innehöllo dy-
lika, biljetter?
Maurice; Ja, det är ganska sannolikt) riöd-
borgare general; men jag är öfvertygad, att
medborgarinnan Dixmer var ett oskyldigt verk-
tyg i kömplötten:
Generalen: I komplotten! Här fanns då verk-
ligeh en komplott ? . 4 :
Maurice: Utan allt tvifvel, general; brefvets
innebåll tycks vittna derom.