Genevieve: Mins ni då inte hur han beskref det fruntimmer, han sökte få reda på? Dixmer: Ah, du lyssnade således ..Genevieve: Var inte ögonblicket nog vigtigt, att kunna berättiga mig dertill? Dixmer: Det är bra! Genevidve: För öfrigt kan ju inte slumpen, som han nu åberopat, hädanefter bli honom en förevändning, och jag hoppas, han är nog grannlaga att inte mer infinna sig här. Dizxmer: Tvärtom, min fru, han måste komma tillbaka. Hörde ni inte hans namn? 4 Genevieve: Maurice Linday. ZDicmer: Och hans yrke? E Genevieve: Töjtnant vid borgargardet och municipalembetsman. Dizxmer: Ja, Municipalembetsman — det vill säga vakthafvande inne i sjelfva Tempeltornet, der drottningen sitter fången. Genevieve: Nå väl? Dixmer: Nå väl! Ni, som känner alla våra hemliga planer, som vet, att jag nu i dag köpt ett i närheten af Tempeltornet beläget hus, hvars källare skola utvidgas i den riktning, att de kunna bana oss väg till drottningen, inser ni inte, att bekantskapen med Maurice Linday var en skickelse af Försynen, ett underverk? Genevieve; Ett underverk! : Dixmer: Ja, var det inte ett underverk, att en ung, tapper, sjelfuppoffrande man, i samma ögonblick patrullen i går arresterade er, kom och ryckte er ur era förföljares händer? Genevieve: Jag svär vid allt hvad heligt är, att jag i går såg herr Maurice för första gången, och i afton för den andra.