de nuvarande riksd-garne försvunnit, — ssmma
min blifva äfven vältalighetslucubrationer af det
nyssnämnda slaget svårare att åstadkomma så,
att de rätt passa ihop med ställningar och för-
hållanden. Vi skole således icke heller försöka
någon konkurrens i detta hänseende med den
instundande riksdagspredikan, utan i stället uppe-
hålla oss vid eit par för ögonblicket framstå-
eade karaktersdrag af den: begynnande riks-
dagen.
De som haft tillfälle att läsa de sig åå kal-
lande konservativa, i sjelfva verket reaktionära,
kotteriernas tidningar, Tiden och Minerva, hafva
nemligen säkert icke underlåtit att bemärka,
hurusom de med ett synbart sjelfbehag satt
i gång och uppställt sisom en lösen för dagen
den frasen, ait Rikets: Ständer denna gången
sammanträda under vida angenämare förhål-
landen och hopp om mera harmoni, än vid de
båda föregående ritsiagarne, hvilket med andra
ord skall betyda, att man icke skall blifva så
besvärad som tillförene af yrkanden på folkets
rättigheter, personlighetsprincipen, med flera
besvärliga ting, utan de stationära anse sig re-
dan på förhand, i följd af sjelfva riksdags-
mannzvaler, visst om segern, samt kunna ome-
delbart intåga i lägret med flygande fsnor och
klingande spel. Huruvida denna förutsättning
är så alldeles siker, eiler om det icke äfven
kär torde vara skäl att komma ihåg ordspråket:
ante vicloriam noli cantare triumphum, lemna
vi derhän. Det kommer tvifvelsutsn snart att
visa sg, men tills vidare torde det vara för
bittida att punktera så högt på Borgare- och
Bondestånder, att allt sättes på ett kort, fastän
plurslitetens kulör hos Presteståndet och Adeln
är given, och säkert icke heller nigon tänkt
på att den skull? blifva annat än hvad man
kunde kalla ullfärgadt kon:ervetif.
I Borgare- och Boaadestånden bar kommit en
så stor mängd nya riksdagsmän, att det är o-
inöjligt mäd någon visshet förutspå hurudan
den ezeniliga fysionomien i dessa stånd kan
blifva; ja det är till och med icke alldeles
omöjligt att pluraliteten ibland det betydliga
antalet borgmästare slutar sig till de liberala
grundsaserna och den demokratiska sidan, eburu
mycket de konservativa räkra på det inflytan-
de, som på dem skall kunna utöfvas af den ta-
langulle och erfarne ledaren ifrån Norrköping,
och en hemlig förhoppning icke lär saknas, alt
detta inflytande skall utöfva sin effekt till och
med i tullfrågorna.
At uträkningar af detta slag skola göras, är
imedlertid ganska naturligt, om man tager ib:-
tr2ktande icke blott den hufvudsakliga omstän-
digheten, att regeringens mycket omtalda neu-
tralitet under de tre fösflutna åren småningom
företett ett allt mera syvbart lutande åt den
konservaliva sidan i de politiska frågorna, utan
äfven, att flera äldre liberela riksdagsmän at
talang denna gången u:eblifvit, hvaritland bruks-
patroa Petres frånvaro ur Borgareståndet redan
betraktas såsom en half seger för det mörka
ledet.
Men vi komma nu till en annan sak, hvilken
jemväl förtienar isbttagas såsom karakteristisk,
och hvilken förefaller så besynnerlig, stt vi
stnner!igen ej kunnat få rätt på härftråden deri.
Man hör nämligen, hvarhelst man råkar i
samspråk med någon mera varm ibland det
antiprogressiva partiet, en ton emot regeringen
och systemet, som är i bög grad märkvärdig,
och med hvilken aldrig något liknande ens för-
märktes från de liberala under högsalig konun-
gens tid. .
Det rustas derföre, såsom man förnimmer,
till en hisklig opposition mot regeringen, äfven
från den konservativa sidan, och vi:sa bland de
unga och nykomne äro, likasom det intri ff r
med andra ungtuppar, icke de som gala mins;
men det mest egna är, att man hör en och
annen af dessa adelstelniogar framföra såsom
gravamina mot regerizgen precist det, som från
folkets eller majoritetens synpunkt kunde lägges
den till last, mea som de privilegierade följ-
aktligen naturligtvis borde räkna den till för-
tjenst, nemligen att ingenting ännu är gjordt i
politiska eller organiska reformer (dervid man
likväl rättvisligen ej bör glömma fattigvårds-
stadgans utgifvande och mod:fikatior.en af Ce
gamla försvarslöshetssystemet).
Om det imedlertid ännu kan förklaras, at
de konservative, så snart de se regeringens hal?
het, begagna sig deraf, taga en mor k uppsj I
och icke gifva sig tillfreds med mindre de fi
sakerna helt och bållet åter i sina händer mer
det gamla befordringssystemet återställdt, 0. s
v. (-huru det i alla fall skall bli roligt att s
på den der grymma uppsynen när det komme
till kritan); så ligger det deremot någonting fö
oss dunkelt och oförklarlist i sj Ifva den tak
tik, som man hör skall komma att hbegagnas
och för detta ändamål. Efter hvad allmänt sä
ges, stall nemligen denna vara anlagd på e
koalition mellan de mest radikala ibland de
Liberala partiet och de rent konservativa, fö
att dymedelst sätta regeringen i klämmar
samt tvinga henne att för den kära freden
skull deeidera sitt system fullkomligt, oc
som man på förhand anser sig fullkomligt vis:
att detta då vänder sig åt den konservativa si
dan, så skall detta parti draga alla fördelern
deraf, och skrat:a i ckägrget åt sina liberal
bundsörvandter. Men ser att det är fabeln or