på er framtid — på er utkomst. Ni kan nu
aflägsna er.
Sainte-Luce (till markisinnan): Icke ävnu! —
Min goda tant, jag skall hos er anhålla om ett
uppskof, ett anstånd med denna resa. (Han ger
Fabian tecken att stiga honom närmare.) Fa-
bian, vi äro icke mer på Bourbon, och jag kan,
jag vill erkänna hvad ni en dag der gjorde för
mig. Jag förnyar den inbjudning jag då gjorde,
och jag åstundar på det högsta att ni måtte
vara närvarande vid min vigselakt med fröken
de 1: Reynerie (med tonvigt i det han på en
gång betraktar Fabian och Psuline) en förmäl-
ning, som inom. tre dagar skall vara firad. (Fa-
bisn gör en rörelse; men Pauline stiger straxt
upp och vänder ej sin blick från honom; hon
lägger handen på konsolen, som innehåller gif-
tet. Fabian samlar hela sin styrka, låtsar vara
lugn och tiger.)
Sainte-Luce (afsides, betraktar dem båda): De
se på hvarandra! — Åh, jag skall till hvad
pris som heidst veta det.
Aurelia (talar till markisinnan från sin plats)
Ni skall bevilja Fabian denna ynnest, icke så,
min tant? — Doktor, tickar niicke min bror?
. Sainte-Luce (med ett föraktligt småleende):
Ab, jag kommer ihåg — det kostar på honom
att tillstå sig vara dålig spåman — Fabian har
förklarat detta giftermål helt och hållet omöj-
ligt för fröken de la Reynerie.
Markisinnan: Han? :
Sainte-Luce: Ja, min tant; han fruktade
säkert att gå miste om en patient, som för ho-
nom blef en oförmodad källa till förmögenhet
och anseende. (Med eftertryck i det han be-
traktar Pauline) Man kan åtminstone icke för-
utsätta någon annan bevekelsegrund, men jag
fruktar mycket att vår kusins beskydd, ehuru
öfverlagdt och kanske öfverdrifvet; dock blifvit
en orsak till olycka för vår doktor.
Aurelia: Huru? . -
Sainte-Luee (förolämpande): Han skall säkert
på Bourbon nödgasafligga denna yta af adels-
man, som här syns så besynnerlig och bvarmed
man här drifver gäck — men som skulle blifva
en skymf der nere, den man skulle bestraffa.