!i Markisinnan: Inom några månader skola vi
vara i Frankrike!
Pauline: Hvad säger ni, min mor? — detta
bref —
Markisinnan: Detta bref underrättar mig om
en process, grundad på dikter och falska äre-
röriga beskyllningar, riktade emot din fars
minne.
Pauline: Min fars!
Markisinnan: Herr de la Reynerie, som af
den aflidne konungen fått i uppdrag ait under-
handla med Indiska kompagniet — skulle haf-
va sålt sig — .
Pauline och Aurelia (med förtrytelse): Åh!
Markisinnan: Smädelser! — falska beskyll-
ningar! —som skola vederläggas med ojäfak-
tiga bevis och formliga akter, hvilka jag sjelf
går att visa konungen af Frankrike och dess
parlament, — ty det är icke vårt timliga be-
stånd man hotar, min dotter; det är din fars
namn — det är vår familjs heder; — och jag
skulle tvekal — .
Pauline (lifligt): Ack! nej, min mor, nej! —
vi måste resal —
Markisinnan (lugnare): Godt, mitt barn. —
Men jag vill icke lingre nedlåta mig till-en
sinnesrörelse, uppkommen af så ömklig orsak,
— det skall blifva mig lätt att nedtysta dessa
smädelser; — och låtom oss nu ej glönm:?, att
det i.dag är högtid på Reynerie.
SJUNDE SCENEN.
DE FÖRRE, LIA: SEDAN BARBANTANE.
Lia (i fonden): Eru markisinna.
Markisinnan: Hvad är det?
Lia (tvekande): Den svarta doktorn —
Markisinnan (lifligt): Hvad säger du?
Barbantane (kommande från fonden och med
löjlig förtrytsamhe!): Man har. nyss bemärkt
Fabian till häst, i stora alleen.
Markisinnan: Han har vågat! — (till Aure-
lia) Man tar! ert skämt för alfvår, min nidce?
Aurelia; Nåväll ,bästa tant, jag vill godtgöra:
min obetänksamhet, och jag åtager mig —
Markisinnan: Att förafskeda honom — ar-
tigt, är det inte så LVätt böta ont med hält-
ten värre: — nej, mitt barn) Bå får igke saken
aflöpa —-och, vår närvaro är åtminstone öfver:
flödig. (Med stadig ton) Herr Barbantane, visa
mig den godheten, jag ber! att köra bort den!