—SZ—sS—2!S— får ej vara der! Nyckeln till denna möbel —i gif mig den. Pauline (beslutsam): Nej, Fabian! Fabian: Detta gift: jag vill ha det! (han går I till konsolen). Skulle jag än sönderbryta denna :möbel! — (Han försöker att öppna det lilla skåpet.) Pauline (skyndar till fonddörren): Någon kommer! — ett ord till, och jag är förlorad! (Hon bar skjutit för regeln.) Markisinnan (utanför): Det är jag! Pauline, öppna! Puline: Min mor! hon skall finna mig ensam, instängd med dig! — Fabian (skyndar till fönstret): Nej! hellre dödar jag mig mot dessa stenar! Pauline (skyndar till Fabian): Stäng! (Hon pekar på sitt rum.) Ahl! i detta rum — lilla trappan — skynda! . Markisinnan (utanför): Pauline! Fabian (går genom dörren till höger): Du ser — jag tiger och jag går! — , Pauline (öppnar): Förlåt, min mr — förlå! I SJETTE SCENEN. PAULINE, MARKISINNAN. Markisinnan (ser sig noga omkring): Var du ensam, Pauline? — Pauline (häpen): Ja, ja — min mor — ensam — Markisinnan: Chevaliern hade, då han gick, lemnat Fabian qvar i salonger. Pauline: Ja. Märkisinnan: Hur bar denna karl kunnat tillåta sig att komma in här, utan din uttryckliga beallming? Pauline (tvekande): Fabian hade att aflägga redogörelse för ett besök, som han enligt min önskan hade gjort hos ett fattigt folk. Markisinnan (med stolthet): Tillstå att det redan är för mycket, att vilja försvara hans närvaro i dina rum — jag vill inte att du framdeles skall beböfva afgifva dylika förklaringar. — I morgon skall Fabian flytta ifrån detta hotel, och om tre. dagar skall han redan hafva lemnat Frankrike: Pauline: Han: