det liberala partiet är regeringens eget, (hvar-
före också Edsförbundets president af tidnin-
gen Tiden häromdagen helsades med hedersti-
teln en förlupen tidningsskrifvare, eller något
dylikt); representationens mojoritet är också
enig med regeringen; men några kantoner, som
styras, såsom det säges af jesuiterna, eller i
allt fall af ledare, hvilka äro fiender till upp-
lysning och frihet, hafva satt sig emot repre-
sentationens beslut, eller, med andra ord, de
hafva forinligen upprest sig emot den lagliga
makten, och stå i alldeles samma ställning som
de revolutionärer, hvilka annars förföljas och
nedskrikas af regeringarno, med den skilnaden
att sådana förföljelser väl gälla dem, som vilja
strida för friheten, men icke resa sig emo! den-
samma.
D2 absoluta makternas handlingssätt, i detta
hänseende iakttaget, har aldrig varit någon tve-
tydighet underkastadt; att qväsa eller åtmin-
stone så länge som möjligt dels rakt mota, dels
på bivägar hindra och harcellera folkens an-
språk på rättigheters åtnjutande, har varit ett
syftemål, hvarom Europas historia ända ifrån
den heliga alliansens stiftande bär bittne; men
den fransyska regeringen har alltid gifvit sig
en mine af att ej vara någon motståndare tiil
de liberala grundsatsern2, utan endast till oord-
ningar och anarki.
I enlighet med en sådan förklaring borde
man naturligtvis äfven hafva fått se den Gui-
zoiska ministeren nu snarare beskydda den
Schweitziska liberala regeringen emot de upp-
roriska kantonerna, än motsatsen; men profvet
var för hårdt, och konung Ludvig Filip stod
det icke heller, såsom: man sett af den nyss
omtalade gevärsleveransen från Frankrike till
det upproriska prestpartiet, m. m.
Det är häröfver som den engelska tidningen
yttrar sig sålunda:
Fransyska regeringens uppförande ermot den
Schweiziska riksdagen och regeringen äri san-
ning ett exempel af den minst rekommenderan-
de art, som en konstitutionel stats minister kan
lita komma sig till last ). Frankrikes inbland-
ning -i d2 spanska affårerna, huru frihetsmör-
dande och oförsvarligt det än var, kunde lk-
väl hefva sina ursäkter, dess tillställning att
förmäla drottningen med en nolla till man,
och att lägga de konstitutionella under god-
tycket af et soldatparti som lögnaktigt kallar
sig sjelf de moderata, hade åtminstone den för-
klarliga, fastän dåliga pretexten, att bevaka
Frankrikes intresse. Men understödjandet af
ett ultrakatholskt eller jesuvitparti i Schweitz
kan omöjligen befordra Frankrikes intressen;
det stärker tvärtom de naturliga fi.nderna till
Frankrike och de fransyska iderna både i
Schweiz, Italien och Tyskland. Aila liberala
i Tyskland, ja! äfven flera af de tyska rege-
ringarna sjelfva, stå stumma af häpnad vid åsy-
nen af Frankrikes närvarande hbendlingssätt.
De fråga hvarandra: kan det vara möjligt, att
Frankrike och Österrike hafva förnyat en ul-
ira-katholsk liga, för att upprätthålla medsohi-
dens gamla religion i hela dess ytterlighet af
bigotteri, grymhet och hat till ljuset? Ty så-
dan är karakteren deraf i Luzern. Storherti-
gen af Baden har visat sig sentera detta då
han vägrat Österrike och Frankrike att draga
en militärkordong rundtomkring gränserna af
Schweiz. En sådan protest, afgifven på ett så
märkbart sätt, skall gifva hertigen mycken po-
pularitet.
Lit äfven vara, att Frankrike blott hade den
förevändningen, som det ken åberopa i Spani-
en, af att understödja ett parti af moderata,
eller som kallar sig moderata, så skulle det
ändå finnas någon konseqvens i dess handlings-
sätt. Men denna intervention sker till bjelp åt.
det mest oförskämda och frihetshatande parti i
Europa, i jerförelse med hvilket sjelfva Carli-
sterne i Spanien äro liberala, och Montemolino
en moderat. .
Så ytterligt i strid mot tidehvarfvets anda,
dess humanitet, dess kärlek till uppfostran och
upplysning står jesuitpartiets uppförande i Lu-
zern, att detta parti icke ett ögonblick kunde
hålla sig uppe emot riksdagen och emot all--
männa täakesättet i Schweiz. . Det s. k. Son-
derbund eller de upproriska kantonernes liga
kunde aldrig bafva bildat sig annat än under
Österrikes och Frankrikes gemensamma infly-
tande; och utan uppmuntran från Frankrikes
sida skulle Luzern icke ett ögonblick tänka på
att sälta sig cmot ett högtidligt beslut af rits-
dagen. Hr Guizots förevändning nu, att Frank-
rikes mellankomst endast har för ändamål alt
förekomma ett borgerligt krig, än ett stycke af
burlesk oförskämdhet, då ingen annan än Hr
Guizot sjelf underblåser detta krig och gör det
möjligt.
) Originalet har här: the most barefalld and scan-
dalous bullying, that the minister of a constitu-
tionel state could le guilty of.
— Mevarheer kommer. måhända i anlade