REVY AF TIDNINGARNA. Uti Dagligt Aliehanda för i dag läser man en landsortsrevy med signaturen S. underteknad, hvari bland annat förekommer följande märkvärdiga ställe : En sann och verksam liberalism uppstår sannolikt icke i Sverige förr än de konservative vunnit en ny och stor seger, som upptröttar aHa liberala frasmakare, så att de draga sig undan och lemna stridsfältet att intagas af personer, som förena insigter med mod och — oegennytta. Vi sperrade upp ögonen när vi sågo detta i Dagligt Allehanda. Hvad kan meningen vara med denna önskan om en stor seger åt de konservativa? Är det vid denna riksdagen som Allehandas S. vill att den skall gå i fullbordan? och hvilka äro sedan alla de liberala frasmakarne som S. vill ,upptrötta? kan man ej få veta dem till namnet? till hvilken klass hör hr S. sjelf i detta hänseende? hvilka äro de insigtsfulle, modige och oegennyttige som i motsats dertill skola intaga det öfvergifna stridsfältet, hvarpå de, att döma efter revyaren i Alleh., icke nu befinna sig, o. s. v. Allt detta är ett så intressant kapitel, att vi nära nog besvärje Allehanda att återkomma härtill som det heter, hvilket också torde möta så mycket mindre svårighet, som revyaren icke lärer se något hellre, än att han får ett tillfälle att expektorera sig. — Fastän den bekante professor P., af en orsak som han sjelf ej rår för, icke innehar konsten att frafva, så kan han så mycket bättre en annan konst, nämligen att ljuga som en häst trafvar,. I dag och i går hafva nämligen i Tiden förekommit ett par artiklar om Schweiz, så fulla af vrängda framställningar, att om de icke äro selbstgemacht, så hafva de åtminstone efter all. sannolikhet blifvit insända från någon af hr P:s argaste jesuitvänner i Schweiz. Vi skola vid första tillfälle taga åtminstone slutet af denna artikel i närmare betraktande. — Svenska Minerva, som byggt stora kombinationer på den omständigheten att både talmansplatsen och vice talmansplatsen i Bondeståndet skola varit erbjudna åt br Strindlund, försäkrar i dag sina läsare, i anlednirg af det tvifvel, som uppkastats om sanningen häraf, att hon har uppgiften från sådana källor, att de (läsarne) på sanningsenligheten deraf kunna fullt förlita sinv. Detta är minsann inte dåligt; men står ändå i en besynnerlig kontrast med den omständigheten, att hr Strindlund sjelf förklarat till flera personer, som frågat honom derom, att han aldrig haft anbud om någotdera, äfvensom att den historia, som Minerva uppdukat, icke på något sätt kommit från honom. Det återstår nu att få höra af Minerva, om icke merberörde anbud kan hafva ägt rum hr Strindlund ovetande! — Minerva talar i dag äfven om förra riksdagens koalition i Bondeståndet, och finner deri icke en sådan koalition, som 4840 års, hvilket påminner om framl. lagman G:s svar till en bonde, som kom att rådfråga honom i ett rättegångsmål: mnej, min vän! jag är icke en sådan lagman, jag Sv. Minerva är derföre långt ifrån att klandra den förstnämnda koalitionen, utan finner exemplet tvärtom berömvärdt och värdigt att följas i de andra Stånden, nemligen såsom ett medel till förening. Endast ide,, heter det, som vilja uppröra vattnet, för att så mycket säkrare kunna svänga