REVY AF TIDNINGARNA. Jönköpingsbladet innehåller en ganska kuriös uppgift om kr biskop Heurlir, att han låter kyrkoherderne i stiftet betala hans underhåll vid riksd gen, En sådan egennytta skulle man ej suppon ra hos ssmma biskop, som nyss höll en så vacker riksdagspredikan, synnerligen som saken är af dena natur, att den, om uppgifterna äro g:undade, kn-ppt nog k:n undgå laglig beifran. Se bör et utdr:g af Jönköpiogsbladets artikel: Såsom bekant är, stadgar Riksdagsordningen, att alla riksdagsmän skola njuta underhåll och resekostnad af dem, som äro berättigade att välja; hvaremot den, som till följd af börd eller embete utöfvar riksdagsmannarätt, måste sjelf bekosta sin resekostnad och sitt underhåll å riksdagsorten. Biskop Heurlin, som hörer till den sednare kategorien, synes likväl hafva funnit detta stadgande nå got besvärande; och hans trogna underherdar öfver den Småländska getahjorden hafva derföre skyndat att förekomma hans pia desideria, hvilka i osynlig måtto blifvit, naturligtvis i andanom, för de goda underherdarna uppenbarade. Stiftets kyrkoherdar beslöto derföre genom sina vid valakternas öppnande i domkapitlet närvarande ombud att erbjuda biskop Heurlin samma resekostnadsersättning och samma underhåll, som de valda kyrhboherdarna få uppbära; och biskopen var serdeles belåten med det liberala och det kloka anbudet, hvilket han förklarade sig med tacksamhet vilja antaga. Förargligt noz, hade likväl ombuden från Westbo och Wista kontrakter icke fått något dylikt uppdrag, vare sig nu deraf, att kyrkoherdarna i dessa kontrakter icke blifvit delaktiga af anden, eller deraf, att de tyckt sig kunna bättre använda ullen af sin hjord, än till vinterpels åt hans högvördighet biskoper. Icke desto mindre blefvo äfven dessa ombud, då de i domkapitlet fingo höra de andra kyrkoherdarnas fromma nit, af gifmildhetetens anda så uppiggade, att de förklarade sig kunna, i enlighet med en gammal känd sats, antaga sina hufvud