Moniteur de Gand, i tjenst hos fäderna i Luzern och Freiburg ). Vi tro verkligen, att det icke är med särdeles god smak, som Journal des Debats öfverlemnar sig åt dessa deklamationer till jesuiternas förmån. Det igenfinnes i tonen och våldsamheten af dess språk kanhända lika mycket missnöje med honom sjelf och dåligt lynne mot dem, hvilkas språkrör ban måste vara, som egentlig harm emot den Schweiziska republiken. Men han är organ för passioner af en alldeles särskild na!ur, som vi skole närmare påpeka; och dessa passioner äro så häftiga, att de ständigt kalla hans nit för liknöjdhet och hans vrede för moderation. Minne det icke i sjelfva verket finnes i våra Ministrars tänkesätt angående Schweiz någonting, som är ett undantag, någonting alldeles särskildt, som gör, alt de ända till denna grad glömt emot en oberoende naboregering all anständighet, all respekt för folträtten, allt hof och sundt förnuft? Det är verkligen första gången vi minnas, att en regering sjelf låter skymfa en annan, hos hvilken den håller sändebud; b soldar det inbördes kriget, medan den säger sig upprätthålla freden; inblandar sig till fördel för ena partiet och icke återkallar envoygen hos det andra; insmugglar vapen åt en i uppresning varande befolkning, och likväl underhåller officiella förbindelser med den myndighet, mot hvilken resningen skett. Ett sådant uppförande gränsar till vansinne. : Men det är sannt alt våra ministrar hade hoppats att, utan att blitagna på bar gerning, kunna lura landtdagen och leverera gevär och kanoner åt de svartklädda generaler, som kommendera separatförbundet. Se här hvad man i detta afseende berättar: Redan för någon tid sedan hade vår regering föranstaltat om vapenförråders inskickande till jesuitpartiet, öfver Strassburg och Basel. Kistorna framkommo ordentligt, och vår minister gladde sig på Frankrikes vägnar åt denna ovärdiga smyghandel, som i sjelfva verket var ett förräderi och ett våldförande af folkrätten. Men derefter, utan tvifvel för att förkorta transporten och spara de kära jesuiterna onyttiga kostnader, ansåg man tjenligare att taga gevären från nederlaget i Besangon, och gaf prefekten i Doube ordres att verkställa denna expedition. Häraf hela olyckan och skandalen. Den beskedlige prefekten i sin oskuld fick det infallet att äfven i detta mål följa de vanligaste reglorna för förvaltningen, och sätta transporten på entreprenad till den minstbjudande, med offentlighet och konkurrens. Vips fick den elaka pressen tag i saken och angaf regeringens smuggleri för hela Frankrike. Skall man väl respektera de små pligterna, när det är fråga om att våldföra de stora? Huru kan man vara så enf-ldig att vilja blottställa svek och bedrägeri för kontroller? Företager man sig en dålig handling med denna öppenhet? Imedlertid var nu prefekten till spllo gifven. Det var då man såg ministeren, sedan man kommit på densamma, göra höger om och öppet bryta af det som den förut hade hoppats kunna dölja, samt gifva sina organer signalen till dess plumpa förolämpningar mot Schweiziska regeringen, samt sålunda uttaga hämd för det den icke kunnat bedraga denna regering. Ja! äro de icke några stora uslingar, desse liberale i Schweiz, som icke af Julirevolutionens Frankrike begära annat än neutralitet, och som hafva nog djerfbet att beklaga sig deröfver, att man, tvärtemot folkrätt och fördrag, skiekar kare till deras i uppresning varande fiener? — — ) Moniteur de Gand var en tidning, som efter slaget vid Waterloo utöste de ohyggligaste infamier emot Napoleon och alla Bonapartister. Den gemena ton och det hån emot de besegrade, som rådde i denna tidning, har utgjort en af de skarpaste anmärkningspunkterna emot hr Guizot, den nuvarande premierministern, som då skref och utgaf densamma.