SCHWEIZ OCH KONSERVATISMEN. Efter Wescr-Zeitung. Det gamla Europa och dess ärfda traditioner träffas hårdt och oroande af rörelserna i Schweiz; men om äfven ingen diplomatisk eller väpnad intervention skulle förråda betydelsen af hvad som tilldrager sig i den lilla verlien mellan Alperna, huru vigtig är ej ändå denna betydelse! — Hvad man än må förespegla, för att dölja hufvudsaken, så är frågan ändå icke här om individer, utan om principer; om principerna för andens och samhällsordningens frihet eller fjettring. Hvad man skådar nu i Schweiz är ett af de stora verldsuppträden, genom hvilka historien dramatiskt inskärper sin orubbliga lag: att individer blott för så vida gälla något vid utvecklingen af verldens öden, som de representera en princip. Om också landtfoiket i Luzern, Schwyz, Uri 0. s. v. icke tillåtas att få någon aning om stridens egentliga syfte, så är det ändå ganska väl bekant för separatförbundets ledare, hvilka också förkunna utan omsvep att striden föres emot den nya tidens ider). Man skule härvid kunna invända att de ändå icke måtte inse så noga sjelfva, hvad de företagit sig, om man icke visste att de på andra håll äga vedermälen nog alt åberopa för framgången af en strid emot idgerna och samtiden. Och fastän ibland de radikala råder vida mer allmän kunskap om stridsfrågan, så röjer sig genom en gemensam företeelse inom begge lägren, stt medvetandet om stridens grund är mera utbredt ibland mängden nuv, än någonsin förut; denna företeelse är det jemförelsevis så obetydliga framståendet eller framhållandet af individer och ryktbara eller beryktade personligheter, under hela den sednast förda tvisten. Det för kultur-historien vigtigaste i denna kamp är just dess syftning på principer. Och då de ,sjelfständiga och suveräna stater,, som här uppträda såsom vederdelomän, tillika äro republiker, hvilka för öppna dörrar och ofta under bar himmel behandla sina statsangelägenheter, så föres icke striden här blott på papperet, med protester och kabinetts-order, och ej helier blott under diskussioner i katedern eller från predikstolen, eller emellan skål och vägg i källarsalen, der karakterslösheten så ofta har ordet och så mycket pratas och omsäges utan mål och verkan, medan allt i det yttre förblifver som det var. Nej, här kämpas för principerna med svärd i hand, och kämparne våga lif och blod och gods vid förfäktindet af sin mening. Derföre uppnås och genomdrifves ock här någonting. Afven med andens kraft allena har mången vigtig verldsprincip vunnit burskap, och vid erinran härom gör vädjandet till vapnen för sådana ändamål ett vidrigt intryck; också ha diplomatikens organer ej försummat begagna detta intryck, för att hopa hat och fördömelse öfver Schweizarnes osimja och framhålla den som en skräckbild mot lystnaden efter fria institutioner. Men med hvad skäl kunna väl de, som, när det gäller verldshvälfningar i deras individuella eller deras slågts eller stånds intressen, utan tvekan påstå sig skåda Guds hand i historien: — hvad skäl äga väl de till klander öfver att de fria Schweizarne, i sin angelägenheter, med veit och vilja beträda det vilda och blodiga stridsfält, der all rätt och 211 sanning nödgats i yttersta stunden tillkäropa sig segern? I Schweiz uppträda principerna kraftfullt och klart; de yttra sig högt och tydligt öfver sina följder för hela det menskliga samfundet; och denna klarhet och kraft är det andra utmärREGENT SN NR SSE sar