REVY AF TIDNINGARNA.
Uti Dagligt Aliehanda för i dag läser man
en landsortsrevy med signaturen S. undertek-
nad, hvari bland annat förekommer följande
märkvärdiga ställe :
En sann och verksam liberalism uppstår san-
nolikt icke i Sverige förr än de konservative
vunnit en ny och stor seger, som upptröttar
aHa liberala frasmakare, så att de draga sig un-
dan och lemna stridsfältet att intagas af perso-
ner, som förena insigter med mod och — oe-
gennytta.
Vi sperrade upp ögonen när vi sågo detta i
Dagligt Allehanda. Hvad kan meningen vara
med denna önskan om en stor seger åt de kon-
servativa? Är det vid denna riksdagen som
Allehandas S. vill att den skall gå i fullbor-
dan? och hvilka äro sedan alla de liberala
frasmakarne som S. vill ,upptrötta? kan man
ej få veta dem till namnet? till hvilken klass
hör hr S. sjelf i detta hänseende? hvilka äro
de insigtsfulle, modige och oegennyttige som i
motsats dertill skola intaga det öfvergifna strids-
fältet, hvarpå de, att döma efter revyaren i Alleh.,
icke nu befinna sig, o. s. v. Allt detta är ett
så intressant kapitel, att vi nära nog besvärje
Allehanda att återkomma härtill som det he-
ter, hvilket också torde möta så mycket mindre
svårighet, som revyaren icke lärer se något
hellre, än att han får ett tillfälle att expekto-
rera sig.
— Fastän den bekante professor P., af en
orsak som han sjelf ej rår för, icke innehar
konsten att frafva, så kan han så mycket bättre
en annan konst, nämligen att ljuga som en
häst trafvar,. I dag och i går hafva nämligen
i Tiden förekommit ett par artiklar om Schweiz,
så fulla af vrängda framställningar, att om de
icke äro selbstgemacht, så hafva de åtminstone
efter all. sannolikhet blifvit insända från någon
af hr P:s argaste jesuitvänner i Schweiz. Vi
skola vid första tillfälle taga åtminstone slutet
af denna artikel i närmare betraktande.
— Svenska Minerva, som byggt stora kom-
binationer på den omständigheten att både tal-
mansplatsen och vice talmansplatsen i Bonde-
ståndet skola varit erbjudna åt br Strindlund,
försäkrar i dag sina läsare, i anlednirg af det
tvifvel, som uppkastats om sanningen häraf,
att hon har uppgiften från sådana källor, att
de (läsarne) på sanningsenligheten deraf kun-
na fullt förlita sinv. Detta är minsann inte
dåligt; men står ändå i en besynnerlig kontrast
med den omständigheten, att hr Strindlund
sjelf förklarat till flera personer, som frågat
honom derom, att han aldrig haft anbud om
någotdera, äfvensom att den historia, som Mi-
nerva uppdukat, icke på något sätt kommit
från honom. Det återstår nu att få höra af
Minerva, om icke merberörde anbud kan hafva
ägt rum hr Strindlund ovetande!
— Minerva talar i dag äfven om förra riks-
dagens koalition i Bondeståndet, och finner deri
icke en sådan koalition, som 4840 års, hvilket
påminner om framl. lagman G:s svar till en
bonde, som kom att rådfråga honom i ett rät-
tegångsmål: mnej, min vän! jag är icke en så-
dan lagman, jag Sv. Minerva är derföre
långt ifrån att klandra den förstnämnda koa-
litionen, utan finner exemplet tvärtom beröm-
värdt och värdigt att följas i de andra Stån-
den, nemligen såsom ett medel till förening.
Endast ide,, heter det, som vilja uppröra vatt-
net, för att så mycket säkrare kunna svänga