det liberala partiet är regeringens eget, (hvarföre också Edsförbundets president af tidningen Tiden häromdagen helsades med hederstiteln en förlupen tidningsskrifvare, eller något dylikt); representationens mojoritet är också enig med regeringen; men några kantoner, som styras, såsom det säges af jesuiterna, eller i allt fall af ledare, hvilka äro fiender till upplysning och frihet, hafva satt sig emot representationens beslut, eller, med andra ord, de hafva forinligen upprest sig emot den lagliga makten, och stå i alldeles samma ställning som de revolutionärer, hvilka annars förföljas och nedskrikas af regeringarno, med den skilnaden att sådana förföljelser väl gälla dem, som vilja strida för friheten, men icke resa sig emo! densamma. D2 absoluta makternas handlingssätt, i detta hänseende iakttaget, har aldrig varit någon tvetydighet underkastadt; att qväsa eller åtminstone så länge som möjligt dels rakt mota, dels på bivägar hindra och harcellera folkens anspråk på rättigheters åtnjutande, har varit ett syftemål, hvarom Europas historia ända ifrån den heliga alliansens stiftande bär bittne; men den fransyska regeringen har alltid gifvit sig en mine af att ej vara någon motståndare tiil de liberala grundsatsern2, utan endast till oordningar och anarki. I enlighet med en sådan förklaring borde man naturligtvis äfven hafva fått se den Guizoiska ministeren nu snarare beskydda den Schweitziska liberala regeringen emot de upproriska kantonerna, än motsatsen; men profvet var för hårdt, och konung Ludvig Filip stod det icke heller, såsom: man sett af den nyss omtalade gevärsleveransen från Frankrike till det upproriska prestpartiet, m. m. Det är häröfver som den engelska tidningen yttrar sig sålunda: Fransyska regeringens uppförande ermot den Schweiziska riksdagen och regeringen äri sanning ett exempel af den minst rekommenderande art, som en konstitutionel stats minister kan lita komma sig till last ). Frankrikes inblandning -i d2 spanska affårerna, huru frihetsmördande och oförsvarligt det än var, kunde lkväl hefva sina ursäkter, dess tillställning att förmäla drottningen med en nolla till man, och att lägga de konstitutionella under godtycket af et soldatparti som lögnaktigt kallar sig sjelf de moderata, hade åtminstone den förklarliga, fastän dåliga pretexten, att bevaka Frankrikes intresse. Men understödjandet af ett ultrakatholskt eller jesuvitparti i Schweitz kan omöjligen befordra Frankrikes intressen; det stärker tvärtom de naturliga fi.nderna till Frankrike och de fransyska iderna både i Schweiz, Italien och Tyskland. Aila liberala i Tyskland, ja! äfven flera af de tyska regeringarna sjelfva, stå stumma af häpnad vid åsynen af Frankrikes närvarande hbendlingssätt. De fråga hvarandra: kan det vara möjligt, att Frankrike och Österrike hafva förnyat en ulira-katholsk liga, för att upprätthålla medsohidens gamla religion i hela dess ytterlighet af bigotteri, grymhet och hat till ljuset? Ty sådan är karakteren deraf i Luzern. Storhertigen af Baden har visat sig sentera detta då han vägrat Österrike och Frankrike att draga en militärkordong rundtomkring gränserna af Schweiz. En sådan protest, afgifven på ett så märkbart sätt, skall gifva hertigen mycken popularitet. Lit äfven vara, att Frankrike blott hade den förevändningen, som det ken åberopa i Spanien, af att understödja ett parti af moderata, eller som kallar sig moderata, så skulle det ändå finnas någon konseqvens i dess handlingssätt. Men denna intervention sker till bjelp åt. det mest oförskämda och frihetshatande parti i Europa, i jerförelse med hvilket sjelfva Carlisterne i Spanien äro liberala, och Montemolino en moderat. . Så ytterligt i strid mot tidehvarfvets anda, dess humanitet, dess kärlek till uppfostran och upplysning står jesuitpartiets uppförande i Luzern, att detta parti icke ett ögonblick kunde hålla sig uppe emot riksdagen och emot all-männa täakesättet i Schweiz. . Det s. k. Sonderbund eller de upproriska kantonernes liga kunde aldrig bafva bildat sig annat än under Österrikes och Frankrikes gemensamma inflytande; och utan uppmuntran från Frankrikes sida skulle Luzern icke ett ögonblick tänka på att sälta sig cmot ett högtidligt beslut af ritsdagen. Hr Guizots förevändning nu, att Frankrikes mellankomst endast har för ändamål alt förekomma ett borgerligt krig, än ett stycke af burlesk oförskämdhet, då ingen annan än Hr Guizot sjelf underblåser detta krig och gör det möjligt. ) Originalet har här: the most barefalld and scandalous bullying, that the minister of a constitutionel state could le guilty of. — Mevarheer kommer. måhända i anlade