under godset — affiren är ypperlig! (Till che-
valiern) Det är då afgjordt, att ni reser, che-
valier?
Sainte Luce: Ja, min kära såckerplantör, mi-
nistern återkallar mig —
Barbantane: Verkligen?
Sainte Luce: Ja, mina angelägenheter äro i
ordningställda, skrifver man. — Den ryktbare
äkta mannen, om hvilken jag ofta talat, har
blifvit öfvertygad, att han på det högsta haft
orätt — och han väntar mig, beredd att göra
mig alla möjliga ursäkter. — Slutligen har man
bavist mina kreditorer att de äro skyldiga mig...
Barbantane: Penningar?
Sainte Luce: Nej — aktning och tålamod.
Barbantane: Ni bör vara förtjust! —
Sainte Luce: Förijust! — Nå! uppriktigt
sagdi, nej, Jag är tvärtom förtviflad, min bäste
Barbantane — -
Barbaniane: Ar det möjligt!
Sainte Luce: Jag kommer att återse Paris,
det är godt; men jag lemnar Pauline, som jag
älskar — med all den värma — ert luftstreck
meddelar. — Stackars Pauline — att lemna
henne här — ensam!
Barbantane: Ah, hvem vet? — Fröken de
la Reynerie är möjligtvis icke mycket fästad
vid detta Jand.
Sainte Luce: Hvad säger ni?
Barbantane: Ingenting — alldeles ingenting.
Sainte ELuce: Min kusin vet då att jag skall
resa. Underrättelsen anlände ju för åtta dar sen?
Barbantane: Det är möjligt.
Sainte Luce: Skulle då detta vara hemlighe-
ten af den plötsliga smärtan? — Skulle hon
dömt sig till enslighet för att dölja de tårar
hon egnat mig? ij j
Barbantane (med sänkt röst): Jag skulle väl
kunna svara er — men man har ålagt mig
tystnad ända tills i äfton —
Sainte Luce: Tystnad. Ni vet då något?
Barbantane: Jag vet allt.
Sainte Luce (lifligt): Verkligen?
Barbantane: Men jag har lofvat, och det in-
för notarie, att —
Sainte Luce: En notarie?
Barbantane: Då köpebrefvet väl är under-
tecknadt, så — då — i
Sainte- Luce: Köpebrefvet! Nu har jag det!
Den behagsjuka Pauline. skall låta mig sucka
ännu i sex månader! Men jag reser, och hon