Maurice: Ah, det var en förträfflig ide. Lorin: Att ha ett fönster på menniskohjertat? Maurice: Nej, men att slå upp en lista på husen, öfver deras innevånare. Lorin: Ja, tycker du inte det? Jag för min del tror, att denna åtgärd skall skaffa oss reda på minst femhundra aristokrater. (Trumman höres.) Maurice: Hvad är det? Lorin: Det är kommunalrådets förordning, som nu trummas ut. Maurice: Godt! (Går några steg.) Lorin: Hvart går du? Maurice: Först att klä mig. Lorin: Och sedan? Maurice: Sedan går jag i sektionen. Lorin: Jag kastar mig på din soffa, för att sofva en stund; ty jag har vakat nästan hela natten, i anseende till den fördömda patrulien. Blir det någon ordentlig batalj, så kom och hämta mig. Blir det bara ett litet tumult, så låt mig sofva i ro. Maurice: Godt, godt! NIONDE SCENEN. DE FÖRRE. ARISTIDES. Aristides (inkommer; sakta till Maurice): Medborgare Mauricel Maurice (sakta): Hvad är det? des: Nu såg jag honom åter igen. Maurice: Hvem då? Aristides: Den der brefbäraren. Maurice: Hvar är han? Aristides: Jag skickade min lilla gosse efter honom. Maurice (ropar): Agåsilas! (Agösilas inkommer.) Gif mig min mössa. ÅAgåesilas (gifver honom mössan): Se här, medborgare! Maurice: Min grundlag! Agesilas (lemnar honom en tjock käpp): Här är grundlagen. Lorin: Hvarthän så hastigt? 7 Maurice: Bry dig inte om den saken dul Lorin, du äger att befalla här. Vill du spisa middag, så säg åt Agåsilas. Adjö! adjö! (Sakta till Aristides): Åt hvad håll gick han? 4