—SZ—sS—2!S—
får ej vara der! Nyckeln till denna möbel —i
gif mig den.
Pauline (beslutsam): Nej, Fabian!
Fabian: Detta gift: jag vill ha det! (han går I
till konsolen). Skulle jag än sönderbryta denna :-
möbel! — (Han försöker att öppna det lilla
skåpet.) -
Pauline (skyndar till fonddörren): Någon kom-
mer! — ett ord till, och jag är förlorad! (Hon
bar skjutit för regeln.)
Markisinnan (utanför): Det är jag! Pauline,
öppna!
Puline: Min mor! hon skall finna mig ensam,
instängd med dig! — -
Fabian (skyndar till fönstret): Nej! hellre
dödar jag mig mot dessa stenar!
Pauline (skyndar till Fabian): Stäng! (Hon
pekar på sitt rum.) Ahl! i detta rum — lilla
trappan — skynda! .
Markisinnan (utanför): Pauline!
Fabian (går genom dörren till höger): Du
ser — jag tiger och jag går! — ,
Pauline (öppnar): Förlåt, min mr — förlå! I
SJETTE SCENEN.
PAULINE, MARKISINNAN.
Markisinnan (ser sig noga omkring): Var du
ensam, Pauline? —
Pauline (häpen): Ja, ja — min mor — en-
sam —
Markisinnan: Chevaliern hade, då han gick,
lemnat Fabian qvar i salonger.
Pauline: Ja.
Märkisinnan: Hur bar denna karl kunnat
tillåta sig att komma in här, utan din uttryck-
liga beallming? -
Pauline (tvekande): Fabian hade att aflägga
redogörelse för ett besök, som han enligt min
önskan hade gjort hos ett fattigt folk.
Markisinnan (med stolthet): Tillstå att det
redan är för mycket, att vilja försvara hans
närvaro i dina rum — jag vill inte att du fram-
deles skall beböfva afgifva dylika förklaringar.
— I morgon skall Fabian flytta ifrån detta ho-
tel, och om tre. dagar skall han redan hafva
lemnat Frankrike:
Pauline: Han: