!i Markisinnan: Inom några månader skola vi vara i Frankrike! Pauline: Hvad säger ni, min mor? — detta bref — Markisinnan: Detta bref underrättar mig om en process, grundad på dikter och falska äreröriga beskyllningar, riktade emot din fars minne. Pauline: Min fars! Markisinnan: Herr de la Reynerie, som af den aflidne konungen fått i uppdrag ait underhandla med Indiska kompagniet — skulle hafva sålt sig — . Pauline och Aurelia (med förtrytelse): Åh! Markisinnan: Smädelser! — falska beskyllningar! —som skola vederläggas med ojäfaktiga bevis och formliga akter, hvilka jag sjelf går att visa konungen af Frankrike och dess parlament, — ty det är icke vårt timliga bestånd man hotar, min dotter; det är din fars namn — det är vår familjs heder; — och jag skulle tvekal — . Pauline (lifligt): Ack! nej, min mor, nej! — vi måste resal — Markisinnan (lugnare): Godt, mitt barn. — Men jag vill icke lingre nedlåta mig till-en sinnesrörelse, uppkommen af så ömklig orsak, — det skall blifva mig lätt att nedtysta dessa smädelser; — och låtom oss nu ej glönm:?, att det i.dag är högtid på Reynerie. SJUNDE SCENEN. DE FÖRRE, LIA: SEDAN BARBANTANE. Lia (i fonden): Eru markisinna. Markisinnan: Hvad är det? Lia (tvekande): Den svarta doktorn — Markisinnan (lifligt): Hvad säger du? Barbantane (kommande från fonden och med löjlig förtrytsamhe!): Man har. nyss bemärkt Fabian till häst, i stora alleen. Markisinnan: Han har vågat! — (till Aurelia) Man tar! ert skämt för alfvår, min nidce? Aurelia; Nåväll ,bästa tant, jag vill godtgöra: min obetänksamhet, och jag åtager mig — Markisinnan: Att förafskeda honom — artigt, är det inte så LVätt böta ont med hältten värre: — nej, mitt barn) Bå får igke saken aflöpa —-och, vår närvaro är åtminstone öfver: flödig. (Med stadig ton) Herr Barbantane, visa mig den godheten, jag ber! att köra bort den!