Genevieve: Mins ni då inte hur han beskref
det fruntimmer, han sökte få reda på?
Dixmer: Ah, du lyssnade således ..-
Genevieve: Var inte ögonblicket nog vigtigt,
att kunna berättiga mig dertill?
Dixmer: Det är bra!
Genevidve: För öfrigt kan ju inte slumpen,
som han nu åberopat, hädanefter bli honom en
förevändning, och jag hoppas, han är nog grann-
laga att inte mer infinna sig här.
Dizxmer: Tvärtom, min fru, han måste kom-
ma tillbaka. Hörde ni inte hans namn?
4 Genevieve: Maurice Linday.
ZDicmer: Och hans yrke?
E Genevieve: Töjtnant vid borgargardet och mu-
nicipalembetsman.
Dizxmer: Ja, Municipalembetsman — det vill
säga vakthafvande inne i sjelfva Tempeltornet,
der drottningen sitter fången.
Genevieve: Nå väl?
Dixmer: Nå väl! Ni, som känner alla våra
hemliga planer, som vet, att jag nu i dag köpt
ett i närheten af Tempeltornet beläget hus,
hvars källare skola utvidgas i den riktning, att
de kunna bana oss väg till drottningen, inser
ni inte, att bekantskapen med Maurice Linday
var en skickelse af Försynen, ett underverk?
Genevieve; Ett underverk! :
Dixmer: Ja, var det inte ett underverk, att
en ung, tapper, sjelfuppoffrande man, i samma
ögonblick patrullen i går arresterade er, kom
och ryckte er ur era förföljares händer?
Genevieve: Jag svär vid allt hvad heligt är,
att jag i går såg herr Maurice för första gån-
gen, och i afton för den andra.