de nuvarande riksd-garne försvunnit, — ssmma min blifva äfven vältalighetslucubrationer af det nyssnämnda slaget svårare att åstadkomma så, att de rätt passa ihop med ställningar och förhållanden. Vi skole således icke heller försöka någon konkurrens i detta hänseende med den instundande riksdagspredikan, utan i stället uppehålla oss vid eit par för ögonblicket framståeade karaktersdrag af den: begynnande riksdagen. De som haft tillfälle att läsa de sig åå kallande konservativa, i sjelfva verket reaktionära, kotteriernas tidningar, Tiden och Minerva, hafva nemligen säkert icke underlåtit att bemärka, hurusom de med ett synbart sjelfbehag satt i gång och uppställt sisom en lösen för dagen den frasen, ait Rikets: Ständer denna gången sammanträda under vida angenämare förhållanden och hopp om mera harmoni, än vid de båda föregående ritsiagarne, hvilket med andra ord skall betyda, att man icke skall blifva så besvärad som tillförene af yrkanden på folkets rättigheter, personlighetsprincipen, med flera besvärliga ting, utan de stationära anse sig redan på förhand, i följd af sjelfva riksdagsmannzvaler, visst om segern, samt kunna omedelbart intåga i lägret med flygande fsnor och klingande spel. Huruvida denna förutsättning är så alldeles siker, eiler om det icke äfven kär torde vara skäl att komma ihåg ordspråket: ante vicloriam noli cantare triumphum, lemna vi derhän. Det kommer tvifvelsutsn snart att visa sg, men tills vidare torde det vara för bittida att punktera så högt på Borgareoch Bondestånder, att allt sättes på ett kort, fastän plurslitetens kulör hos Presteståndet och Adeln är given, och säkert icke heller nigon tänkt på att den skull? blifva annat än hvad man kunde kalla ullfärgadt kon:ervetif. I Borgareoch Boaadestånden bar kommit en så stor mängd nya riksdagsmän, att det är oinöjligt mäd någon visshet förutspå hurudan den ezeniliga fysionomien i dessa stånd kan blifva; ja det är till och med icke alldeles omöjligt att pluraliteten ibland det betydliga antalet borgmästare slutar sig till de liberala grundsaserna och den demokratiska sidan, eburu mycket de konservativa räkra på det inflytande, som på dem skall kunna utöfvas af den talangulle och erfarne ledaren ifrån Norrköping, och en hemlig förhoppning icke lär saknas, alt detta inflytande skall utöfva sin effekt till och med i tullfrågorna. At uträkningar af detta slag skola göras, är imedlertid ganska naturligt, om man tager ib:tr2ktande icke blott den hufvudsakliga omständigheten, att regeringens mycket omtalda neutralitet under de tre fösflutna åren småningom företett ett allt mera syvbart lutande åt den konservaliva sidan i de politiska frågorna, utan äfven, att flera äldre liberela riksdagsmän at talang denna gången u:eblifvit, hvaritland brukspatroa Petres frånvaro ur Borgareståndet redan betraktas såsom en half seger för det mörka ledet. Men vi komma nu till en annan sak, hvilken jemväl förtienar isbttagas såsom karakteristisk, och hvilken förefaller så besynnerlig, stt vi stnner!igen ej kunnat få rätt på härftråden deri. Man hör nämligen, hvarhelst man råkar i samspråk med någon mera varm ibland det antiprogressiva partiet, en ton emot regeringen och systemet, som är i bög grad märkvärdig, och med hvilken aldrig något liknande ens förmärktes från de liberala under högsalig konungens tid. . Det rustas derföre, såsom man förnimmer, till en hisklig opposition mot regeringen, äfven från den konservativa sidan, och vi:sa bland de unga och nykomne äro, likasom det intri ff r med andra ungtuppar, icke de som gala mins; men det mest egna är, att man hör en och annen af dessa adelstelniogar framföra såsom gravamina mot regerizgen precist det, som från folkets eller majoritetens synpunkt kunde lägges den till last, mea som de privilegierade följaktligen naturligtvis borde räkna den till förtjenst, nemligen att ingenting ännu är gjordt i politiska eller organiska reformer (dervid man likväl rättvisligen ej bör glömma fattigvårdsstadgans utgifvande och mod:fikatior.en af Ce gamla försvarslöshetssystemet). Om det imedlertid ännu kan förklaras, at de konservative, så snart de se regeringens hal? het, begagna sig deraf, taga en mor k uppsj I och icke gifva sig tillfreds med mindre de fi sakerna helt och bållet åter i sina händer mer det gamla befordringssystemet återställdt, 0. s v. (-huru det i alla fall skall bli roligt att s på den der grymma uppsynen när det komme till kritan); så ligger det deremot någonting fö oss dunkelt och oförklarlist i sj Ifva den tak tik, som man hör skall komma att hbegagnas och för detta ändamål. Efter hvad allmänt sä ges, stall nemligen denna vara anlagd på e koalition mellan de mest radikala ibland de Liberala partiet och de rent konservativa, fö att dymedelst sätta regeringen i klämmar samt tvinga henne att för den kära freden skull deeidera sitt system fullkomligt, oc som man på förhand anser sig fullkomligt vis: att detta då vänder sig åt den konservativa si dan, så skall detta parti draga alla fördelern deraf, och skrat:a i ckägrget åt sina liberal bundsörvandter. Men ser att det är fabeln or