Maurice: Ah, det var en förträfflig ide.
Lorin: Att ha ett fönster på menniskohjertat?
Maurice: Nej, men att slå upp en lista på
husen, öfver deras innevånare.
Lorin: Ja, tycker du inte det? Jag för min
del tror, att denna åtgärd skall skaffa oss reda
på minst femhundra aristokrater.
(Trumman höres.)
Maurice: Hvad är det?
Lorin: Det är kommunalrådets förordning,
som nu trummas ut.
Maurice: Godt! (Går några steg.)
Lorin: Hvart går du?
Maurice: Först att klä mig.
Lorin: Och sedan?
Maurice: Sedan går jag i sektionen.
Lorin: Jag kastar mig på din soffa, för att
sofva en stund; ty jag har vakat nästan hela
natten, i anseende till den fördömda patrulien.
Blir det någon ordentlig batalj, så kom och
hämta mig. Blir det bara ett litet tumult, så
låt mig sofva i ro.
Maurice: Godt, godt!
NIONDE SCENEN.
DE FÖRRE. ARISTIDES.
Aristides (inkommer; sakta till Maurice):
Medborgare Mauricel
Maurice (sakta): Hvad är det?
des: Nu såg jag honom åter igen.
Maurice: Hvem då? -
Aristides: Den der brefbäraren.
Maurice: Hvar är han?
Aristides: Jag skickade min lilla gosse efter
honom.
Maurice (ropar): Agåsilas! (Agösilas inkom-
mer.) Gif mig min mössa.
ÅAgåesilas (gifver honom mössan): Se här, med-
borgare!
Maurice: Min grundlag!
Agesilas (lemnar honom en tjock käpp): Här
är grundlagen.
Lorin: Hvarthän så hastigt?
7 Maurice: Bry dig inte om den saken dul
Lorin, du äger att befalla här. Vill du spisa
middag, så säg åt Agåsilas. Adjö! adjö! (Sakta
till Aristides): Åt hvad håll gick han?
4