under godset — affiren är ypperlig! (Till chevaliern) Det är då afgjordt, att ni reser, chevalier? Sainte Luce: Ja, min kära såckerplantör, ministern återkallar mig — Barbantane: Verkligen? Sainte Luce: Ja, mina angelägenheter äro i ordningställda, skrifver man. — Den ryktbare äkta mannen, om hvilken jag ofta talat, har blifvit öfvertygad, att han på det högsta haft orätt — och han väntar mig, beredd att göra mig alla möjliga ursäkter. — Slutligen har man bavist mina kreditorer att de äro skyldiga mig... Barbantane: Penningar? Sainte Luce: Nej — aktning och tålamod. Barbantane: Ni bör vara förtjust! — Sainte Luce: Förijust! — Nå! uppriktigt sagdi, nej, Jag är tvärtom förtviflad, min bäste Barbantane — Barbaniane: Ar det möjligt! Sainte Luce: Jag kommer att återse Paris, det är godt; men jag lemnar Pauline, som jag älskar — med all den värma — ert luftstreck meddelar. — Stackars Pauline — att lemna henne här — ensam! Barbantane: Ah, hvem vet? — Fröken de la Reynerie är möjligtvis icke mycket fästad vid detta Jand. Sainte Luce: Hvad säger ni? Barbantane: Ingenting — alldeles ingenting. Sainte ELuce: Min kusin vet då att jag skall resa. Underrättelsen anlände ju för åtta dar sen? Barbantane: Det är möjligt. Sainte Luce: Skulle då detta vara hemligheten af den plötsliga smärtan? — Skulle hon dömt sig till enslighet för att dölja de tårar hon egnat mig? ij j Barbantane (med sänkt röst): Jag skulle väl kunna svara er — men man har ålagt mig tystnad ända tills i äfton — Sainte Luce: Tystnad. Ni vet då något? Barbantane: Jag vet allt. Sainte Luce (lifligt): Verkligen? Barbantane: Men jag har lofvat, och det inför notarie, att — Sainte Luce: En notarie? Barbantane: Då köpebrefvet väl är undertecknadt, så — då — i SainteLuce: Köpebrefvet! Nu har jag det! Den behagsjuka Pauline. skall låta mig sucka ännu i sex månader! Men jag reser, och hon