DEN SVARTE DOKTORN.
DRAM I SJU AKTER
AF
ANICET BOURGEOIS.
TREDJE AKTEN.
(Ofantliga klippor till venster. Vid första kulissen
till höger bildar klippan en grotta, invid hvilken en
stenbänk står; vid tredje kulissen på samma sida
en annan klippa, i hvilken groft uthuggna trapp-
steg leda ned till hafvet. Midt på scenen, ungefär
vid andra kulissen, är äfven en klippa, i hvilken en
bänk tyckes hafva varit uthuggen. Till venster en
något upphöjd gångstig, som sträcker sig utefter
branten. Från första till fjerde kulissen klippor och
sand, och från den femte hafvet.)
FÖRSTA SCENEN.
DOMINIQUE, JEAN.
(Då ridån uppgår, sitter Jean på klippbän-
ken, midt på scenen. Dominique kommer till-
baka från fonden med fiskarnät på ryggen.)
Dominique: Hvad gör du der, — du?
Jean: Jag hvilar mig; ty, alt söka efter dig
här, dertill är vägen nästan svår. Denna lilla
hafsbugt är verkligen bra treflig, den är ett
rigtigt sjömnansbadkar.
Dominique: Ett helfvetes badkar, hvars sidor
äro så besatta med klippspetsar, att koloniens
skickligaste simmare skulle bli krossad emot
dem, om han här blef öfverraskad af den sti-
gande floden. — Till och med den här platsen
blir icke länge säker. Tag då dina nät och låt
oss fort komma hem. (Dominique och Jean
aflägsna sig och försvinna på den gångstig,som
slingrar sig utefter klipporna till vensier.)
ANDRA SCENEN.
FABIAN, PAULINE, (De synas på höjden af
klippan till höger.)
Pauline (håller en parasollett i handen): Jag,
trodde att den här vägen var alldeles öfvergif-
ven. — Hvarför ha vi följt den?
Fabian: Emedan det är en ginväg till ert hem.
Pauline: Godt. (Ser sig omkring.) Jag har
aldrig besökt den här delen af ön. — Hvar äro.
vi då? i
Fabian: Folket här kommer nästan aldrig
till denna däld, som kallas mulattens grotta. — )
En tradition, en folksägen är förknippad med
denna benämning. od
Pauline: En folksigen? tala om dei för mig,
Fabian men låtom oss fortsätta vår väg. (Fabian
stiger ned, åtföljd af Pauline, som stödjer sig
på han: arm.)
Fabian, (som kommit till öppna siranden) :l
Hettan är nu som störst — och nyss hörde jag
er klaga öfver trötthet efter denna dagens mö-
dor; skulle ni inte vilja hyila er några ögonblick?
) Se Aftonbl. 4 23—24. I