Moniteur de Gand, i tjenst hos fäderna i Luzern
och Freiburg ).
Vi tro verkligen, att det icke är med särde-
les god smak, som Journal des Debats öfver-
lemnar sig åt dessa deklamationer till jesuiter-
nas förmån. Det igenfinnes i tonen och våld-
samheten af dess språk kanhända lika mycket
missnöje med honom sjelf och dåligt lynne mot
dem, hvilkas språkrör ban måste vara, som
egentlig harm emot den Schweiziska republiken.
Men han är organ för passioner af en alldeles
särskild na!ur, som vi skole närmare påpeka;
och dessa passioner äro så häftiga, att de stän-
digt kalla hans nit för liknöjdhet och hans vre-
de för moderation.
Minne det icke i sjelfva verket finnes i våra
Ministrars tänkesätt angående Schweiz någonting,
som är ett undantag, någonting alldeles särskildt,
som gör, alt de ända till denna grad glömt emot
en oberoende naboregering all anständighet, all
respekt för folträtten, allt hof och sundt för-
nuft? Det är verkligen första gången vi min-
nas, att en regering sjelf låter skymfa en annan,
hos hvilken den håller sändebud; b soldar det
inbördes kriget, medan den säger sig upprätt-
hålla freden; inblandar sig till fördel för ena
partiet och icke återkallar envoygen hos det
andra; insmugglar vapen åt en i uppresning va-
rande befolkning, och likväl underhåller offici-
ella förbindelser med den myndighet, mot hvil-
ken resningen skett. Ett sådant uppförande grän-
sar till vansinne. :
Men det är sannt alt våra ministrar hade hop-
pats att, utan att blitagna på bar gerning, kunna
lura landtdagen och leverera gevär och kanoner
åt de svartklädda generaler, som kommendera
separatförbundet. Se här hvad man i detta af-
seende berättar:
Redan för någon tid sedan hade vår regering
föranstaltat om vapenförråders inskickande till
jesuitpartiet, öfver Strassburg och Basel. Ki-
storna framkommo ordentligt, och vår minister
gladde sig på Frankrikes vägnar åt denna ovär-
diga smyghandel, som i sjelfva verket var ett
förräderi och ett våldförande af folkrätten. Men
derefter, utan tvifvel för att förkorta transpor-
ten och spara de kära jesuiterna onyttiga kost-
nader, ansåg man tjenligare att taga gevären från
nederlaget i Besangon, och gaf prefekten i Doube
ordres att verkställa denna expedition. Häraf hela
olyckan och skandalen. Den beskedlige prefekten
i sin oskuld fick det infallet att äfven i detta mål
följa de vanligaste reglorna för förvaltningen,
och sätta transporten på entreprenad till den
minstbjudande, med offentlighet och konkurrens.
Vips fick den elaka pressen tag i saken och
angaf regeringens smuggleri för hela Frankrike.
Skall man väl respektera de små pligterna,
när det är fråga om att våldföra de stora?
Huru kan man vara så enf-ldig att vilja blott-
ställa svek och bedrägeri för kontroller? Före-
tager man sig en dålig handling med denna öp-
penhet?
Imedlertid var nu prefekten till spllo gifven.
Det var då man såg ministeren, sedan man kom-
mit på densamma, göra höger om och öppet
bryta af det som den förut hade hoppats kun-
na dölja, samt gifva sina organer signalen till
dess plumpa förolämpningar mot Schweiziska
regeringen, samt sålunda uttaga hämd för det
den icke kunnat bedraga denna regering.
Ja! äro de icke några stora uslingar, desse
liberale i Schweiz, som icke af Julirevolutio-
nens Frankrike begära annat än neutralitet, och
som hafva nog djerfbet att beklaga sig deröfver,
att man, tvärtemot folkrätt och fördrag, skiekar
kare till deras i uppresning varande fien-
er? — —
) Moniteur de Gand var en tidning, som efter sla-
get vid Waterloo utöste de ohyggligaste infamier
emot Napoleon och alla Bonapartister. Den gemena
ton och det hån emot de besegrade, som rådde i
denna tidning, har utgjort en af de skarpaste an-
märkningspunkterna emot hr Guizot, den nuva-
rande premierministern, som då skref och utgaf
densamma.